Jahopp, så fyller titsen 2 veckor. Tiden går fort. Börjat jobba nu också, så nu är allt tillbaka till det normala igen.

Det var just det. Tillbaka till det normala. Så fort jag tar på mig arbetskläderna, så känner jag direkt - de syns ju inte!!

Inte ett dugg.

Är så förbaskat arg för att jag gick på kirurgens linje. Att han vid konsultationen hävdade att mer gick inte/eller så ville han inte lägga, med risk för kompikationer. Snålis.. och då tänker jag nu, efter op, när jag är lite mer upplyst om verkligheten - de som är mer petite, mindre än mig i kroppen och väljer större implantat än 400cc, de flesta ser ju hur bra som helst. Och allt sker utan komplikationer. Så varför kunde inte jag fått mina drömbröst från början, utan måste krångla nu?

Inte nog med att jag speglar mig minst hundrasjuttielvatusen gånger varje dag och stör mig på storleken som ej syns i kläder, så stör jag mig på annat som jag definitivt kommer att begära att få korrade. Mina vårtgårdar skulle vid op, förminskas och centreras. De centrerades inte. De sattes med några få millimeter nedåt från mitten av brösten.. och vad är det nu som håller på att hända? Jo efter bara 14 dagar ser jag med fasa hur bröstvårtorna börjat vandra neråt. Hade han då inte kunnat sätta bröstvårtorna aningen högre då istället, då han sett på mina förra hängiga stackars bröst, att tendensen fanns redan då?

Vad tror ni? Korrning och större implantat? Kanske överväga bakomplacering för att komma ifrån hänget som verkar förfölja mig.......