Bröstförstoring okt 2011 - Akademikliniken - Stockholm Ulf Samuelsson - anonym

Ja nu ligger man här och tar igen sig lite. Oförskämt bra mår jag:) här kommer min op berättelse.
Dagen började men att vakna och gå upp och äta frukost vid 5.15 imorse. Eftersom jag inte skulle vara på kliniken förrän 12 så får man ju passa på. Inga nerver alls hade jag, men jag var full av förväntan. passade på att gå och lägga mig igen och sov till kvart över nio. Sen upp och duscha descutan, passade på att drämma in huvudet i dusch vreden gjorde jag också. Det här med att tvätta ansikete och sen fötterna ja det hade sina nackdelar men man vill ju inte göra tvärtom;) sen ville jag komma iväg så man slapp sitta och vänta så istället för att bli skjutsad av pappa så åkte vi buss och tunnelbana. Väldigt snygg va man osminkad och med slickad frisyr(tur man har kort hår, såg inte så hemskt ut) tog en promenad från östra station för att dra lite på tiden. Passade även på att gå in på expert som ligger vid kliniken och fördriva lite tid. Kom fram vid tjugo i tolv och då fick jag gå upp till vårdavdelningen där jag togs emot på bästa sätt av underbara sköterskor. Hann knappt sätta ner väskan innan sköterskan sa att Ulf var påväg. Kastade av mig kläderna och hoppade i rocken och tofflorna. Följde med Ulf för lite bildtagning och ritning. Hade inte riktigt bestämt storlek så vi pratade lite om det men bestämde ganska snabbt att det fick bli tsf 520. Andra alternativet var tsf 485. Sen ritade han och sen in på rummet igen. Han sa att det var min tur nästa (hade ju trott att jag skulle opereras vid tretiden) så då blev jag kanonglad. Prova bh och sen kom narkosdoktorn och pratade lite. Sen kom han tillbaka med tabletter som jag svalde allihopa på en gång så han blev nog lite förskräckt:) sen va det dags att kissa och gå in till operationssalen. Sa hej då till pappa som nog var mer nervös än mig;). Narkosdoktorn höll på att skrämda ihjäl mig när han påstod att jag inte ätit idag. Jo det har jag klokan halv sex sa jag. Då tittade han på mig som om jaha men hur dum får man vara och äta innan. Hehe. Men sen tittade han på klockan (12.25 rikrigt snabba ryck) och konstaterade att det hade ju faktiskt gått mer än sex timmar;). Väl inne på operationsbordet kom nervositeten. Men hade jättemysiga sköterskor där så den där paniken som jag trodde skulle komma, kom aldrig. Sen satte han kanylen och gav mig något först som jag inte kommer ihåg va det var. Sa sedan att nu kommer det snart att börja kittla i ansiktet (och de gjorde det verkligen) sen kommer jag inte ihåg mer. Vaknade upp och fick lite mer smärtstillande då det kändes som att jag hade en sumobrottare på bröstet;) frågade va klockan var och den var tio i tre. Herregud att tiden gick så snabbt haha. Sköterskan sa åt mig att sätta mig upp lite och då blev det genast mycket lättare att andas. Kom tillbaka till rummet och sov av och till. Fick lite mer smärtstillande och mamma och pappa kom vid halv fem. Skönt att ha dem här när barnen och sambon är kvar hemma. Min älsta son (3år) ringde och jag frågade vad han gjort idag. Han hann knappt berätta det innan han sa: nej mamma nu vill jag prata med poppa (morfar) ja så det var bara att skicka över telefonen de haha tokiga unge.
Ja i lite "korthet" var väl de jag kommer på att skriva.
Nu känns allt superbra. Har inte riktigt fått den där känslan av oj shit va stort för jag hade nog förväntat mig bomber eftersom 520 är riktigt stort. (vill inte se ut som två bröst bara;)) anledningen till att jag valde så stort ändå är att jag har en bröstbredd på 14 cm!!!!!! Så för att fylla ut plus att jag är lite tubulär så blev det dessa stora inplantat. Men jag är kanon nöjd än så länge. Har ganska stor risk för dubbelbröst pga att han flyttade ner bröstvecket men allt är bättre än förut och jag hoppas väl att det inte kommer bli alltför synligt.
Nog för mig. Nu ska jag sova snart tror jag:)