Till mina föräldrar ringde jag och hade "värsta seriösa samtalet". Det var stelt, de var emot det, men de hindrade mig inte utan lät mig såklart bestämma själv. Sen efter det har det aldrig nämnts nå mer. De vet att jag är opererad men kommenterar inte. I min familj håller man tyst om "jobbiga" samtalsämnen, haha.

De kompisar jag berättat för sa jag ungefär såhär till "Det är sak jag ska berätta, som jag ska göra, och jag hoppas du inte dömmer mig nu..."

Sen kläckte jag sanningen och hoppades på det bästa. Som tur är har jag fina och förstående vänner. Få, men bra vänner :)

Andra kompisar fick veta det i efterhand, då har jag liksom nämnt det i förbifarten "Ja nu när man har fått lite större tuttar...."

Sen har det kommit frågor och då har jag berättat mer.

Det finns nog inget "bästa sätt" att säga det, men man får hoppas att ens nära och kära kommer respektera beslutet. Eller göra som mina föräldrar och hålla käften om det :P