Bröstförstoring jan 2013 - Gerlee Plastikkirurgi - Helsingborg Marcus Gerlee - Prelin

Jag måste säga att jag var mer nervös runt två veckor innan operationen än vad jag var natten innan. Jag sov gott men vaknade såklart innan klockan. Gick upp, tog en långpromenad med min hund och duschade i descutan och begav mig mot tåget. Åkte från Malmö till Helsingborg och inte heller under resan kände jag mig speciellt nervös. Det kändes så overkligt. De andra människorna man såg på tåget var påväg till jobbet, och där mitt i bland alla sitter jag och är påväg för att skaffa ett par nya boobies! Haha :)

 

Jag hade första operationstiden den dagen, kl 8.30 och var där innan någon annan hade kommit dit. Är lite av ett planeringsfreak och vill alltid ha god marginal, var nog där prick 8. Mötte en man utanför ingången till kliniken som började prata med mig och frågade om jag skulle operera mig. När jag sagt att jag skulle det så fick jag veta att det var narkosläkaren och vi pratade ett tag tills en av sjuksköterskorna kom och låste upp. Supergullig man, han var så go! Jag sa att det jag var mest nervös för var att få kanylen  i armen (jag är otroligt spruträdd) och han berättade att han är jättevan att lägga kanyler och oftast gör det på barn så det skulle inte vara några problem. 

 

När Johan kom dit satt jag i väntrummet och han kom och gav mig en kram och frågade om jag var nervös och sa att allt skulle gå bra. Jag fick strax därefter komma in, teckna kapselförsäkringen och gå och byta om till den charmiga operationsoutfiten med mössa och allt!

Jag låg och väntade ett par minuter och bläddrade i en skvallertidining, utan att egentligen uppfatta vad som stod då mina tankar var helt på annat håll, sedan kom en sjuksköterska in, Sabina, och gav mig smärtstillande. Efter ytterligare ett par minuter så kom Katarina in och kramade om mig och följe med mig in till kirurgen - det var dags för ett sista samtal innan operationen. 

 

Väl på operationsbordet kommer den trevlige narkosläkaren in. Jag kommer desvärre inte ihåg namnet, kan ha varit Stefan? Mitt minne från detta är rätt vagt, men jag fick någonting i kanylen i armen och allt börjar snurra... Strax därefter trycks resten av innehållet i sprutan in och sedan kommer jag inte ihåg mer fören jag börjar vakna till efter operationen. Jag låg fortfarande kvar inne i operationssalen. Jag vet att dom pratade med mig och frågade saker och jag minns också att jag svarade något helt annat på deras frågor.. haha.. Dom flyttade mig från en brits till en annan och rullade in mig i ett rum med flera sängar. Jag var rätt groggy och kommer inte ihåg så jättemycket här heller. Jag minns att jag fick vatten och ytterligare smärtstillande i armen efter ett tag. Sen låg jag där, halvslumrandes ett bra tag...

Jag mådde bra och fick åka hem 14.30. Jag hade inte mycket ont alls. Gick en kort och superlångsam promenad runt middagstid, annars låg jag mest i soffan å kollade på tv. Hade inga problem med att äta heller :)

 

Dagen efter vaknade jag på morgonen och hade skitont. Jag klarade inte att resa mig upp utan sträckte mig efter pillerna på nattduksbordet och tog både 1mg panodil och tramadol på samma gång, på tom mage. Bad idea!

Men det tog bort den värsta smärtan iallafall. Däremot började jag må förbannat illa efter ett tag, lagom till återbesöket på kliniken. Så va tvungen att be om en kräkpåse att få med mig som jag kunde ha på tåget... Fräsch brud! Fick dock se resultatet för första gången, de var såklart svullna och strutiga, men det känns som att det kan bli riktigt bra när dom är klara!

Givetvis var det strul med tåget när jag skulle hem och det stod stilla flera gånger, kändes som en evighet. Men men. Tog mig hem och fick vila, när jag sen lyckades äta lite kändes det bättre.

 

Allt har gått superbra och jag längtar efter att få se mina nya tvillingar utan såväl svullnad som bröstband.

Alla på kliniken har varit otroligt omhändertagande och förstående. Väldigt serviceminded, så fort jag bett om något har jag fått det och alltid trevligt bemött. Är sååå glad och nöjd!