Jag fick sår, variga sår men det tog ca 5 veckor ef op.

Det var min kropp som inte ville behålla de inre stygnen så min kropp likson tryckte ut dem. Det resulterade i stygnändar som trängde ut genom huden och som då "fastnade" i tejpen. Under rörelse så ruckades det upp sår runt stygnändarna, stygnändarna klipptes givetvis ner men de liksom trycktes ut mer så vissa stygn så gick det så långt att själva knuten kom fram synligt i de hål som blivit.

Detta resulterade i att inga hål läkte förrän stygnet helt var borta och en hel drös stygn är urplockade trots att de borde suttit kvar där i minst 10-12 veckor innan de skulle lösas upp.

Vid några tillfällen när jag skulle byta tejp så hade det kunnat bildas nya hål och när man då tog bort tejpen så kunde det rinna ur blodblandat var. Vid ngt tillfälle tryckte jag ut var ur hål på egen hand.

När jag hade sår (hål) så kunde jag inte tejpa eller bära stödjande bh så jag var sjukskriven och gick omkring i en löst sittande morgonrock och la om förband flera gånger om dagen.

Jag fick penicillin vid två tillfällen (kommer just nu inte ihåg namnet, men en kompis till mig som vid samma veva hade lunginflammation åt samma sort och styrka!).

Jag hade jättebra kontakt med sköterskorna på avdelningen så jag fick verkligen den hjälp och stöttning jag behövde. Dessutom fick jag med mig jättemkt material hem speciella tejpar, vävkompresser som inte fastnar i huden, vaddar, extra bh med mera med mera.

Men vid sista kontrollen den 15/12, op gjordes 7/9, så såg allt bra ut men några ytliga sår fanns det allt kvar.

Jag kan inte belasta varjekn landstinget eller läkaren, det var ju min kropp som inte accepterade de inre stygnen men nu vet jag vilka stygn jag inte ska ha i framtiden om jag måste på något sätt sy.

Ärren är finns kvar och där jag haft sår (hål) så är det givetvis större ärr men hellre detta än stora tunga bröst och ja visst det var några veckor som var jättejobbiga men idag är jag jätteglad att jag gjorde denna operation.

Ärren är idag ganska känsliga, det är som att det allra yttersta huden är som en tunn hinna och den kan lätt skavas upp speciellt på mitt högra bröst utmed det lodräta ärret från bröstvårtan ner till vägräta ärret när jag har en bh med sömn just där. Men då lägger jag bara ett vanligt plåster lite snett över ärret och på så vis skyddar jag den ömtåliga huden.

Jag fotograferade väldigt mkt efter operationen speciellt när jag hade sår och jag upplevde problem. Vi varje tejpomläggning så hade jag kameran i högsta hugg ifall det skulle vara ngt. Då kunde jag maila till avdelningen direkt och de kunde titta på mina sår den vägen och avgöra om jag skulle komma in på en gång eller om jag kunde avvakta någon dag. Har några mil till avdelningen och ingen bil så det är mkt pysslande för att komma iväg.

Jag har inte hört att varken läkare eller sköterskor använda uttrycket Nekros....eller så har de gjort detta men jag har inte lagt märke till det.

Nej ingen kompenstion.
Har inte tänkt på det ens...
Korrigering av ärr...vet inte om jag vill detta då jag fick komplikationer och är "rädd" att det ska bli problem igen. Men en blekning av ärren skulle inte vara dumt då de fortfarande är rosa, runt bröstvårtan har det bleknat mer. Men det är nog lite för tidigt för det idag. Får nog iallafall vänta ett litet tag till så den naturliga blekningen får genomföras först.

Men jag har ju förstått att ärrläkningen tar längre tid pga av såren och infektioner då jag inte kunnat tejpa ärren på vanligt sätt efter, tappade flera veckor i läkningen men det ser ändå bra ut.

