Det måste inte vara illa för att göra en bukplastik.

Man kan göra på  tre olika sätt vad jag vet!

Endoskopiskt, där man bara drar i hop musklerna mot varann, utan att ta bort hud.

Liten bukplastik , där man lossar huden upp mot naveln syr i hop bukmusklerna som ligger nedanför naveln.

samt skär bort överflödig hud.

Stor bukplastik , där man lossar huden ända upp till revbensbågen, syr i hop musklerna och även flyttar naveln för att

kunna ta bort så mycket hud som möjligt.

Om du har slapp hud kan du göra nåon av dessa..endoskopiskt om du inte har överskottshud

Oj vad jag känner igen mig i det du skriver Ensamma Mamman, så var det för mig. Jag var definitivt inte överviktig, men precis som du hade jag hud som hängde och en navel som såg ut som f-n vilket var en otroligt fruktansvärt jobbig situation då  jag oavsett hur mycket jag än tränade, åt rätt eller vad jag än hittade på, inte kunde bli av med huden.

Precís som du fick jag höra "men inte är väl det där någon fara" eller "du har ju fött barn, det är ju bara att vara stolt" eller andra mer eller mindre korkade saker som inte riktigt stämde överens med mitt psykiska mående iom huden.

Det är något som sitter i huvudet, i hjärtat och det är inte ett "bara" utan en kamp varje dag.

Jag känner mig som en  ny människa nu, kan slappna av i min kropp (hängande tepåsar eller inte spelar ingen roll), min mage är platt och jag älskar den.

Kämpa på, om det är vad DU vill så finns det ingen som kan säga att det är fel eller konstigt.. För den känslan är DIN och ingen annans.

Kramar