Bröstförstoring aug 2010 - Citadellkliniken - Landskrona Tuve Mårtensson - anonym

Jag anlände tidigt på förmiddagen i augusti 2010, men av någon anledning var allt försenat så fick vänta några timmar innan det var min tur, fick under tiden duscha och byta om till mysiga sockar och morgonrock, fick behålla egna trosor på dock. Behövde inte tvätta håret, hade det uppsatt i en knut. Det var väldigt bra bemötande och jag kände mig välkommen. Fick sedan kanyl och massa piller, efter det var jag inte nervös längre å minnet är lite dimmigt. Träffade Tuve snabbt och sedan in till opsalen. Var skiiitnervös inför narkosen, men det gick bra. Vaknade upp senare med bandage å allt redan på. Hade tydligen vaknat en timme efter ingreppet men kom inte alls ihåg det. Jag var glad, men oerhört trött och lat. Mådde lite dåligt också. Spydde typ två gånger och fick ytterligare smärtstillande i kanylen plus piller. Det var jäääättebra service, tycker personalen var jättebra verkligen. Kom så fort man plingade och man kände sig inte besvärlig fastän man plingade typ stup i kvart. Det var lite segt att gå på toa men det det gick. Hade en trevlig tjej jag delade rum med även hon opererad av Tuve. Där fanns TV om man inte kunde somna om. Man fick goda mackor och man kunde be om bra mat helt enkelt när man ville. Själv drack jag stora mängder saft (socker är bra efteråt) (gooood saft faktiskt haha). Nästa morgon kunde jag gå hem. Hade då inte ont alls faktiskt. Kunde gå hela vägen till tågstationen, åka tåg i 3 timmar och sedan resa ytterligare några timmar med buss. Allt gick fint.

Tagning av stygn var smidig, gjorde inte alls ont fastän jag var helt övertygad om det då ärren fortfarande såg jätteläskiga ut, fick ha av tejpen då också. Gick omkring i framåtknäppta skjortor i nästan en hel månad. Dock vill jag påpeka att trots en glad första operationsberättelse gick inte allt som tänkt. Brösten hamnade för långt ner, fick inte ha bröstbandet mer än en vecka så de inte trycks ner. TortyrBHn var så tight att jag fick skavsår, har än idag kvar ärr från dessa, fastän det snart är ett år sedan. Ärren i arm¨hålorna läkte dock jättefint. Ena var lite fulare än andra, men definitivt nöjd med läkningen. Läkningen gick förvånansvärt bra. Hade bara ont när jag skulle upp ur sängen på morgonarna, behövde inte ens ta smärtstillande i en vecka. Efter mindre än en månad kände jag mig nästan helt återställd.

Brösten utvecklades oerhört mycket första tiden. Jag var som sagt panikslagen första månaden eftersom jag förstod redan då att jag kommer behöva en eventuell korrigering eftersom de inte blev som förväntat. Ville då genast ta ut de så bokade en tid för uttag. Dock sa de åt mig att jag fortfarande är ovan och borde ge det tid. Så det gjorde jag. Jag avbokade tiden jag hade vid jul. Brösten hängde till sig, de formades jättefint och runda, blåmärken försvann, fick den där skidbacken trots inget bröstband, huden tänjdes och brösten mjuknade och kändes inte läskiga att ta i längre och de kändes som en del av mig. Svullnaden försvann och de såg inte längre ut som två enorma bomber utan fina och väldigt proportionerliga till min kropp. Började älska de och trivdes jättemkt med storleken. Fick några små bristningar, men inget alls jag tänker på.

Dock, så slutar det inte lyckligt här. Trots att jag älskade storleken och tyckte de var fina i formen å allt, så satt de ju fortfarande en aning längre ner (hade lyckats få upp de lite med hjälp av tortyrBHn och bhar som pushar uppåt. Men efter ett tag tyckte jag inte höjden var något jättestort problem längre, dock visade sig att jag börjat utveckla symmastia (när huden släpper mellan brösten) och kunde inte använda någon som helst form av normal BH lr push up BH. BARA höga byglar.. med mjuka kupor. Jättetråkigt. Syntes tom när jag böjde mig fram. Syns inte utan BH, dock med. Men vill ju kunna gå klädd som jag vill... plus få till en klyfta.

