Bröstförminskning jan 2017 - Aleris Plastikkirurggruppen - Stockholm Janne Ohlsén - talia

Ligger hemma i sängen och surfar på nätet, kom hem från op igår. NU hittar jag den här sidan! EFTER operationen! Skulle ju så klart ha letat upp den innan op. Så kul och intressant att läsa alla operationsberättelser, även de som inte handlar om min typ av operation.

Jag har gjort en bröstförminskning på Plastikkirurggruppen i Stockholm. Jag är överlycklig, resultatet är över förväntan. Jag har väntat med operationen i tjugo år (20 år!?) just för att jag varit tveksam inför resultatet, och nu är det som sagt över förväntan, jag kan knappt förstå att det är sant.

Brösten är små – små??? – och välformade. Jag kan hålla ryggen rak och jag har inte haft ont i ryggen, axlarna, nacken eller huvudet sedan efter operationen (förutom att den tajta ”efter-op-bh:n” har stramat lite). Kan livet vara så här bra? Har surfat runt på all möjliga sidor och tittat på bh:ar och toppar. Har gjort en beställning på 2 000 kr på söta små toppar från en hemsida, kläder som jag bara kunnat drömma om tidigare. Bh:ar får vänta, det är ju sport-bh i sex månader som gäller, men sedan: bh-butikerna, here I come!

Nå, det är kanske själva operationen som man ska berätta om här.

Jag hade tid en tisdag, kl 07.30 på morgonen. Jag bor i Stockholm så jag kunde promenera till kliniken i lugn och ro. Över huvud taget var jag väldigt lugn och samlad inför op, jag hade varit på besök på kliniken två gånger innan och fått förtroende både för läkaren och övrig personal. Var på plats strax före 07.30 och gick direkt in i väntrummet och satte mig och väntade. Både reception och väntrum låg öde, men strax dök en sköterska upp som visade in mig på mitt rum, en 3-sal. Jag var enda patienten på plats, än så länge. Fick byta om till vit sjukhusskjorta och vita tubsockor, trosorna får man behålla. Sedan gick allting slag i slag. Först kom ytterligare en sköterska och kollade blodvärdet (stick i fingret) och om jag hade några allergier eller om det var några mediciner jag inte tålde, jag fick också namnlapp runt handleden, som på ”riktigt” sjukhus. Sedan kom läkaren och tittade, ritade och fotograferade. Vi hade noga diskuterat igenom mina önskemål och förväntningar innan, och vad han kände att han kunde åstadkomma, så det här var bara hans förberedelser inför operationen. Direkt efter läkaren kom narkosläkaren och berättade om narkosen och sedan fick jag följa med honom ut till operationssalen (han ville att jag skulle kissa på vägen dit, vilket inte var helt lätt eftersom jag hade fastat sedan kl 20 dagen innan).

När jag kom in i operationssalen fick jag ta på mig mössa och sätta mig på operationsbordet. Det är varmt och man får också ett varmt täcke över sig. Narkosläkaren hade lite smidigt frågat mig vad jag arbetar med på vägen in till operationssalen, så vi småpratade lite om det - inga chanser att bli nervös här inte! Jag skulle få en nål i handen (vilket jag inte gillar) så jag frågade om jag kunde få den i armvecket istället, och det var inga problem. Ungefär samtidigt fick jag syrgas(?) som sedan snabbt ändrades till narkosgas och jag hann ta ungefär tre andetag innan jag kände mig lite yr och sedan somnade jag snabbt. Det här är allt jag minns av händelserna innan operationen!

Nästa minnesbild är från uppvak. Någon väcker mig. Sedan blev jag snabbt pigg, men mådde lite illa. Fick något i nålen mot illamåendet och då gick det direkt över. Vi var tre personer på uppvak, jag, en tjej som verkade helt opåverkad av sitt ingrepp och en tjej till som gjort en bröstförminskning. Hörde henne säga: ”Det känns i ryggen direkt, även fast man ligger ner”. Jag hade bestämt mig för att inte titta på brösten på uppvak, eller hänga upp mig på storleken de första dagarna, eftersom de är svullna och större (även annan form) än slutresultatet. Kunde så klart inte hålla mig. Lyfte på täcket och såg ett par jättesmå bröst. Blev överlycklig, på något sätt hade jag inte trott att de faktiskt skulle bli mindre. Insåg sedan att det låg en filt hopknycklad över brösten. Flyttade på den och såg ett par ännu mindre bröst. Blev ännu nöjdare! ”First impression lasts” brukar man säga och jag tror att oavsett vad som händer och vilken form de än får så kommer jag att vara 100 % nöjd efter upplevelsen på uppvak.

Sedan har jag en minneslucka. Har en vag minnesbild av att någon frågar mig hur jag ska ta mig till rummet, kan jag gå eller ska jag åka rullstol? Vet ännu inte idag hur jag tog mig tillbaka till rummet.

