Åh, kära du! Jag lovar att alla har känt som du inför operationen. Själv hade jag sådan ångest 10 dagar innan operation att jag låg och grät en hel natt och bestämde mig för att ringa och avboka dagen efter. Men efter en natts ältande fram och tillbaks med min man så kändes allt lättare igen. Bästa sättet att dämpa oro är faktiskt att prata med någon om det. De gånger jag har känt mig osäker har jag ställt mig framför spegeln och tagit mig en titt på brösten, och genast har det känts bättre igen för jag har verkligen mått dåligt i många år över hur de såg ut innan operationen. Du ska inte vara orolig över narkosen, den är bara härlig. Smärtan efteråt är heller inget att oroas över för du kommer att få precis så mkt smärtstillande du behöver. Har inte känt någon gång efter min operation att smärtan varit outhärdlig, och jag har gjort både lyft och förstoring. Ja, man är väldigt begränsad och trött de första dagarna men det går förvånansvärt fort att komma ut "på andra sidan". Det är ju bra att läsa här inne om alla komplikationer så man är medveten om vad som kan hända och hur man isf ska reagera, men det är också viktigt att inte ta ut ngr olyckor i förtid (jättesvårt jag vet!) för det gynnar varken den fysiska eller psykiska hälsan. Försök ta en dag i taget. Förbered dig också på att brösten kommer att vara svullna, blågula och blodindränkta första gången du ser dem. 

Allt kommer att gå bra!!

Kram på dig.

Asså jag hade med ångest/panik och trodde det värsta och "gjorde upp" en massa i skallen om OPn.

Tyckte det var så grymt läskigt. Men sen när man väl gjort OPn och man vaknar så känner man sig "lugn" och liksom "Äntligen är OPn över" :). Men du ska se att det går bra :D.

Vill man det tillräckligt mycket klarar man av det och kan hantera oron. Kan du inte det så tror jag inte att man riktigt vill bli opererad. Alla känner oro men det är oftast kombinerat med lycka för att man ska få göra operationen!

Det är normalt att känna som du gör inför din operation. Inners inne vet du nog vad du verkligen vill. Att du änner som du gör just nu tolkar jag som ett friskhetstecken ifrån dig. Lycka till

Jag var som en yr höna här hemma!!
Ta dig tid att prata med någon kompis eller någon här på forumet.
Det är helt normalt att känna så då man i grund och botten tänker: gör jag rätt? Är detta ok att genomgå? Smärta? Ensamhet? Ja allt rullar ut som på en duk!
Men ha i åtanke VARFÖR du genomgår detta.

Jag är mycket känslig och i princip INGEN som hjälpt mig förutom enstaka tillfällen.
Tack vare ventilation med pof medlemmar och någon kompis ligger jag här 5 dagar senare:-)
Du kommer klara detta galant!!
Kram

Jag hade också värsta ångesten inför att sövas och tänkte hela tiden på att de skulle göra något fel så att jag aldrig skulle vakna igen. Men, resultatet var värt oron. Men nu, efter 4.5 år med implantat vill jag ta ut de och har liknande tankar när jag måste bli sövd igen. Jag är inte så orolig inför själva operationen, utan mest av att bli sövd....

Försök att tänk positiva tankar och tänk på alla nya bhåar du kommer att köpa och hur snyggt det kommer att bli :)