Vet inte riktigt vad jag ska skriva mer än att skicka dig styrkekramar!

Ta hand om dig och tänk positiva tankar!

Hej. Vill först och främst bara säga att du har jättefina tuttar och att dem verkligen passar din kropp =) Sen är det ju jättetråkigt att du känner så ang dina bröst. Jag har själv inte opererat mig än men jag har läst lite om andra som känt som du. Så du är inte ensam om det. Finns ett par trådar just om ånger.

Hoppas det ordnar sig för dig och att du kommer till ro med vad som är bäst för dig =)

Styrkekram

Jag kände exakt så för en vecka sen! Grät oavbrutet och bara var jätteledsen hela tiden, men det är helt borta nu och allt känns bara grymt igen, tror att det blir så för dig också! Låg och försökte förklara för pojkvännen att det inte var bara jag längre, men, det är det juh. Just när det kändes så dåligt kunde jag inte heller leva normalt, sov jättedåligt, åt nästan ingenting. Att gå från att träna minst 4 gånger i veckan och alltid vara igång till att bli så isolerad och må dåligt blev bara för mycket.

Du kommer säkert vänja dig, som sagt måste du iaf vänta innan du kan ändra något och innan det kan du inte göra annat än att acceptera hur det är nu, och fokusera på hur mycket du ville det här. Och kom ihåg att det ändå är du! Den man är är ingenting annat än personligheten och insidan, och den har du inte mixtrat med, eller hur?

åh gud vad tråkigt att känna så, när du velat operera dig i så många år och när du gjort det ångrar du dig.. men det kommer lösa sig ska du se låt det gå en tid, du är säkert jättefin med dina nya bröst, försök att fokusera på annatän brösten (svårt, nästan omöjligt såklart) så kanske det känns bättre om ett tag!

Nejmengud dom är ju jätte läckra!! Passar din kropp jättebra  tycker jag :-)

Hoppas svackan inte blir långvarig *styrkekramar*

Vet inte om det är till någon tröst, men du är skitsnygg i dina nya tuttar och jag lovar att det är många som avundas dig!! Försök att inte tänka på dem så mycket... men de ÄR lagom!!

Klart du har gjort rätt i att förstora brösten när du längtat så länge men hjärnan har en tendens att spela en spratt när man får det man längtat efter så länge...då är ju liksom drömmen över.... Blev så med båda mina barn när de föddes och det låter ju helt stört, man borde ju vara glad när man får det man längtat efter, eller hur?? Men för mig hjälpte det iaf med att jag helt enkelt satte ner foten för mig själv och tänkte att "nu får det faan vara nog, nu ska jag vara lycklig!!! Nu räcker det med meningslösa tårar och självömkan." Dagen efter vaknade jag och mådde bättre, det sitter inom en, styrkan att ta sig ur ledsamheten och bestämma sig för att vara glad och tacksam istället.

Du är inte någon annan. Du är samma, bara förändrad utanpå. Förändrad till det bättre till och med. Sök de saker i livet som gör dig lycklig, inte de stora, utan de små. Sätt dig i solen en stund, lukta på luften, hör fåglarna.... Just nu behöver kroppen få ro att läka, men snart är du igång som vanligt igen och kommer att förundras över att du mådde så dåligt!

Styrkekram norrland

jag känner som dig. mina blev heeelt förstora. ka inte ha tajta kläder o så längre utan döljer det. längtar som bara den tills mitt 3 månaders återbesök för har dem inte taggat (svullanden lag sig) till dess så blir det nog en om op för min del.