Bröstförstoring okt 2011 - Plastikakademin - Linköping Gunnar Kratz - Pixel
Började med att jag vaknade kl 7 på morgonen trotsmatt väckarklockan inte. Var ställd på att ringa förrän vid 8. Även fast jag knappt sovit på 3 nätter så kunde jag inte somna om för jag var så nervös.
Strax innan kl 9 så åkte jag och sambon och lämnade hunden hos mina föräldrar och åkte sedan till apoteket för att hänga på låset när de öppnade för kvällen innan när jag tvättat mig med hibiscrub så upptäckte jag att bäst före datumet faktiskt gått ut! Så köpte nytt så fort jag bara kunde och åkte hem och duschade med det och bad även sambon göra detsamma. Han ska ju ändå ligga bredvid mig i sängen så better safe then sorry tänkte jag.
Kl 10 åkte vi hemifrån och stannade för lite mat på max på vägen vid 12 tiden. Sambon satt och mumsade hamburgarenoch milkshake och jag fick sitta bredvid med kurrande mage och sukta. Fick ju inte äta något på 6 timmar innan operationen.
På vägen till linköping så fick jag faktiakt ett telefonsamtal av mamma där hon berättade att min moster skvallrat för henne. Mamma visste innan att jag skulle opas men hon ville inte veta när och har inte alls velat prata om det. Men nu sa hon faktiskt att hon älskade mig ändå och önskade mig lycka till, betydde otroligt mycket faktiskt för jag varit sårad innan över att hon inte ville veta innan. Och på morgonen strax efter duschen så hade jag även fått ett samtal från pappa som inte heller visste att det var idag. Så det var väldigt skönt att veta att de båda visste och höll tummarna för mig.
Vid kl 13.30 så var vi framme på addoc hospital som kändes fint och modernt. Gunnar kom och hälsade lite fort (jag var ju tidig, hade tid 14.00) och undrade om jag var nervös och sa att vi skulle prata mer snart. Snart kom narkosläkaren och gick genom hälsodeklarationen inför operationen. Sen fick jag byta om till en stor pösig skjorta, strumpor och tofflor. Såg minst sagt Het ut i den utstyrseln ;P sen fick jag gå till ett förberedelserum och lägga mig där för att få kanylen och antibiotika genom dem. Jag berättade att jag är väldig nålrädd och brukar vara väldigt svår att hitta bra kärl på. Så han stack mig i armvecket för att där skulle det göra mindre ontvmen kunde ju som väntat inte få till det. Typiskt att jag alltid ska behöva bli stucken flera gånger fast jag tycker att det är så läskigt. Han försökte i handryggen då och det gjorde betydligt ondare men lyckades. Sen kom Gunnar in och fotade mig och ritade på mig och jag visade honom bilder på mina drömbröst igen och pratade om mina önskemål. Var så skönt när han sa att han verkligen VILLE lägga framför muskeln på mig för det skulle bli så bra, han nöp liksom tag om vävnaden jag har upptill och visade liksom hur bra det var med det för det skulle kunna drapera över implantatet så fint utan att man behövde blanda in muskeln alls. Så underbart för det var verkligen jätteviktigt för mig att få en framförplacering! Jag frågade även om massage eftersom jag skulle ha släta implantat och han sa att tekniskt sätt så behövs det egentligen inte med dagens implantat men att många tycker att det kan vara skönt med lite massage så det var absolut inget fel med det men inte heller något krav. Snart fick kom narkosläkaren igen och jag fick knalla till operationssalen där några sköterskor väntade. Fick lägga mig på bordet och blev ompysslad med att de gav mig supersköna långa benvärmargrejer som var varma vilkt verkligen behövdes för jag skakade som ett asplöv av nervositet, trötthhet och kyla. Vi småpratade och alla var supergulliga. Sen fick jag syrgas att andas och Gunnar kom under tiden in och undrade igen om jag var redo och småpratade lite, sen började det svida som fan i armen och jag sa det och de berättade att tyvärr blir det så med narkosen och sen blev jag plötsligt yr som faaan, just som jag sa det så upptäcker jag att jag blundar och att någon säger till mig att "nu är det klart" och jag har en smak av juice i munnen?! Så fort gick det alltså! Märkte över huvud taget inte att jag somnade ens!
