Varför kommer dessa j*kla känslor!!??
För det mesta är jag glad för brösten, men stundvis tycker jag att de är obehagliga. Känner tydligt implantatet på så vis att det känns som (en vattenfylld påse), vågor, gropar och hårdare på vissa ställen. De är också (framför allt i vissa ljus) asymmetriska, huden mellan brösten är inte platt ännu och de känns ganska små i kläder. Även om jag vet att de är i propotion till min kropp och jag inte hade kunnat ha större så känns det lite jobbigt inför dem som vet att jag gjort detta, känns som att de förväntar sig ett par regälla bröst. Jag vet så klart att man inte ska bry sig om vad andra tycker men ändå. Vissa stunder som nu för en stund sedan får jag plötslig ångestkänsla för att jag har gjort detta. Känns obehagligt att ha dem här. Men mestadels tänker jag inte på det.
Ville bara skriva av mig och faktiskt be er alla som funderar på att gör en bröstförstoring att verkligen ta er en lång funderare (speciellt er med lätt för ångest och/eller nojor). Visst jag hade tänkt på detta i måååånga år, men jag hade också tvekat fram och tillbaka för att sedan helt plötsligt tidigt i våras bestämma mig från en dag till en annan, sen var allt igång. Jag rusade in i det, slog många känslor och nojor (bland annat för en eventuell känsla av obehag med att ha implantat inop) åt sidan för att jag ville ha bröst. Men det är inte så enkelt när de väl sitter på plats, för känslorna och nojorna kommer ikapp. Självklart är det mycket glädje också men jag kan ärligt säga att jag inte hade gjort det om jag hade kunnat vrida tillbaka tiden, tyvärr..
Fler med liknande upplevelser eller känslor?
hade du ångest innan också?
för som jag känner nu kan jag inte tänka mig att jag ska ångra mig. men vem vet!!?
du har fått ett jätte fint restultat och förstår att känslor bubblar upp ibland :) men tänk efter igen, varför gjorde du det? så kommer du nog förstå :) krrraam
Född: 1988
Längd / Vikt: 163 cm, 65 kg
Storlek innan op: 70B, 76 cm under brösten.
Storlek efter op: 70 F
-Operation, 24 Juli 2010, 375 cc, subfacia
Jag mådde exakt som du.
Kände av implantaten jättemycket och mådde dåligt av tanken att det var två "ballonger" i mig. Men jag lovar att det går över.
Mina bröst är snart två månader och jag ångrar inte en sekund att jag opererade mig även fast jag hade världens ångest första tiden.
Kram på dig
29 år, 2 barn, 163 cm och 54 kg
Innan op 70 A/B efter op 65 H
Bröstförstorning på Strandkliniken 400/425 cc Maj 2010
Näsoperation på Lidingökliniken (Igor) Maj 2011, December 2011 och Oktober 2012
Ha förtröstan!
Det är ju ett stort ingrepp trots allt, i både kropp och själ, att skaffa sig nya bröst. Man är inte van vid dem, man är rädd att ett så viktigt beslut ska ha varit fel - hemska tanke - klart man nojar!, En månad känns evighetslång när brösten sitter på en själv och inte på någon forumsyster, vars utveckling man följer med nya bilder nån gång ibland och tycker det fort blivit fint.
Sina egna bröst tittar man däremot på minst fem gånger om dagen och det händer ingenting, de ser lika hemska ut som sist man var på toa, och man spär på sitt nojande med spegelns hjälp. Fast man vet att en månad inte alls är mycket, i sammanhanget. Kommer du ihåg när du väntade barn, graviditeten och speciellt sista månaden innan du födde var säkert längre än du nånsin kunnat föreställa dig - men alla andra tänkte, Jaså, har hon redan fått..??
Du har dessutom lagt implantaten framför, så du har förmodligen inte längre ont, och då tänker man lätt (omedvetet eller inte) att brösten borde vara färdiga. Hade de legat bakom hade smärtan tjänat som påminnelse om att det är ett tag kvar innan de är klara. Men om du hade väldigt små bröst och har fyllt i så mycket din kropp kan bära upp, tar det trots allt tid att tänja ut din unga vävnad (på mig som är 37 går det bara alltför fort - var du glad, det blir finast på dig i slutändan
) så att implantatet får nog med plats för att inte kännas inklämt och hårt.
