Bröstförstoring jun 2011 - Plastikhuset - Linköping Per Danielsson - anonym

Tänkte berätta om och runt min operation som ägde rum 30 Juni 2011. Utgick med små A, som bestod av mest muskler egentligen. La in 325 i båda tuttarna, runda släta mentor delsvis bakom muskeln. Plastikhuset i Linköping, Pär Danielsson

Jag hade planerat allt från att va ledig från jobbet natten innan så jag kunde sova hela natten, till min skjuts till och från Linköping, till hämtning av sonen på dagis till far som skulle hjälpa mig hemma med min son. Inte mkt gick som planerat.

Det börja med att jag arbetade halva natten innan op, kunde inte låta bli, jag älskar mitt jobb. Men kl 3 på natten va jag hemma, duscha med DesCutan och damp i säng. Upp igen 9'45 duscha med DesCutan igen och hämta en kompis som skulle skjutsa mig till Link och hem efteråt.

Vi ramla in 2 minuter i halv 11, och jag skulle va där halv. Jag hade då arbetat upp en bra puls eftersom vi gick vilse från bilen och tanken på en kanyl i handen steg mig åt huvudet så jag blev redigt nervös. Väl inne blev vi väl mottagna av en äldre kvinna som va jätte trevlig, hon fråga om min hälsa och jag fick byta om till en tröja, tofflor och nya snygga strumpor.

Så blev jag visad till min säng som stod längst in i hörnet av 4 st, passade mig perfekt. Såg 2 tjejer som inte mådde helt prima och undra va jag gjorde där, nålen va fortfarande ett stort orosmoment. Dr Pär kom in och ritade och vi skrattade åt hans fina linjer och cirklar. Allt gick fort, jag fick lägga mig på sängen och dom rulla iväg mig, en mugg med piller som jag vägra hälla i mig innan dom berätta att det va morfin och med panodil. Fick kliva ur min säng och gick själv in i op salen och hälsa på 2 sköterskor som stod där.

Sen va det dags för kanyl, och då kom paniken. Ordentligen. Inte för op inte, nej utan för kanylen. Jag insåg att jag inte kunde hålla mig lugn och sitta och titta när dom stack mig som jag brukar så bad att få lägga mig. Narkossköterskan va helt kanon. Jag fick t.o.m välja att sätta den i armen ist, och att jag ville ha den i höger arm OCH dessutom vilket kärl hon skulle sticka i. Nu vet jag juh vilket som är bäst och enklast eftersom jag är nojjig, men hon va lugn och öppen för att lyssna.

Jag fick hålla en sköterska i handen, och det gjorde jag med råga. Hon sa efter en stund att det va färdig stucket och slangen va inne. "INTE FÄRDIGT", knackade jag ur mig eftersom hon fortfarande höll på. "Eh jo", svarade sköterskan lugnt, hon hade antagligen blodstopp i handen. "NEJ, hon tejpar juh" stammade jag ur mig lite mer aggressivt än jag borde. Jag flippa ut just då. Men när hon va färdig med sitt tejpande släppte jag sköterskan och bad om ursäkt för mitt uppträdande och sa att nu va juh det värsta över, och flina.

Narkosan förklarade att det kunde sticka lite i armen och den kunde bli varm när hon starta den men det va normalt. Vi prata lite, och så sa hon att hon skulle starta och jag skulle somna. Det va en himla häftig upplevelse. Jag prata på med dom, sen snurra det till som om det kom en våg och sen bara, borta. Häftigt värre =)

Sen har jag inte så mkt minne själv av när dom väckte mig, för jag slockna igen. Bara att jag bad dom hämta min tlf. Men när jag vakna till liv efter ngn timme så insåg jag direkt 2 problom. Jag va trött, hade vaknat av att jag frös för fönstret stod helt öppet. Så efter mkt planerin och ca 5 minuter så fick jag benen i en graciös sving genom grindarna på sängen och rätt in i fönstret så det slog igen. Problem nr 2 var att tlf låg så jag inte fick tag i den. Och efter mkt planering så pilla jag ner den i sängen med.

Sen kom en tjej som va ny opererad in och blev lagd mitt emot mig. Hon bara gasta "lämna draperierna öppna, jag ska prata med henne" och så peka hon på mig. Undra va jag nu gjort, jag har aldrig sett människan. Men hon berätta för mig va som hände när dom väckt mig ur narkosen och kört in mig på rummet, hon va nämligen där då och blev ritad på.

Jag hade fört en väldigt komisk dialog med allt och alla. Jag undra när dom skulle opa mig, och dom förklarade att jag blivit opad redan, och jag tyckte väl mest att jag inte hade några tuttar nu heller och inte hade jag ont inte. Det tyckte dom va bra, men jag fick helst inte resa mig och gå och kissa, vilket jag hade varit påväg att göra. Nehe, det kan vänta sa jag och la mig snyggt på sidan för att sova. Men narkosan fick mig att lova att inte ligga på sidan och inte gå nånstans, annars skulle hon inte hämta tlf. Sen hade jag slocknat. Tjejen mitt emot, och resten av dom där hade inte skrattat direkt, men småflinat. Och hon sa att hon blev kollugn inför op, mådde man så bra efteråt kunde det juh inte va ngn fara.

Jag fick lite mer piller, världen snurrra lite men efter ett par timmar ville jag bara hem. Dr Pär kom och titta på oss, sen tog vi våra kompisar under armen och åkte hemåt. Jag mötte upp min son och min far hemma tillsammans med min sambo som va hemma några timmar med. Vi va även ute i lekparken, jag snigla mig efter alla och stod mest och titta rakt fram. Sen satt jag och sov i soffan, sonen i sin säng och far i strora dubbelsängen. Far åkte hem när sambon kom hem på fredagen så jag fick ta det lite lugnt. Men jag kunde läsa för min son och natta honom på kvällen.

På lördagen gjorde jag tabben i att köra bil. Min son skulle till mormor och vi va tvugna att ha med båda bilarna dit. Jag hade bara tagit vanliga panodil och kunde köra, fast inte så fort eftersom jag inte våga röra mig. Men ut dig kom vi.

Sen packa jag inte mig i passagerar sätet och så bar det iväg 4 timmar norrut till företagsfest. Vi gick på marknad och sen grillning hemma hos chefen. Tyvärr glömde jag pillren i bilen på marknaden så va inte så mallig, men jag va med i matchen. Till grillningen tog alla en öl, jag två panodil, två voltaren och bubbelvatten =/

Så är min historia, jag va väldigt aktiv innan och relativt aktiv efter. Än så länge har det gått 6 dagar, men va jag vet så verkar allt va som det ska, och dom är redan nu supersnygga =)

Lycka till alla ni andra som orkat läsa

Dagen efter va jag som en klubbad säl,