Jag babblade på lite om nåt, minns dock inte riktigt vad, tror jag frågade om det var någon från pof där som skulle opas samma dag som jag ;P sen bad jag dem hämta min sambo och när han kom in hade jag hunnit bli rätt klar i skallen. Jag hade inte ont ÖVER HUVUD TAGET, inte heller kunde jag kända det tryck över brösten som alla beskrivit så många gånger som en elefant som sitter på bröstkorgen. De frågade om inte jag hade ont och ville ha lite smärtstillande men det brhövde jag ju absolut inte så jag tackade nej. Drack lite juice som stod vid sängen, måste tydligen ha druckit av den innan också och därav smaken i munnen men jag har 0 minne av det. Fick en macka och te och kände mig så glad och pigg. Babblade på med sambon och sköterskorna, narkosläkaren och snart även Gunnar och alla var så förvånade över hur otroligt bra jag mådde. Inget illamående heller fast jag mådde pyton och kräktes halva dagen sist jag opererades för halsmandlarna.
Gunnar gav info om återbesök, smärtlindring och antibiotika (fick en liten påse med piller med mig hem) lite vad jag hade att förvänta mig under läkningen osv, ina konstigheter egentligen och inget jag inte cisste egentligen. Jag passade på att fråga hur det var med bröstvecket och hur det verkade, hur stor risk han bedömde att jag hade för db. Han sa att Bröstvecket var sänkt och att underpolen skulle komma med tiden och utvecklas fint, risken för db var väldigt liten tyckte han, allt såg verkligen bra ut och han var nöjd. Han tyckte även att det var en perfekt storlek för mig som skulle ge mig en ordentlig byst men inte göra att jag såg ut som bara ett par bröst på ben när jag kom på stan. Självklart retades han lite med min sambo när han sa att han skulle ta väl han om mig nu, Gunnar sa till honom att det där med att städa och diska och dammsuga och sånt det kunde jag inte göra på 4-5år nu ;) älskar att han har så mycket humor :)
Jag fick infopapper, implantatskortet, sjukintyg m.m och sen sa vi hejdå och han sa att han skulle ringa mig imorgon för att kolla läget. En sköterska kom och sa att jag kunde gå på toa när jag kände mig redo och pekade på var den låg, under tiden som hon gick ut ur rummet för att skriva nåt så lyckades jag komma upp ur sängen och ta mig till toan på egen hand (medan sambon oroligt sprang bredvid beredd att fånga upp mig ifall jag tuppade av haha) men det gick hur bra som helst. Kändes ju lite skumt att stå, som att Brösten typ skulle ramla ner men det gjorde inte ont, lite lite tryck bara. När jag kom tillbaka så satte jag mig på sängkanten och väntade på sköterskan och hon blev helt paff när hon fick höra att jag redan varit på toa och kände mig redo att åka hem. Hon undrade om jag fått nån smärtlindring och blev ännu mer förvånad när jag sa nej. Så hon insisterade på att jag skulle ta lite inför resan hem för det skulle ju ändå ta 3 timmar. Fick hjälp att klä på mig av sambon och åkte iväg, stannade på vägen för att äta lite och kände mig lite lagom utstirrad pga min fina form på brösten under tröjan och min vackra hållning, går som en gammal tant typ. När vi nästan var framme hemma så fick jag sjukt ont i ryggen, var svårt att sitta bekvämt i vår lilla bil.
Träffade mamma en snabbis när hon kom ner med hunden när vi åkte för att hämta honom på vägen hem. Hon såg väldigt lättad ut! Skönt då att jag mådde bra och på så vis kunde lugna henne. Väl hemma så kom jag inte på tanken att åka hela vägen fram till dörren utan gick hela vägen från parkeringsplatsen som ligger rätt långt bort. Det var dumt för det gjorde lite ont och spände som fan i brösten. Var så kallt också med bara tröja utan jacka att jag darrade och rös och det gjorde att jag spände mig massa fast jag inte ville och det gjorde ju ont och kändes väldigt obehagligt. Var riktigt skönt att få lägga sig i soffan hemma.
Nu är det bara att vila och vänta och se hur mina efterlängtade Mentors släta coh 1 450cc högprofil framför muskeln kommer att utvecklas!
Grattis till nya boobsen! Skönt att du verkar må så bra och vad skönt att dina föräldrar visste om det innan. Man vill ju ändå att de ska veta att man opas ifall något skulle hända.