Trodde faktiskt att jag skulle få sk hundöron vid de yttre ändarna av ärren (vågräta ärrets ändar) men som tur är har jag inte haft "problem" just där så jag har kunnat tejpa länge vilket slätat ut ärret bra.

Ärligt...jag tejpar till och från fortfarande det vågräta ärrena speciellt om jag ska ha en bygelbh, är nog lite rätt för att det ska bli "hårt tryck" av bygeln och det känns bättre inombords att tejpen sitter där.

Min läkare sa att svårläkta sår var mer vanligt än man tror vid bröstreduktion men just där och då kändes det som att det bara var jag som var drabbad och vissa dagar var faktiskt helt fördjävliga. Kunde sitta och gråta pga av såren som kändes som att de aldrig ville läka.

En nära bekant hade gjort en sådan här op och hon hade inga komplikationer alls, var tillbaka och jobbade som vanligt efter 3 veckor... inga sår ingenting...

Innan op var jag inställd på att inte kunna träna på gym på minst 5-8 veckor och som tur var kunde jag "frysa" kortet under denna period MEN frysningen fick förlängas två månader till vilket var möjligt med läkarintyg. Så inte förräns i början av januari var jag tillbaka på gymmet vilket var helt underbart. Givetvis under hela min rehabilitering försökte jag vara ute och röra på mig genom att gå, gå, gå och gå men aldrig överanstränga mig så att brösten skulle bli lidande.

Sista besöket hos läkaren den 15/12 sa han att det var ok att börja träna igen lite försiktigt (typ lätt jogg) men att han rekommenderade mig att ha två sport bhar på mig.

Av ren vana använder jag än idag två sport bh på samtidigt, bysten blir väldigt stadig, när jag tränar men så tränar jag ganska hård konditionsträning men även en hel del multifunktionll träning (ex TRX).

Det kommer säkert bli bra till slut även om du nu känner att vägen kanske aldrig tar slut. Förhoppningsvis kanske personlen på sjukhuset tar kontakt med andra för att få fram ett sätt att få det att läka. Du är ju inte den första som drabbas av Nekros även om det kanske är ovanligt i just detta sammanhang.

Jag fick det vid min första bröstförstoring, men ärren satt ju i armhålan och inget kom ut, så i mitt fall åt varhärderna liksom upp vävnaden, de fick suga ut en hel del "kladd" och sätta drän efter några månaders smärta. Tyvärr har jag inte så mycket trösterikt att komma med ur min egen historia, utom öjligen att bl a tack vare den finns nu POF, så att andra ska slippa få problem och de med problem ska få stöd.

Vad säger läkarna om frisk luft t ex, om du rör på dig ute och får mer syre i blodet, kan det gynna?

Fy 17, stackars dig. Lider verkligen med dig!

Jag är inte medicinskt utbildad och är egentligen mer böjd åt det naturmedicinska hållet, men för egen del, om jag varit i den sitsen, hade jag nog velat ha nåt som ökade syresättningen i kroppsvävnaderna. Jag åt själv pueraria mirifica (växtöstrogen. En länk till), för att det sägs öka blodcirkulationen i brösten, och fortsatte ta Oxyflush (som jag äter för syrets skull, men i vanliga fall för att jag har lätt att få svampinfektion) för att det transplanterade fettet skulle överleva, och det funkade ganska bra.

Ibland känns det ju bra bara att man åtminstone försökt och gjort vad man kunnat själv... Vill inte "tala om vad du ska göra" för jag har inga säkra tips, men jag känner igen den desperata sitsen och vill så gärna bidra med NÅT. 

Men fråga din läkare innan du gör nåt, ifall han tror det kan påverka negativt - att han inte tror det hjälper kan du vara beredd på - han är ju förmodligen västerländskt skolad ;-) - men om du är sugen, så fråga också om han tror det kan påverka negativt. Om inte, är det ju fritt fram att försöka...