På återbesöket nu i juni fick jag prata med tuve äntligen. Vi kom fram till att ja, jag behöver en korrigering. Ett lyft av brösten samt korrigering av symmastian. Detta hade inneburit permanenta stygn under och mellan brösten. Detta medför lång och förmodligen smärtfull läkning. Dessutom sa han att även om korrigeringen lyckas, kommer inte slutresultatet skilja sig så mycket. Jag kommer Aldrig kunna ha någon Bh med tryck, endast höga byglar.. Kommer alltså inte ens efter korrigering kunna få till en klyfta. Detta var det som hjälpte mig ta mitt lsutgiltiga beslut. Att ta ut de. Jag var som sagt jättenöjd med storleken, men det räcker inte om man lagt så mkt pengar. Hade jag garanterat kunna få till en klyfta hade jag nog gjort korrigering. Men att det nästan helt garanterat inte blir som jag tänkt fortfarande räcker som sagt inte, hade det dessutom blivit fel igen hade jag behövt ytterligare operationer, något jag inte vill. Dessutom hade korrigering betytt ärr under brösten också. Vill inte ha fler ärr än de jag redan har. Så tar hellre ut de nu och förstör inte min kropp mer än jag redan gjort.

Jag tar ut brösten om mindre än tre dagar. Jag är jätteororlig över hur de kommer se ut. Om skinnet drar tillbaka eller inte. Men eftersom jag endast är 21 år, och har haft de i drygt 10 månader så borde det vara helt okey. Men hellre lite häng än alla preoblem de orsakar nu, alltså begränsade underkläder, ingen klyfta, kan inte tillåta pojkvännen ta i för mycket, sitter för långt ner, kan fortfarande inte sova på mage ordentligt (saknar det), och nej, tror det kommer bli skönt att ha ut de efter allt det här. SJälklart hade jag behållt de och varit jätteglad och nöjd om de blivit som jag ville redan från början, men det fungerade helt enkelt inte för mig, har iaf försökt. Så nu kan jag lättare acceptera mina egna små bröst. Ser faktiskt fram emot detta nu även fast jag är förberedd på en eventuell shock.

Vill även tillägga att jag har sett helt underbara bröst gjorda av tuve som är jättenöjda, jag önskar jag var en av de. Men nu blev det inte så. Jag är dock glad att han varit väldigt tillmötesgående och förstående och lyssnat på mig under denna tiden. Han själv tycker att jag borde korrigera för han tycker inte det är så farligt, men jag vet vad jag vill nu och har övervägt för och nackdelar väl,och han tillåter mig att göra detta kostnadsfritt åtminstone. Har hört skräckhistorier om hur kirurger ignorerat sina missnöjda patienter och inte behandlat de som de borde.

jag ser detta som en nyttig experience. Jag hade skaffat silikon i vilket fall som helst, om inte nu, så vid ett senare tillfälle i livet. Hade det fungerat-asbra, men nu gjorde det inte det, gjort är gjort. Kan som sagt acceptera mina egna bättre nu och vet att jag har iaf försökt. Nu tar jag ut de och vill aldrig mer göra en operation och vill ha detta kapitel bakom mig. Det är som sagt maassa pengar på ingenting, men som sagt, hade gjort det i vilket fall som helst. Kan inte vrida tillbaka tiden. Kommer även prioritera bättre från och med nu. Istället för att spendera pengar på en så sjukt riskfylld sak som bröstförstoring, så vfr inte på resor? Hårförlänging? Snygga dyra kläder?

Jag uppdaterar efter operationen.

Så. Nu är det gjort!! Idag tog jag ut implantaten! Måste börja med att säga att jag är lycklig.

