ännu en tråd om att berätta eller inte berätta..
Satt precis och kollade på tv med min ena roomie, och en av killarna i programmet kommenterade att en de kvinnliga deltagarna har silikon.
min roomie blir först förvånad "oj, det ser ju inte ut som silikon" varpå jag kontrar att "nej, det är ju många som har silikon, men som det inte syns särskilt tydligt på..." därefter så fortsätter hon "jag förstår verkligen inte varför folk opererar sej. so what om man har små bröst, live with it."
och samtidigt sitter jag mittemot henne med datorn i knät och kollar på POF och läser bröstbloggar, eftersom jag själv kommer genomgå en operation så fort ekonomin tillåter.
den enda jag tidigare öht nämnt detta för, var av en slump (efter lite för mkt vin en solig våreftermiddag) när jag råkade stöta på peter cosmo utanför kliniken i malmö för ca ett år sedan, och nästan gick rakt in i honom. när jag sen kom tillbaks till min vän så skrattade jag och förklarade situationen fick frågan om varför jag visste vem det var och sådär, förklarade att jag varit på konsultation hos honom 2 år tidigare..
samma vän har tidigare uttryckt negativa åsikter om operationer. men även sagt saker som att "killar bryr sej ju inte om storleken, fråga ****, det är symmetrin som är avgörande, för ett par små naturliga bröst ser ju så jävla mkt bättre ut än ett par stora fejk" (**** i fråga är då dessutom ett gammalt ragg till mej. jag behöll tröjan på..)
jag tycker det är kul att folk har olika åsikter, och jag är inte förvånad över uttalandena ovan, samtidigt så gör det ju att jag själv undviker samtalsämnet och kanske döljer mina åsikter och tankar om det hela.. och att berätta för familjen känns ju uteslutet eftersom jag även där förväntar mej samma respons.. och jag vet inte om jag kan tackla fler negativa åsikter om en sån här sak...
det som är intressant är ju att det tydligen är så självklart för vissa att det "bara" handlar om storleken.. jag själv sitter här med ett par obefintliga men ändå tubulära bröst, och känner att fan, vakna mina kära vänner..
jag måste säga att jag är ENORMT glad över att forumet finns, eftersom man här hittar så många andra som är i samma situation som man själv. folk som faktiskt är nöjda med livet i allmänhet, men känner att det faktiskt inte är fel att förbättra det som kan förbättras..
...
Du är långt ifrån ensam :( Tror minst hälften av allt tjejer på forumet har skrivit liknande förr och det är intressant hur mycket man kan skämmas över att berätta det för folk man tycker om! :S
T.ex. jag berättade för pappa ett tag sen att jag funderade på bröstförstoring och han såg såå besviken ut att han behövde inte ens säga ett ord för att jag skulle känna mig knäckt.. Och nu när ekonomin snart tillåter mig att genomföra operationen vågar jag inte ens berätta det för nån alls :( Flera tjejkompisar har reagerat negativt och försöker övertala mig att inte opereras så fort de får chansen..
Jag tror det enda man kan göra i dessa situationer är att stå på sig och förklara noggrant varför man gör detta för sig själv och försöka få de att inse just varför man vill göra detta. Min kusin t.ex. blev smått avundsjuk när jag sa att jag skulle förstora brösten och blev helt sur på mig ett tag men så visade jag henne bilder på mitt i nuläget obefintliga bröstkorg och efter det har hon och jag kunnat prata om det helt öppet som vanligt :) Visst, det är ju en estetisk och kosmetisk operation men jag tror de lär förstå förr eller senare..
Hoppas jag :S
Jag tror personligen att rädsla för förändring och avundsjuka kan ligga bakom en massa såna neg åsikter :/ Bröstförstoring känns så tabu att prata om med familjen känns det som.. Många på forumet har opererats men aldrig behövt berätta för andra då de inte lagt "så mycket att dte syntes att man opererats" men på mig som inte ens fyller ut en a kupa skulle 100 cc enbart skvallra om operation :P