Jag är i princip i exakt samma sits!!! Vi har botti hop i snart ett år och känner såå igen det där med att han sitter vid datorn och jag vid tvn, när det är bra väder kanske vi går ut och går. Samma barnnivå när det kommer till grälande om småsaker osv. Vet inte heller hur jag ska göra. Känns som att jag står och trampar vatten! Att ena dagen "står jag ut" och andra dagen tänker jag att "fasen, vad är det här för liv??"

Senast igår tog jag upp det här med honom och förklarade att om han ska fortsätta ha samma "relation" till sin dator, och inte vilja hitta på saker, eller göra något tillsammans, så kommer han att bli ganska ensam. Vet inte om han tog åt sig så mycket av det jag sa men jag tänker att jag tar det i små doser så kanske det inte behöver bli monsterbråk varje gång. Har försökt förklara för honom att man är två i ett förhållande och som ska hålla allt flytande. Jag kan inte ro för båda två i den här båten. Väntar på att poletten ska ramla ner hos honom....

Att bråka är en del av att lära sig ha relationer, man växer ifrån det med. Ibland tänker jag att det är nåt man måste igenom. Ett tips, vad ni än gör, försök att bespara varann de värsta förolämpningarna. Man kan bråka och vara arg men om man tappar respekten för varann och börjar säga "du är värdelös" och sånt, då har man gått över en gräns. Efter det är det svårt att få tillbaka respekten för sig själv. Allt behöver inte lösas i stunden, lugn, andas djupt och ta diskussionen när ni är lugnare.

(Skulle själv inte kunna ha följt detta när jag var 22 och inte när jag var 29 heller, men men...) lycka till!