jag har erfarenhet av dem båda placeringarna. jag är dessutom nyopererad, jag opades i torsdags. I torsdags gick jag från 350cc bakom muskeln till 550 cc framför. Jag ljuger inte om jag säger att jag har ondare nu. iallafall vad jag kommer ihåg av min första!

Men jag när jag hade bakom var det mest att muskeln spökade det var den som gjorde ont och stramade osv osv.

Nu när jag har framför upplever jag det ont, spänt, smärta i ärren. kanske för att dem öppna dem gamla ärren vad vet jag :)

Jag har inte klarat mig själv på dem här dagarna, min sambo har varit hemma sen i torsdags :) jag kan inte böja mig ner. ja allmänt handikappad just nu :) sängen MÅSTE jag ha hjälp med

kramis

Jag klarade mig själv hade mest ont i ärren bara. :) visst jag utnyttjade situationen lite så fick väldigt mycket hjälp ändå Haha ;) sedan är jag väldigt orolig av mig så om jag bara har lite ont tror jag att det är något fel så vågade knappt röra mig då.

Jag har framför och jag var på benen redan 2:a dagen och började städa lite grann. Klart man har ont, det stamar i brösten och man har en pulserande smärta i ärren, men jag kunde t ex gå på toa själv. Det kunde INTE min kompis som la bakom. Det är ju självklart inte smärtfritt att lägga framför, men jag tror inte det är i närheten av att lägga bakom muskeln. Hoppas de hjälpte lite :)

Jag hade inge ont alls nästan.

Åt endast panodil i 2 dagar ungefär...det enda jag tyckte va jobbigt var precis när jag vaknat då sved det,

men annars var jag nästintill smärtfri!

Jag hade ont men inte så pass ont att jag ville ta smärtstillande (å andra sidan så tar jag hellre smärta än knaprar piller så jag vet inte om andra i samma känsla hade tagit piller :P )

Men vad jag minns så va väl smärtan inte så hemsk, mest va det ärren som sved och kändes och som armarna hade en fruktansvärd träningsvärk så helt rörlig va man inte utan att svära till det ibland :P

Mest va det morgorna, när jag ville resa mig upp från sängen, som det kunde komma som smärtsamma elektriska stötar igenom brösten.

Det är vad jag minns... men försöker man varsamt hålla igång så släpper smärtan ganska fort :)

Jag hade ont men inte så pass ont att jag ville ta smärtstillande (å andra sidan så tar jag hellre smärta än knaprar piller så jag vet inte om andra i samma känsla hade tagit piller :P )

Men vad jag minns så va väl smärtan inte så hemsk, mest va det ärren som sved och kändes och som armarna hade en fruktansvärd träningsvärk så helt rörlig va man inte utan att svära till det ibland :P

Mest va det morgorna, när jag ville resa mig upp från sängen, som det kunde komma som smärtsamma elektriska stötar igenom brösten.

Det är vad jag minns... men försöker man varsamt hålla igång så släpper smärtan ganska fort :)

Jag hade ont i ärren, men klarade mig helt själv, med att ta mig upp ur säng etc. även om det stramade extra då. Åt smärtstillande (som man får på recept från opererande läkare) i några dagar efteråt. Kände dock av magkatarrkänsla p.g.a. medicinerna, så jag valde att inte äta dem mer, trots att jag fortfarande var öm.

Efter en vecka hade jag inte ont överhuvudtaget.

Jag har precis bytt ut mina implantat och kände på samma sätt efter båda operationerna. Möjligen var jag mer öm i brösten första gången, minns inte riktigt.

Jag hade bara ont i ärren. Har gjort allt själv efter båda mina op, men bakom var värre.

liha0206 wrote:

jag har erfarenhet av dem båda placeringarna. jag är dessutom nyopererad, jag opades i torsdags. I torsdags gick jag från 350cc bakom muskeln till 550 cc framför. Jag ljuger inte om jag säger att jag har ondare nu. iallafall vad jag kommer ihåg av min första!

 

Men jag när jag hade bakom var det mest att muskeln spökade det var den som gjorde ont och stramade osv osv.

Nu när jag har framför upplever jag det ont, spänt, smärta i ärren. kanske för att dem öppna dem gamla ärren vad vet jag :)

Jag har inte klarat mig själv på dem här dagarna, min sambo har varit hemma sen i torsdags :) jag kan inte böja mig ner. ja allmänt handikappad just nu :) sängen MÅSTE jag ha hjälp med

kramis

förbaskat, fastän jag ser framemot min dag, så fasar jag nu för det onda :-( första gången hade jag ändå pumpar oxå, men det ska jag inte ha denna gång, jag tror de gjorde en hel del nytta. jag fick ju ha hjälp helka tiden avmin kille, kunde inte ens resa mig upp själv... hmm trodde det skulle vara skonsammare denna gång, men vi får se hur jag känner sen när det är dax. kan tänka mig att det blir jobbigt. men det är väl värt det ellerhur?  vill man vara fin, får man lida pin  glad att du delar med dig så man vet vad som väntar :)