Tycker tvärt om, det är bra att man får ta del av en naturlig svacka som väldigt många får just veckorna efter op. Det är en väldig omställning, något många inte tar med i beräkningen & post-op depression är relativt vanligt. Kan bli lättare om man redan innan förväntar sig detta & då förstår att det är övergående, eller har förberett några extra besök hos sin kurator om man har en sådan kontakt.

Tror att många tvivlar en del... Valde jag rätt? Kommer det att bli bra? osv.. Dom ser ju oftast inte kloka ut i början o många är nog inte beredda på det + den smärtan som faktiskt kan uppstå..

Själv försöker jag så gott jag kan att leva efter det mottot att försöka se det hela positivt, min syn på det hela är det enda som har fått att ens palla med den här vidriga första veckan som jag gick igenom.. Visst utseendet är super redan från början o blir bara bättre o bättre men den smärtan som jag fick gå igenom vet jag inte om jag önskar min värsta fiende...!

Så, jag förstår tjejer som håller på att tappa hoppet totalt, fullt ut verkligen.. Men jag förstår lika väl din tanke kring det hela o det sättet att försöka se på det hela gjorde faktiskt att jag orkade med allting, helt galant. Men, det också pga. all pepp man faktiskt får av tjejerna här på forumet när man frågar om allting är som det ska, att det ser/känns ok ut osv. Alla fina kommentarer jag fick här när jag näst intill bröt ihop av smärtan fick mig att orka ta nya tag o inse att det faktiskt går över, o det gjorde det.

Som sagt, många gånger är det bra att ha is i magen o vänta ut saker o ting, andra gånger är det toppen att fråga andra om råd som har gått igenom precis samma sak tycker jag.

Mår  man dåligt behöver man nog få skriva av sig... Sen tror  jag att det e väldigt skönt att få göra det i detta forumet. Vi har alla gått igenom ungefär samma process och att då få höra från nån annan som kommit lite längre i den att det faktiskt kommer bli bättre o snyggare o så, det är lugnande! Tycker ändå att det är ganska få härinne som är missnöjda över tid utan faktiskt accepterarar att brösten inte blev dom perfekta skapelser man hade i sitt huvud innan. Absolut ska man va positiv men det kan va svårt till en början när man e påverkad av narkos och starka mediciner.

Har själv suttit och gråtit över mina bröst i 4 dagar nu, men det börjar kännas bättre... Jag får helt enkelt lita på att tiden kommer göra sitt + att min kirurg lovat att om problemen består så kommer han att fixa det. De är ändå min andra op så man kan ju tycka att jag borde veta va man går igenom efter men det går lixom inte att styra över. 

Första veckorna Är tuffa för många, men det blir bättre!

Kram!

Forumet finns ju till för att man ska kunna ventilera ut alla tankar man har, både positiva och negativa. Men det är ju de negativa som man behöver stöd till osv så det är helt naturligt att det blir mycket fokus på det.

Jag tror att de flesta som opererat sig och är i gott som helt nöjda inte tillbringar lite mycket tid här om ens nåt alls... man trillar tillbaka i sitt gamla liv och lever på som vanligt utan några problem. Och behöver då inte heller ventilera här om hur bra allt är.

Med det sagt vill jag bara säga att jag är en av dem som är helt (eller så gott som då iallafall ) nöjd med min operartion. Har egentligen ingenting att klaga på. Utan det som jag eventuellt då skulle klaga på som, känselbortfall och lite, lite rippling är ju saker jag var/är fullt medveten om kunde följa operationen. Så dessa saker tänker jag inte heller klaga på.

Så här är en som är helt klart nöjd!

Kram