Så se du framåt med tillförsikt, det finns tid än och under tiden håller du på att vänja dig lite i taget vid att ha dina nya, fina bröst. Om bara några veckor känns det säkert annorlunda än nu.
Moderator, medlemsansvarig och delägare i POF.
50 år, 164 cm, 72 kg
Ca femton års trasslig brösthistorik som finns beskriven i min profil, som ligger till grund för mitt engagemang i POF.
Missa inte att det är ett nytt POF på gång och att ni behöver ha en aktuell mailadress för att kunna logga in när det är dags (ca senhösten 2023, är prel.planen)!
Försöker PM:A dig men det går sådär.. .
Vem försöker du PM:a? Vad får du för problem?
Moderator, medlemsansvarig och delägare i POF.
50 år, 164 cm, 72 kg
Ca femton års trasslig brösthistorik som finns beskriven i min profil, som ligger till grund för mitt engagemang i POF.
Missa inte att det är ett nytt POF på gång och att ni behöver ha en aktuell mailadress för att kunna logga in när det är dags (ca senhösten 2023, är prel.planen)!
Älskasommar:
Jag har tänkt massor på dig och undrat hur du känner. Jag förstår verkligen dina känslor och jag har också levt i en känslomässig bergochdalbana emellanåt sedan operationen. Första två veckorna tyckte jag allt var superbra och det fanns ingen tvekan om att jag var nöjd. Sedan kom tvivel och ett kritiskt granskande och jag såg fel och var missnöjd. Försöker nu att inte fokusera på brösten och låta tiden ha sin gång. Är inte här inne på forumet aå ofta för jag märker att jag blir allt för bröstfixerad då.
Hoppas dina känslor blir mer positiva med tiden. KRAM!
Hur går det för dig? Är du opererad nu?
Lajsa: Ja det hade jag, dock mycket sällan det senaste året.
Just nu ångrar jag mig inte för det mesta, utan det är bara i vissa stunder. Tror och hoppas att det kommer försvinna då brösten börjar bete sig som riktiga bröst :)
Resultatet är fint när man tittar i spegeln eller på vissa bilder, men på vissa syns en stor skillnad på brösten. Kommer lägga upp bilder om nån dag :)
Nu är det snart dags för dig!!!! :D
Kraam
Tyra: Tack så mycket för att du skriver det. Det är alltid skönt att veta att man inte är ensam, samtidigt som man inte önskar någon annan att känna så här. Tack och lov är det bara vissa stunder denna känsla kommer, och jag tror och hoppas att det kommer kännas annorlunda när de känns och beter sig som "riktiga" bröst :)
Kraam
Marina: TACK för att du alltid säger de "rätta" orden! Just nu mår jag bättre, inte haft ångest sedan jag skrev här :)
Jag ska försöka att ha tålamod med brösten. Det är bara så konstigt för i spegeln ser det ändå ganska lika och fina ut, men på vissa foto (både utan och med blixt) så syns skillnaden mycket! Med mitt otränade öga ser det ut som kapselbildning vilket jag samtidigt inte tror att det är då skillnaden funnits sedan första början, det bröstet verkar även ta mer tid på sig att läka. Jag kommer lägga in bilder i dagarna då det är lättare att prata om dem då :)
Nä jag har inte ont längre, gör lyft på jobb utan att känna minsta lilla. Vilket är skönt! Dock känner jag att de är långt ifrån färdiga, fortfarande hårda, sitter där de sitter liksom osv.
Måste säga att du har fått ett mycket fint resultat - jätte fina bröst!! Har tittat på bilderna mer än en gång dock utan att lämna kommentar vad jag vet. Jag undrar om det inte är tvärtom, snyggast bröst får dem som har lite egen utänjd vävnad? :)
Kraam