Jag är mest rädd för att jag ska få komplikationer eller fult resultat och att jag aldrig kommer tycka att det blir bra och önskade att jag haft kvar "mina bröst"....dessutom är jag rädd för att något ska gå fel så jag inte kan ta hand om min familj och mina barn.....Meeen.....som sagt, är ju inte nöjd nu heller och det är ju ändå väldigt sällan som det går fel! ;) men svårt beslut är det för det är ju ändå oåterkalleligt....men jag väljer att ta chansen att bli riktigt toknöjd! :)
—
3-barns mamma i behov av renovering!
33 år, 168cm, 74kg
Op 16/7 Proforma, Örjan, ankarlyft + Allergan soft touch, släta, framför 675cc full projektion
Bh innan:80E
Bh nu: 75I
Intresserad av bukplastik
Tack tjejer! Tack så mycket, detta värmde riktigt ordentligt ska ni veta.
Alla har så rätt, såklart att man inte ska gå och oroa sig i onödan, och framför allt inte hoppas över saker man vill göra bara för att andra kanske kommer ha andra åsikter om ens val (livet är kort). Jag blir så less på mig själv att jag ens måste ha denna diskussionen, då jag själv alltid förespråkar att alla får gör som dem vill och det ska man respektera (inte starta krig men ni förstår hur jag menar ). Och så sitter jag här, och faller på eget grepp. Hjärnan är ju rolig. haha
Men tack än en gång för stöttningen, tror jag mest behövde höra att det inte är "fult" att förändra den "naturliga", vilket jag egentligen inte ens tycker. Men det är ju en sak att säga dret, och en annan att intala sig själv.
Nu blir nästa steg att berätta för kille, så får vi se hur det går.(?) Men efter alla era fina och jäkligt vettiga inlägg så känner jag ju såklart att jag vill. Jag vill, har mest hängt upp mig på detaljerna och fastnat för detta med vad andra ska tycka. Men det är ju jag som ska tycka om min kropp, inte andra. Så egentligen har jag ju inget problem, bara skapat ett. Tokigt men sant.
Fortsättning följer!
—
170, 58 kg & 33år
Tidigare: 70A, vissa dagar inte ens det...
Nu: 350 hp släta mentor framförplacering av Per Windh
65 E-F verkar det bli
Jag är mest rädd för att jag ska få komplikationer eller fult resultat och att jag aldrig kommer tycka att det blir bra och önskade att jag haft kvar "mina bröst"....dessutom är jag rädd för att något ska gå fel så jag inte kan ta hand om min familj och mina barn.....Meeen.....som sagt, är ju inte nöjd nu heller och det är ju ändå väldigt sällan som det går fel! ;) men svårt beslut är det för det är ju ändå oåterkalleligt....men jag väljer att ta chansen att bli riktigt toknöjd! :)
3-barns mamma i behov av renovering!
33 år, 168cm, 74kg
Op 16/7 Proforma, Örjan, ankarlyft + Allergan soft touch, släta, framför 675cc full projektion
Bh innan:80E
Bh nu: 75I
Intresserad av bukplastik
Tack tjejer! Tack så mycket, detta värmde riktigt ordentligt ska ni veta.
Alla har så rätt, såklart att man inte ska gå och oroa sig i onödan, och framför allt inte hoppas över saker man vill göra bara för att andra kanske kommer ha andra åsikter om ens val (livet är kort). Jag blir så less på mig själv att jag ens måste ha denna diskussionen, då jag själv alltid förespråkar att alla får gör som dem vill och det ska man respektera (inte starta krig men ni förstår hur jag menar
). Och så sitter jag här, och faller på eget grepp. Hjärnan är ju rolig. haha
Men tack än en gång för stöttningen, tror jag mest behövde höra att det inte är "fult" att förändra den "naturliga", vilket jag egentligen inte ens tycker. Men det är ju en sak att säga dret, och en annan att intala sig själv.
Nu blir nästa steg att berätta för kille, så får vi se hur det går.(?) Men efter alla era fina och jäkligt vettiga inlägg så känner jag ju såklart att jag vill. Jag vill, har mest hängt upp mig på detaljerna och fastnat för detta med vad andra ska tycka. Men det är ju jag som ska tycka om min kropp, inte andra. Så egentligen har jag ju inget problem, bara skapat ett. Tokigt men sant.
Fortsättning följer!
Nu: 350 hp släta mentor framförplacering av Per Windh
65 E-F verkar det bli