Jag har hört talas om det. Tubulärnomore fick bekräftat nu att det kanske var därför hon inte kunde amma sin barn. Men jag vill ha barn i framtiden och folk har frågat mig många gånger om hur jag vågar göra lyft just därför det kan förstöra amningen. Men jag menar på att just för jag har tubisar hade jag ändå inte kunnat. Det är av vad jag också läst.
Men jag vill gärna höra fler historier ang amning ;)

Efter den artikeln känner jag mig som ett missfoster. ... Fy fan att vi ska behöva lida för detta med. Inte ng med att brösten är fula vi ska inte kunna amma heller. Och att op brösten kan inte heller göra det bättre. Blir sjukt ledsen. Att amma sina barn är något jag hoppas att kunna göra sedan..

Visste inte när jag fick barn, att jag hade tubulära bröst (att de var missformade hade jag ju inte missat, men inte att det "hette något"). Mina bröst blev inte större under graviditeten, öht. Mjölken rann till efter förlossningen, men barnet hade svårt att få rätt grepp och det var ett väldigt ståhej - inte minst jag själv ville ju att det skulle fungera. Men när h*n fått rätt grepp, så kom det ändå inte så mkt mjölk..bara några droppar. Så barnets blodsocker sjönk, vet inte om det var det som gjorde det men h*n fick gulsot (vanligt, inte farligt!) och fick ligga under sollampa. Matades med kopp, och senare flaska. Men jag hade BESTÄMT mig för att amma. Hyrde bröstpump, var i kontakt med amningshjälpen, gjorde åtskilliga besök på bb. "Alla kan amma" hette det, och eftersom jag så gärna ville, så tänkte jag att det skulle lösa sig. Tror det var vecka 7 el 8 jag verkligen gick in i väggen, fick träffa kurator på bvc och eftersom jag på ett dygn som max producerat 1 dl mjölk då (12 pumpningar, barnet konstant vid bröstet) under ett dygn, så föreslog kuratorn att vi kanske skulle må bättre av att slippa den stressen.. att det kanske var det som var boven i dramat? Det kändes hårt. Men la ner då och det var nog smart, hade nog blivit lite av en fixering (för att vara lite kritisk var sjukvården minst lika fixerad vid att det skulle gå).

Sen var det först i somras jag förstod att det beror på att jag inte har utvecklade mjölkkörtlar. Liksom, allt det JOBBET med pumpningar osv.. det var inte MITT fel, det var både sorgligt och en lättnad. Tänk om det inte hade funnits ersättning, jag kände mig lite som en halv kvinna att jag inte kunnat göra det som man "ska" som mamma.. Men det är väl tillåtna känslor. Fast.. onödiga, inget blir ju bättre av att tänka så om sin kropp, och det FINNS ju ersättning. Och vi knöt an jättebra, jag och barnet, iaf.. det är ju närheten i samband med mat som spelar in. Inte om mjölken passerar från dig el via en nappflaska. Faktiskt. Tror det är det viktigaste, lugnet och närheten vid matning - att man ska akta sig för att så fort barnet kan hålla själv, låta barnet ligga själv. Närheten kan man få utan amning! :)

Kan ju passa på att tipsa om en nappflaska som gick hem; http://www.nappflaskor.se/nappflaska-i-silikon/comment-page-1/#comment-1365 Jag tyckte den modellen kändes naturlig, den ska vara anti-kolik osv finesser också. Så, om det nu skulle vara så att man inte kan, så kan man ändå ha mysiga "amnings"stunder, huvudsaken att man njuter av varandras sällskap! :)

Grät för min man idag då jag berättade om att jag inte kommer kunna amma våra framtida barn. Han menade på att detta fixar vi ändå och han sa även en bra sak att eftersom inte brösten växer under graviditeten så kommer inte mina nya bröst förstöras under graviditeten. Så där är ju en bra sak! Man kommer inte behöva göra om brösten :)
Men ja jag tycker det suger! Vill verkligen kunna i alla kunna välja om jag vill eller inte vill amma. Men det valet får man ju inte :/

Men tjejer.. Då ska jag ge er lite hopp! Har väldigt tubulära bröst och tre barn och jag har annat alla tre. Den första hade vi väldiga problem med i början innan det kom igång men jag tjurade på (visste ju inte att det var en missbildning utan trodde mer det var i mitt huvud bara) och sedan kom det mjölk utav bara den. Då pratar vi om inom en vecka och jag ammade tills han var 13 månader utan problem. Tvåan ammades i 10 månader och trean i 9 månader.

Jag var platt innan graviditeten men mina bröst växte under tiden. Dom vart däremot Inge snyggare men en lättnad att det funkade. Så ge inte upp än! Det kan funka.

Kram på er!

Jag har två pojkar som jag ammat men inte utan problem, har producerat för lite mjölk särskilt med nr 1. Han helammade jag i 3 veckor och sedan delammade jag tills han var 1 1/2 år. Den andra kunde jag helamma i 3 månader men då började han gå upp för lite i vikt så vi började med bröstmjölksersättning som komplement och jag fortsatte delamma till han var 1 år. Jag kan alltså producera mjölk men inte exakt så mycket som man skulle önska... men när pojkarna blivit över halvåret har jag istället haft för mycket mjölk och fått mjölkstockningar etc så man kan väl säga att brösten har varit jäkligt svårstartade!!!! Har känts riktigt fördjävligt, först får man döfula bröst och sedan fungerar de inte ens som de är menat!!! Då känner man sig värdelös. Det var jäkligt viktigt för mig att amma och om  jag vetat att bröstens form gjorde att det var svårt så hade det kanske varit lättare för mig att acceptera att jag inte kunde stå för 100% av mattillgången första halvåret... Men något som är viktigt att komma ihåg är att man viss kan amma, men att man kanske måste ge ngn flaska ersättning för att bebisen ska bli helt mätt, alternativet måste inte vara att inte amma alls!! Att amma ger närhet, trygghet och skydd mot sjukdomar och allergier så att amma delvis är ett bra val om det krånglar.

Lycka till med framtida amningar, själv kommer jag att fortsätta försöka amma om det blir fler barn, men jag kommer att vara mer förlåtande när jag vet att ev problem beror på att de är tubulära! Kram norrland

Tack för att ni delade med er av era historier!