Ser fram emot bilder så småningom. Hoppas att du ska trivas med dina nya vänner!
Åååh va kul att läsa!! Vad lyckligt lottad du va som slapp elefanten! :D är jätteglad över att dina föräldrar hörde av sig, verkligen. Tänkte på dig en massa! När har du återbesök?
Tack!
Är verkligen totalt lycklig, kanske därför jag inte käbber någon smärta? ;P hög på lycka!
Jag har lite ont efter droppnålen och i ryggen, nästan oförskämt att jag ska ha det så lätt när så många lider så!
Trainoflove: jag skrev precis kommentar på din opber.ttelse, hade misssat att du skrivit till mig. Jag har återbesök 14/10. Minns ej exakt tid, når ej lappen där det står just nu :P kan kika imorgon! På eftermiddagen är det iaf minns jag så det är skönt när jag har så långt att resa så slipper jag gå upp så tidigt. när har du? Vi kanske lyckas ses då? :)
Vi ses den 14e!! :D
Jaaa!
Härligt att höra att d gått så himla bra Min tur den 13/10- är sååå nervös! Ska op.as på proforma.
Hoppas att d går lika bra för mig. Ska oxå sänka bröstvecket....läste på nån tråd här att d ökar risken för DB? Men min kirurg sa att risken för DB var väldigt liten & att jag skulle inte oroa mig för d. Blir nog 425 eller 450 cc bakom muskeln, runda geléhallon hp. Han sa att d behövdes för att fylla ut ordentligt eftersom jag inte ville göra ett lyft. (har ammat 2 barn så brösten är vääääldigt tomma & slappa)
Jo risken för db ökar när man sänker bröstvecket, men är inte lika stor alls vid en framförplacering som vid en bakomplacering.
Tänk på att om du har urammade bröst och hade behövt lite lyft så kan en bakomplacering vara sämre och öka risken för db väldigt mycket, dessutom riskerar du ju att få väldigt osmickrande undermuskelhäng med tiden. Genom att placera imlantatet framför muskeln tar man bort risken för undermuskelhäng helt och hållet, minskar risken för db betydligt, och får ett litet naturligt lyft av brösten per automatik.
Vet inte riktigt vem din kirurg är nu men jag har varit inne på proforma tidigare och träfat Örjan Gribbe där och han är den enda kirurgen i Sverige som påstår att risken för db ska vara lika stor vid framför som bakom, känns inte som så mycket att lita på då tyvärr och man nu har oturen att drabbas av db så är det något han inte vill korrigera. Så det kan vara bra att vara beredd på, han tycker att det är något man får läta sig att leva med.
Har du funderat på en framförplacering? Med det du beskriver så låter det mer rätt för dig... På proforma rekommenderar kirurgerna alltid en bakomplacering, oavsett utgångsläge, men säger man att man vill ha framför så går samtliga kirurger där med på det. Man får bara vara lite ensvis ibland.
Grattis, vad skönt att det gått så bra!
Jag tror 'elefanten' oftast hälsar på när man lägger bakom muskeln, när jag op:ades sist fick jag typ två elefanter på bröstet, eller kändes som jag blivit överkörd av ett godståg typ Men jag hoppas slippa det den här gången när jag lägger framför istället, mindre än två veckor kvar nu, iiiih!
Kram!
Har läst din blogg och din operationsberättelse. Du måste verkligen vara jätte nöjd för dom är jätte fina. Jag hoppas att dr Gunnar kan göra alika snygga på mig :) Har idag ganska ofasta 75 C men vill gärna få lika runda som du :) kul för dig!!!
Supersnygga! Gillar ditt tighta mellanrum o ska visa dina bions för min dr- vill ha som dig :)
Supersnygga! Gillar ditt tighta mellanrum o ska visa dina bions för min dr- vill ha som dig :)
En fråga bara - du skrev i nått inlägg att du hade mkt bröstvävnaf för kirurgen "visade" det genom att ta tag i det. Kika på mina före bilder är du snäll -
Är inte vi rätt lika i utgångsläge? Så borde också lägga framför eller hur? Jag har haft c kupa innan dottern kom så visst borde jag klassas som en med
Mkt vävnad?
Ska lägga i lite mer än dig men är också
Längre..så hoppas det blir så bra som dina :)