PROBLEM MED SAMBOLIVET, HJÄLP!!! :'(
Hej allihopa!
Jag vet inte riktigt vart jag skall vända mig, då ingen av mina vänner har sambolivet än..
Jag bor tillsammans med en kille och har gjort det i ca 7-8mån nu..
Vi är förlovade och lyckliga tillsammans.
Allting är bra mellan oss, vi älskar varandra, accepterar varandra, hjälps åt i hemmet, har gemensam ekonomi, tar ansvar osvosv.. vi trivs mycket bra ihop.
Ena problemet vi har är när det gäller diskussioner om olika saker. t.ex. , nåt som hänt mellan oss, prat om ekonomin och annat, eller om någon gjort fel,betett sig illa eller liknande.
Allt sker på en "barnnivå" enligt min åsikt. Varken jag eller han kan diskutera i lugn och ro. Det börjar alltid på en lugn nivå, sedan brister det utför och blir helt kaos. Skrik, gapande, slag i väggar, svordomar osv.... VARJE GÅNG!
Jag är envis och vill alltid diskutera klart, medans han vill gå iväg och låta det vara. Jag stör mig på han och han stör sig på mig..
Om han gör något som är fel och jag säger till honom, skyller han ifrån sig och börjar prata om att "men du har ju också gjort så en gång, du gör ju också det, nu vet du hur jag känner, alltid MEN MEN MEEEEEEN hela tiden.." osv.. skitjobbigt tycker jag.
Jag vill sååå gärna kunna diskutera i lugn och ro på en vuxen nivå, åtminstonde när det gäller något allvarligt i vårat förhållande, men nej det går inte.. vi börjar gämt tjaffsa istället.
En annan sak som också vi har lite svårt med, är saker och ting att göra för att hålla "romansen" vid liv.. göra saker tillsammans helt enkelt. För mig är det väldigt viktigt att bli bekräftad genom ord, visa kärlek osv.. samma sak är viktigt för han med. Det gör vi, och det har vi inga problem med alls. Men när det kommer till att hitta på saker för att ha kul ihop och uppskatta det vi har mer så är det tvärtom.. visst, vi masserar varandra, kan laga mat ngn gång ihop eller gå på promenad. Bio och restaurang tar vi om det finns pengar till det. Vi har tyvärr ingen stor ekonomi eftersom vi båda två inte har ett heltidsjobb än.. mycket kostar ju tyvärr, men allt kostar ju inte heller?
Vi har pratat flera ggr om att "vi måste hitta på saker o ting oftare" men inget händer liksom? det blir samma gamla vardag som alltid. Han sitter vid datorn och jag vid tvn, vi äter ihop, kanske går en promenad om det är fint väder, sen inget mer... :(
Jag antar att det vi har som ett litet problem finns i många samboförhållande och inte bara hos oss, men det börjar gå så långt så jag tillochmed drömmer att jag får kärlek av andra istället för av honom. Jag drömmer att jag gör allting istället för det vi gör på vardagen. Och ännu en sak som drabbats pga allting är vårat sexliv. Jag har ingen sexlust alls längre medans han har full lust.. jag kan drömma sexdrömmar, om andra människor och jag känner sån stor ångest pga detta, för varje dröm är verkligen en "dröm" i sig. Jag blir glad i drömmen och vill nästan tillbaka då jag vaknar upp. Låter skithemskt men så är det :'(
SNÄLLA VAD SKALL JAG GÖRA? FINNS DET NÅGON SOM KAN GE MIG TIPS?
Jag älskar honom, han älskar mig. på riktigt. men vi behöver hjälp på traven av någon som verkligen kan detta...Vi båda vill verkligen att detta skall funka!
Tacksam för alla svar!
Tjej: 31år
Längd: 163cm
Intresserad av: lyft, samt Korrigering av olikstora byst.
(¯`*•.¸,¤°´✿.。.:*(¯`*•.¸,¤°´✿.。.:*(¯`*•.¸,¤°´✿.。.:*
Egenremiss till Sahlgrenska plastikkirurgi, våren -19.
Konsulation: Plastikkirurgi, Sahlgrenska sjukhus. Göteborg. 8/10-19
Op: beviljad av landstinget, bröstlyft & förminskning. 18/9-20
Jag är i princip i exakt samma sits!!! Vi har botti hop i snart ett år och känner såå igen det där med att han sitter vid datorn och jag vid tvn, när det är bra väder kanske vi går ut och går. Samma barnnivå när det kommer till grälande om småsaker osv. Vet inte heller hur jag ska göra. Känns som att jag står och trampar vatten! Att ena dagen "står jag ut" och andra dagen tänker jag att "fasen, vad är det här för liv??"
Senast igår tog jag upp det här med honom och förklarade att om han ska fortsätta ha samma "relation" till sin dator, och inte vilja hitta på saker, eller göra något tillsammans, så kommer han att bli ganska ensam. Vet inte om han tog åt sig så mycket av det jag sa men jag tänker att jag tar det i små doser så kanske det inte behöver bli monsterbråk varje gång. Har försökt förklara för honom att man är två i ett förhållande och som ska hålla allt flytande. Jag kan inte ro för båda två i den här båten. Väntar på att poletten ska ramla ner hos honom....
21 år, 165 cm, 55 kg
Konsultation 9/3 Örjan Gribbe, Proforma Clinic
Op 26/4 Örjan Gribbe, Proforma Clinic
325 cc mentor, runda, texturerade, delvis bakom
Strl före op: 75B
Stl efter op: 75E/70F
Att bråka är en del av att lära sig ha relationer, man växer ifrån det med. Ibland tänker jag att det är nåt man måste igenom. Ett tips, vad ni än gör, försök att bespara varann de värsta förolämpningarna. Man kan bråka och vara arg men om man tappar respekten för varann och börjar säga "du är värdelös" och sånt, då har man gått över en gräns. Efter det är det svårt att få tillbaka respekten för sig själv. Allt behöver inte lösas i stunden, lugn, andas djupt och ta diskussionen när ni är lugnare.
(Skulle själv inte kunna ha följt detta när jag var 22 och inte när jag var 29 heller, men men...) lycka till!
har gjort allt... och mer därtill! av operationer, fillers, injektioner och annat.
30+, Citadellkliniken + Jörg, nyss bytt från 410 cc perthese till 650 cc mentor. Fillerbehandlingar på Proforma, hudvård hos Sanaa Hud och Spa, naglar på Alexandras