Bröstförstoring jan 2017 - Akademikliniken - Stockholm Jan Jernbeck - RosaKlockan

Jag tänkte berätta om min bröstförstoring som jag gjorde hösten 2009.

Jag har, sedan jag fick bröst vilket var väldigt tidigt, mått dåligt över formen. När jag började utveckla bröst så var jag nöjd med volymen men formen fick mig att må väldigt dåligt. Men jag intalade mig själv att allting skulle bli bättre, för alla säger ju att brösten ändras i puberteten. Men inte mina, mina avskyvärda tubulära bröst. Jag började tidigt tänka på en bröstförstoring, då jag upptäckte att mina bröst hade slutat växa. Dom växte i 1-2 år men sen stannade allting av. Kroppen förändrades men brösten stog stilla i både volym och form. Jag hade då 75 A/B. Och på någon som har kurvor och lite längd så såg allting bara konstigt ut.
Jag provade till och med att gå upp i vikt för att bröststorleken skulle öka, men kg satte sig bara på andra ställen. Inget på brösten.
I smyg satt jag och funderade på bröstförstoring, kollade upp och gemförde kliniker och priser och fann Akademikliniken. jag visste att dom var mycket duktiga där då min mamma genomgick en bröstförminskning där tidigare och hennes vännina en bröstförstoring.
Men hur 17 skulle jag få tag i pengar? Inte vågade jag berätta om detta för någon, tills en dag. Då orkade jag inte längre efter att ha undvikit speglar, badstränder, prövning av bh eller bikini, för då blev den lilla storleken allt tydligare och jag mådde dåligt över det samt hur olika brösten var. Höger var en B kupa medan vänster var en A kupa.

Efter samtal med mamma, beslutade vi att boka en konsultation. I juni 2009 hade jag tid för konsultationen, jag träffade en SSK. Vi gick igenom implantatstorlekar och lite annat. Samtidigt bokade vi en OPtid. Det blev den 26/10-09 kl 10.00.
Några veckor efter tiden med SSK så hade jag en tid med kirurgen, Jan Jernbeck. Då beslutade vi implantatstorlekar och annat. Vi kom fram till modellen: Anatomiska (droppformade) MF 335gr. Vi pratade även om eventuellt en till OP, då man vid tubformade bröst oftast inte uppnär ett fint resultat direkt utan att man i efterhand kan få gå in och 'ändra om' på bröstvårtevävnaden, för att sprida ut den för att det inte ska bli att vårtan hänger. Vilket är vanligt vid tubbröst.

Den 26/10 köndes långt borta, men äntligen var dagen här.
Efter alla förberedelser hemma, så åkte mamma och jag in till Akademikliniken. Jag skrevs in och hamnade på ett rum direkt, fick byta om till skjorta och en mysig morgonrock. Sedan fick jag vänta ett tag innan det var dags för Jan att ta bilder, mäta och rita upp sin 'karta' på mig. Efter ännu en väntan så kom narkosläkaren in, pratade med mig och satte även en infart i armvecket på mig. Trots att jag aldrig tidigare har blivit sövd eller genomgått en större operation så var jag inte ett dugg nervös, jag var förväntansfull och lycklig!
Nu var det dags för OP, med lite försening. Jag gick tillsammans med en SSK in till Opsalen, fick sätta på mig en rosa pappersmössa som skyddade håret under OP. Jag fick lägga mig på britsen, fick värmeben som värmde benen under OP, täcke och så spännde dom fast mig. Det sista jag kommer ihåg var att narkosläkaren sa att han börjar ge lugnande och det kunde man bli varm av (kommer ihåg värmen som steg från benen uppåt i kroppen). Och när han sprutade in narkosmedlet berättade han att det kunde stick i armen och sedan sa alla i OPsalen god natt. Och jag som ville komma ihåg hur det kändes att bli sövd, inte gör jag det, för nästa minne jag har är från uppvaket...

Jag vaknar, men öppnar inte ögonen, känner att jag krampar nästan så att det gör ont. Hör en SSK säga att jag krampar, sedan somnar jag igen. Vaknar och känner att jag håller på att svettas ihjäl, somnar. Vaknar igen och vill ta av mig täcket men orkar inte, kämpar för att öppna ögonen och ser en SSK och han frågar om det är varmt. Jag svarar och han börjar ta bort en slags värmepump som dom lagt under mitt täcke, troligtvis frös jag så mycket tidigare så att jag krampade. Dom tar även bort det extra täcket. Usch nu vill jag inte ligga kvar här, kämpar för glatta livet att hålla ögonen öppna, vill egentligen bara somna om. Men jag vill bort från uppvaket och in till mitt rum. Så dom kör mig dit.

Under tiden jag är på rummet så kommer jag att vakna och somna stup i ett. När jag vaknar till lite mer, så känner jag att det spänner över bröstet men inget mer. Och då ser jag... Jag har fått dränage! Nej, det jag inte ville. Men pga tubbrösten så fick jag det. Fan!
Jag känner mig inte hungrig eller liknande, men måste på toa. Håller på att svimma på toa, lågt blodsocker. SSK tvingar i mig att äta, jag vill egentligen inte ha något, men hon tänker inte släppa mig därifrån förens jag har ätit och hon ser att jag är piggare, så det var bara att smaska på. Efter ett tag orkar jag inte vara kvar på kliniken längre, jag vill hem nu! Jag skrivs ut och resan hem börjar. Fy fasiken vilken resa, får stanna efter halva vägen för att jag måste röra på mig, benen domnar nästan bort.

Läkningstiden hemma första veckan/veckorna var hemska. Jag har så ont att jag nästan inte kommer i eller ur sängen, kan inte gå upprätt pga smärtan från dränagen, så jag har en snygg lite framåtlutad stil :) Vaknar flera gånger per natt och käkar smärtlindring som bara den.

Efter en vecka var det återbesök, dom kontrollerade ärren och tog bort dränagen. Fy fan vilken smärta att ta bort dom! Eftersom att huden runt ingångshålen börjar läka ihop, så har slangen fastnat lite och när dom drar ur slangarna känns det som att skinn försvinner och att jag blir knivskuren, men den smärtan försvann när slangarna var ute. Det positiva var att nu kan jag gå som vanligt!

Jag var mycket noga med att använda sportbhn som man fick och låta tejpen sitta tills det började lossna själv. Men den gången som jag skulle byta tejp, jisses. Eftersom att jag har nedsatt känsel på brösten nu, så är det ibland obehagligt att ta på delar av dom, eftersom att nerverna inte hänger med ibland (det kan stickas och kännas väldigt konstigt) vilket gör att jag nästan kan känna mig illamående. Men när jag skulle byta tejpen, var jag försiktig för att det inte skulle göra ont, men antagligen spännde jag mig så mycket och jag vet inte, men jag höll på att svimma! Ja, herregud vilken upplevelse!

Jag är otroligt nöjd med min operation, även läkarna. Mitt reslutat vart så otroligt bra att dom ville använda mina bilder i pressamanhang för tubbröst. Då man oftast inte få så bra resultat utan att genomgå ännu en för vårtplastiken. Det enda jag ångrar är att jag inte valde större direkt. Men då kändes dom stora och jag var nöjd. Dränagen och tejpbytet var inte heller så roligt.

Min OP gick på 49000:- + 4000:- i kapselförsäkring (10år). Jag tog ett lån genom mina föräldrar, så jag betalar dom varje månad.
Innan OP hade jag 75 A/B kupa, efter OP 75 D/E kupa.