Bröstförstoring sep 2011 - Läkarhuset i - Uppsala Marianne Beausang-Linder - anonym

Hade nån slags autopilot-lugn veckan innan op som höll i sig fram till jag klev in på kliniken på torsdagen den 29/9 strax efter 7 på morgonen. Väl där pickade hjärtat igång något. Jag fick komma in i sängsalen nästan direkt. Jag valde att gå in själv och lämna mitt sällskap i väntrummet. Det var ett rum med ca sex sängar med skynken mellan. Ingen annan patient än jag där. Fick klä av mig allt utom trosor o sockar, samt fick en morgonrock att ta på. En proffessionell sköterska, Lena, kom med ett gäng tabletter (betapred mot illamående, antibiotika, smärtstillande, olika sorter, stesolid/ lugnande) som hon bad mig ta. Drabbades av lätt panik då jag inte gillar att ta tabletter, och jag tänkte "va faan är det jag utsätter mig för frivilligt!!!" Bad sköterskan hämta in mitt sällskap och han lugnade mig, så jag kom till sans o tog tabletterna. Var verkligen på väg därifrån under bråkdelen av en sekund, men visste ju inombords vad jag ville egentligen. Hade ju ångrat mig grymt om jag sprungit ut därifrån, LOL! Efter ett tag kom fina kirurg-Marianne in, varm och proffsig, och vi bestämde då slutligt implantatval. Jag har velat gällande storlek o typ, men visat henne bilder på hur jag vill bli så jag lät helt enkelt henne välja o hon rek varmt att jag skulle ta de droppformade CPG 331. Hon övertygade mig att jag då skulle bli nöjd!! Sen fotade hon mig, ritade och strax därefter blev det puss o kram till mannen o lulla in på Op sal. Stesoliden hade börjat verka vid det här laget. SUPER gulliga tjejer som "packade in" mig och förberedde Op. Nästa grej jag minns är att jag går tillbaka till vilrummet o frågar om allt gått bra. Minns nåt om "jättebra"... Vidare minns jag att jag vaknar med OLIDLIG SMÄRTA! Så ont att benen hoppade, kunde knappt andas. Ber om hjälp och jag tror det är morfin jag får, varpå det onda sakta lättar och jag kan andas igen. Somnar om, och vaknar nån timme senare. Får macka o saft och känner att det här kommer ju gå riktigt fint. Fina Marianne kom och skröt över hur lyckad operationen varit och hur extremt nöjd hon själv va. "skitfina bröst har du fått!!!" el nåt sånt, sa hon. Hehe! Tack du! Tänkte jag :-D Själva tiden i operationssalen var nog mellan ca kl 8.30 och 10. Sov till typ 11.30. Halvsov o fikade mellan 11.30-13. Ca 13.30 åkte vi hem. Mådde bra, men grymt hungrig och trött. Åt en halv hamburgare och halvsov under den en h långa bilresan hem. Tog 2 citodon vid 16 tiden och somnade sen 2 h. Vaknade m SJUK smärta i vä bröst som släppte efter ett par min, men hann ringa kliniken och när de väl ringde upp var smärtan borta. Enligt sköterskan var det nog nån nerv i kläm o att trycket släppte när jag ställde mig upp. Lugn kväll, inte särskilt ont, blev mer o mer rörlig i armarna under kvällen. Har hela tiden kunnat resa mig själv fr sängen osv. Sov hela natten sittandes. Vaknade vid fyra, tog då endast en citodon ist för de ordinerade två. Gått ner i citodondos såhär dagen efter. Varit ute på stan en sväng, handlat lite smått o gott t barnen, hemmet. Nu på kvällskvisten dagen efter känner jag mig rätt trött, vilar. Kanske stadsrundan var att ta ut svängarna lite väl... men har skippat citodonen, tar Alvedon istället. Kliniken ringde mig i eftermiddags för att kolla läget och jag hade enbart positivt att säga!!! På måndag 5/10 åker bandaget väck och jag får f första ggn se skapelserna. Ser fram emot det!!! Planerar ta nån citodon innan jag går i säng ikväll. .