Väl på rummet fick jag fika, te och ostsmörgås. Väldigt gott och väldigt välbehövligt. Jag var fortfarande ensam på 3-salen. Lite tråkigt, det hade varit kul att prata med någon om dagens upplevelser. Nu i efterhand kan jag tycka att det var skönt att ligga där ensam i lugn och ro. Jag var pigg och vaken, låg och bläddrade i några tidningar och tittade på tv. Hade inte ont alls, faktiskt, förutom på en punkt under vänstra bröstet, som sved, stretade och stramade rejält (och det gör den fortfarande, tre dagar efter op).

Jag var upp och kissade ett par gånger, de stramade lite under brösten, men det var inga problem att komma i och ur sängen. Badrummet låg mittemot sköterskans arbetsrum och hon ville ogärna att man skulle låsa dörren, utifall att man skulle må dåligt och behöva hjälp.

Senare på kvällen blev det middag och rond. Min läkare var fortfarande kvar (lång arbetsdag för honom). Hittills hade brösten bara varit vadderade och tejpade, men nu togs det bort och läkaren tittade på resultatet. Både han och sköterskan såg nöjda ut. Jag förklarade att jag inte hade haft ont alls förutom på den här punkten under vänstra bröstet. De var inte ett dugg oroade utan förklarade att det oftast är under bröstet man har ont, där bröstet sys fast i hinnan över bröstmuskeln. Efter ronden fick jag bh:n som man har i en vecka, dygnet runt, till första återbesöket. En liten, tunn nätliknande sak, men den håller ihop och håller upp (eller så är det brösten själva som står rakt ut?).

Vid 22-tiden kom nattsköterskorna och hälsade och pratade, de ställde in sängen till ett lämpligt sovläge, diskuterade smärtstillande under natten och tog upp beställning på frukost till nästa dag. Smärtstillande får man var sjätte timme, för mig kl 07, 13, 19 och 01. Vi kom fram till att de inte skulle väcka mig om jag sov kl 01, utan då skulle vi hoppa över nattens smärtstillande. Det kan jag inte rekommendera! Vaknade av mig själv på kliniken och tog mina smärtstillande kl 02, men jag har provat hemma att hoppa över nattens smärtis… Gör inte det, det betyder bara att du vaknar med mer ont än vad du skulle behöva.

Det är självklart ryggläge som gäller när man sover. Jag hade så himla svårt att sova på rygg, så kl 04 bestämde jag mig för att försöka lägga mig på sidan. Big mistake! När jag lade mig på sidan gjorde det plötsligt väldigt ont på höger sida av höger bröst, det kändes minst som att jag hade slitit upp ett stygn. Jag som hade varit helt smärtfri på höger bröst hittills. Lade mig snabbt på rygg och bestämde mig för att inte sova på sidan på minst ett par månader! Faktum är att jag fortfarande känner av den där punkten som jag ”slet upp” då. Det har blivit mycket lättare att sova på rygg nu, och det är mycket lättare att sova hemma än vad det var den där första natten på sjukhuset.

På morgonen dag två var det inte mycket som hände, snabb hemgång helt enkelt. Jag skulle bli väckt 06.15 var jag förvarnad, men jag fick sovmorgon till kl 07. Jättegod frukost och lite morgon-tv. Sedan var det rond, med ordentlig information om smärtstillande mediciner, antibiotika och återbesökstider, och sedan var jag fri att gå. Det var lite stelt att klä på sig, och man gör inte gärna några hastiga rörelser, men det kändes helt okej. Jag skulle ha blivit hämtad av min mor, men hon fick förhinder, och jag som hela tiden känt att det inte skulle vara nödvändigt med hämtning blev ganska lättad. Jag ville gå ut på stan och njuta av mina nya bröst! Istället för att åka direkt hem gjorde jag några ärenden, hämtade ut medicinerna, köpte lunch, mm. Som ni förstår var jag inte alls särskilt begränsad i mina rörelser eller påverkad av smärta. Dock var det väldigt skönt att komma hem, krypa ned i sängen, inta ryggläge och titta på en DVD-film.

Nu är det dag tre efter operationen. Allting har gått över förväntan. Speciellt det här med smärtor efter op, för mig har det varit helt överkomligt. Kliniken skriver ut Citodon (steget starkare än Alvedon), men det har jag inte alls känt att jag skulle behöva. Jag har varit uppe, ute och gjort saker alla dagar efter op. Annars har jag legat mycket i sängen och tittat på film och surfat på nätet. Känns bäst att inte utsätta brösten för för mycket tyngdlag, så här i början.

Förberedelser innan op: kvällen och morgonen innan ska man tvätta sig med Descutan (en antibakteriell tvål vars effekt sitter kvar i några dagar), man ska bädda rent i sängen och man ska fasta (varken mat eller dryck). Jag hade tid kl 07.30 och skulle fasta från kl 24, men var osäker på tiden och fastade redan från kl 20.

Slutsats: jag skulle ha gjort det här för minst femton år sedan!