Bröstförstoring jan 2017 - KKAB - Kosmetisk Kirurgi AB - Falköping Avni Abdiu - Januari12

Sådär.

Dags att försöka knåpa ihop en operationsberättelse medans allt fortfarande ligger färskt i minnet :).

Dagarna innan operationen kände jag mig hängig och var hemma både mån och tis från jobbet och kurerade mig, jag hade verkligen panik över tanken på att inte få opereras på torsdagen.

Ringde till kliniken och dubbelcheckade vad som gällde vid sjukdom, feber och kraftig hosta innebar inställd operation och ca 4 veckor till nästa tid, det gick inte nu när jag tagit semester från jobb och allt så det var bara att VILA och äta vitlök/c-vitamin och dricka te. Fick ok att äta detta från kliniken, vissa säger att man inte ska inta detta innan operation men det var tydligen extrema mängder det handlade om. Man äter ju faktiskt inte 10 vitlökar även om man är sjuk och förebygger?!

På onsdagen kände jag mig mycket bättre och insåg att jag faktiskt skulle opereras dagen efter, hade nog inte riktigt tagit in detta eftersom jag endast koncentrerat mig på att bli frisk.. Jag packade ihop det lilla jag skulle ha med mig. Dvs; mjukisbyxor, tröja med dragkedja fram, toalett-saker, lipsyl, betalningsbekfräftelse, mob och laddare. Eftersom jag åkte från Stockholm till Falköping åkte jag ner dagen innan så tåget gick 16.36 och nerverna började komma igång. IMORGON!!!!

Kom ner straxt efter sju och orienterade mig till kliniken (inte svårt!), väl där så möttes jag av nattsköterskan Håkan som visade mig runt och berättade lite om vad som gällde.

Jag fick ett ganska så stort eget rum med TV och DVD. Slog mig till ro framför en film och var faktiskt inte så himla nervös, jag har ju faktiskt väntat på detta väääldigt länge.

Avni (kirurgen) kom och knackade på vid nio-tiden och ville gå igenom morgondagen lite grann, jätteskönt! Jag fick prova inläggen en gång till, bestämde mig 100% för 375cc i båda. Vi pratade lite om allt och han fotade och mätte. Han sa också att han trodde att min operation skulle bli kring 12-13 tiden på torsdagen. Efter det var det dags för den första Descutanduschen, allt skulle duschas och så även håret. Lite svinto blev det allt men det gick bra, glad att jag tog ut mitt löshår innan dock, det hade nog misstyckt tror jag.. Jag gick och la mig igen och fortsatte att titta på filmen, lyckades somna vid ett-tiden.

Klockan sju kom Håkan och väckte mig, det var dags för descutanduschen igen. Halvsovandes tog jag mig dit och sen tillbaka till rummet. Slappade lite framför TV:n, nervös men inte så farligt!

Vid nio-tiden kom en sköterska in med dropp och "lite" tabletter, fyra panodil, nån annan och en lugnande. Det närmade sig, redan straxt innan elva så fick jag besked om att det var dags. Jag fick ta med mig droppåsen och bege mig mot operationssalen. Hälsade på alla sköterskor, tror dom var tre stycken? och la mig på operationssängen, jag fick lite sprutor och så, var rätt borta ändå. Narkosläkaren kom in och tog mig i handen, eller ja fingrarna för handen var inte riktigt med när jag låg där som jesus på korset. Sen minns jag att jag såg den där grejen man får narkos egenom sen är det svart. Minns inte ens att jag fick den över munnen!

Vaknade av att en sköterska väckte mig, klockan var straxt efter ett och jag hade tydligen legat på uppvaket i 45 min (normalt 10-30 min), trött som vanligt. Smärtan minns jag inte men när jag varit vaken någon minut rullades jag in på rummet där jag låg och halvsov hela dagen. Ont gjorde det men som sagt, jag minns inte att det var speciellt outhärdligt, jag var tvungen att röra på armarna då och då för att få igång cirkulationen och så ska det tydligen göra läkningsproccesen lättare, det var bara att lyda, även om det kändes lite obehagligt. Sov mycket den dagen och natten, åt några mackor emellanåt men droppet hade nog mättat för speciellt hungrig var jag inte. Min sambo kom också på kvällen och sov kvar med mig :).

På fredagen väcktes vi vid sju och jag fick ta en dusch om jag ville, det ville jag inte!! Hur skulle jag kunna duscha med mina nya tuttar tänkte jag? Kändes omöjligt. Vi åt frukost, sköterskor och även Avni (som hade sovit kvar) tittade på mina nya bästisar och var mycket positiva och nöjda. Otroligt fina var dom tydligen, lät mycket bra tyckte jag som också fick mig ett kik under BH:n, jag hade aldrig trott att dom redan skulle vara så fina.

Angående BH:n så har jag en bomullsbh bara, inte speciellt mycket stöd utan mest skön men jag får tydligen göra som jag vill om jag vill ha den eller vara utan. Jag får också ha en annan BH men absolut inget som på något sätt formar bysten. Så, jag kör denna ett par dagar till trots att jag köpt en Panache Sophie som ska vara så bra under läkningen, jag vågar inte prova den än, det gör för ont för att krångla på sig en bh.

Idag har det gått fyra dagar sen operationen och jag överlever faktiskt. Jag hade nog trott att det skulle göra mindre ont idag men det gör fortfarande rätt ont. Hela helgen har jag bara legat och rört mig ytterst lite, blivit servad av min underbara sambo. Sömn har verkligen inte varit något problem även om det inte är så skönt att sitt-ligga hela tiden men vi har bosatt oss i soffan, bättre än sängen. Jag masserar brösten tre ggr om dagen som jag har fått ordinerat, dvs tycka implantaten upp och ner, det gör ont och är dagens fasa men, det blir faktiskt bättre och bättre. Detta ska man tydligen göra för formens skull. Har man inte fått det sagt till sig av sin klinik ska man nog inte göra detta, det kan jag inte säga något om men för mig var det tydligen viktigt.

Medicinen har också gjort sitt för min mage, gravid ser jag ut och tvingades igår att göra ett "microlavemang", riktigt vidrigt men behövligt då jag inte kunnat gå på toa sen i onsdags. Jag har försökt att äta diverse frön och katrinplommon men det har inte alls hjälpt.

Men, 8 panodil, 4 morfintabletter, 2 pencilintabletter om dagen kan man ju förstå pajjar magens jobb lite. Nu har jag slutat med morfinet och tar Tradil istället, hoppas det blir lite bättre. Tradil är muskelavslappnande och något jag tydligen ska äta i en månad morgon och kväll, hade jag aldrig trott!

För att summerade det hela.

KKAB har jag absolut bara positivt att säga om, riktigt gullig personal som får en att känna sig som hemma och tar väldigt väl hand om en. Avni är en riktigt grym kirurg som verkligen verkar kunna sitt jobb och framförallt lägger all energi på närvaro med sin patient.

Smärtan går över och snaaaart kan jag njuta av mina tuttar till fullo.

Jag har bara positivt att säga so far om denna operation och rekommenderar varmt er som funderar på KKAB och Avni som kirurg att göra detta!!!