Började med att jag åkte tåg dit, fick som vanligt duscha ta piller å prata med tuve om det hela etc. Några sköterskor var nyfikna varför jag valt som ajg gjort. Fick inte vänta alls mkt denna gång och allt var klart vid halv 1. Denna gången fick jag inte morfin så var inte alls lika groggy när jag kom in i opsalen. Så fick iaf prata med narkosläkaren. Han var huur trevlig och lugnande som helst. Och eftersom jagmått så dåligt efter senaste op så injicerade han tre olika medel som skulle få mig att slippa vara illamående efter narkosen. Sedan kom narkosen och jag var i princip borta efter bara 3 sekunder lr så. Vaknade sedan efter op, kommer ihåg detta tillfälle liite, till skillnad från senast. Sedan rullades jag in på mitt rum (fick inte dela rum denna gång, förstår dock varför. Men det var okey ändå fick iaf bestämma tv kanal haha) Sov sedan drygt 3 timmar. Sen var jag hur pigg som helst! Mådde inte illa ALLS, hade bara pytteont för att bandaget lindat runt brösten var tight, fick lite smärtstillande och har sedan dess inte haft ont alls. De lättade visserligen lite på bandaget sen med. Är även lika svullen om magen/under brösten som förra gången av narkosen, men det gick över på bara en 3 dagar sist lr något sådant. Och just det ja, åkte hem från kliniken tidigare denna gång då denna op är så mkt mindre än den första plus att jag mådde så pass bra. De frågade självklart om var säker ifall jag inte ville stanna, men såg till att mina föräldrar kunde hämta mig vid ca 8-tiden på kvällen. Åt och drack mkt socker dessutom, hjälpte en hel del tror jag.

Tuve förklarade att läkning av uttag bara tar ca 7-10 dagar. Ärren tar ju visserligen lika lång tid som förra gången, men ändå. Risker jag kan utsättas för är infektion (dock inte så orolig över det eftersom jag äter antibiotika) och blödning. Man märker om man har en blödning om de sväller upp till typ den gamla storleken (LÄSKIGT!) så det är jag skitorolig för.. Därför ska jag ha tighta förband runt mig en vecka nu då han sa att det är mest sannolikt att en blödning uppstår vid armhålorna å sprids ner mot brösten. (HOPPAS DET INTE HÄNDER!) Ska på återbesök nästa vecka. Men han tar inga stygn denna gången så ska bara kolla läget liksom.

Jag har fortfarande inte sett brösten, bara med bandage. Ser ut som om jag knappt har några alls längre haha, men imorrn ska jag ta bort bandaget och sätta på ett tight brett bröstband istället, så får se hur de ser ut då! Lite läskigt faktiskt...

För övrigt kan jag röra armarna bättre redan nu till skillnad från sist också. Allting verkar så mkt lättare liksom och mindre ont. Så ingreppet verkar ju ha gått bra och förhoppningsvis blir läkningen problemfri som sagt. Speciellt eftersom jag åker utomlands fram till augusti! Men tuve sa att om en blödning skulle inträffa och vi inte kan ses så måste jag uppsöka vanlig läkarvård. Så känns ju okey ändå å veta att man kan få hjälp ifall det hemska skulle inträffa.

Vill påpeka att även fast detta var min andra op på citadell så var både tuve och sköterskorna exakt lika snälla och trevliga som vid första op. Jag var jätteorolig att de skulle vara tjuriga och typ inte behandla mig som första gången. Men som sagt, rekomenderar kliniken på så vis att personal (iaf enligt min erfarenhet) är tillmötesgåenge och lyssnar. Sen är det ju en annan sak att just min första op inte blev 100% lyckad. Men antar att det alltid finns måndagsexemplar (ja, jag opades en måndag första gången... -.-).

Hur som, detta är min opberättelse. Jag uppdaterar senare i sommar och låter er veta hur brösten ser ut efter att ha tagit ut implantaten! Håller tummarna för att det ser så likt ut utgångsläget som möjligt. Men just nu; jag är ÖVERLYCKLIG haha hur sjukt det än låter. Äntligen är de borta liksom, inga mer problem lr korrigeringar etc. (ta i trä*)