Bröstförstoring feb 2013 - Polarkliniken - Umeå Anders Nilsson - erika89

I måndags opererades jag på Polarkliniken i Umeå av Anders Nilsson.

Jag skulle opereras kl 13 på dagen och åkte därmed hemifrån men min mamma vid 06.45 för att hinna i god tid. Var en bra bit att åka. Innan vi for tog jag en sista descutan dusch och kollade att jag hade med allt som behövdes. Jag skulle vara fastande men fick gärna dricka mycket saft, vatten och energidryck, så det hade jag packat med mig och satt och drack under resans gång. Jag var ganska nervös men även förväntansfull. Tjata sönder mammas tålmodiga trumhinnor..;-) äntligen var dagen här, som jag väntat på sen jag var femton år.

När vi kom fram vid 12 fick vi först checka in på hotellet. Hotellet ligger i direkt anslutning till Polarkliniken på ett plan. Jag satt kvar på rummet medan mamma skulle parkera bilen i hotellgaraget. Då ringer de mig och säger att jag kan komma ner. Väl där fick jag träffa en jättegullig sjuksköterska. Hon gav mig fyra piller som jag skulle ta, hade inte sinnesnärvaro dock att fråga vad det var;-) antar det var något lugnande eller något annat som skulle förbereda kroppen. Hon ställde massa frågor, längd, vikt, mediciner m.m.
När hon är klar fick jag ta av mig alla kläder på överkroppen och fick ta på en morgonrock medans jag väntade på att Anders skulle komma in och rita på mig. Som tur var kom min mamma i god tid för att hinna vara med mig en stund innan OP.

Anders kommer slutligen in och hälsar. Trevlig, lite annorlunda men på ett positivt sätt. Diskuterade implantatstorlek och han trodde 450 cc Hp släta som jag ville ha skulle passa ypperligt. Han märkte jag var nervös och pratade om vanliga saker, som jobb och skola och sånt. Sedan sa han att jag hade väldigt fina förutsättningar och skämta lite om att "om man misslyckades med detta måste man vara väldigt klantig."
Sedan gick han för att hämta kortläsaren (kändes lite absurt på nå vis att stå där naken imorgonrock och dra kortet.. "31200 tack, ha en fin dag;)" skämt åsido, med sig hade han även implantaten i sina lila kartonger. Han gick och sa att de snart skulle hämta mig. Satt en stund och bara pratade med mamma, vände och vred på kartongerna, kändes märkligt att föreställa sig att implantaten där inuti skulle bli en del av min kropp..

Efter max tio minuter kommer två gulliga lite äldre sköterskor samt en yngre trevlig narkosläkare in och hämtar mig. Jag får säga hejdå till mamma, som också frågar ungefär hur lång tid det kommer att ta innan jag är vaken igen. "Räkna med fyra timmar" svarade dem. Jag klev in i operationssalen vid 13.30.

Fick en fin grön operationsmössa på huvudet och blev instruerad att lägga mig ner på operationsbordet. (Kände mig som Jesus på korset där jag fick lägga mig ner med armarna rätt ut;-) var riktigt skraj då. Men dom pillade på, satte nålar och EKG. Sedan sa dem till mig att nu kommer det kännas lite konstigt, det snurrade till och jag svamla på om att de måste vara säkra på att jag verkligen sover, haha..;-) sen satte de över en syrgasmask och där blev det godnatt..

Vaknade till på uppvaket vid 15(???!) och var så glad och flummigt att jag började fnissa. Jag hade tydligen en spricka i läppen (brukar få det då och då) och de var så gulliga, stod och ojade sig över den där sprickan och att dom inte hittat något lämpligt att smörja på det med, att jag måste köpa bivaxsalva eller smörja på honung..;) det var en väldigt fin omtanke. Dock hade jag bara tuttar i huvudet att jag inte hade tid att bry mig om en spricka i läppen.. Och de var förvånade, "herregud är du redan vaken?" när jag bad om att få gå och kissa kom en av de andra sköterskorna och ställde sig och gapade. Även hon tyckte det var otroligt att jag var så pigg. Å dom ringde ju på mamma då som var ute på stan i godan ro i tron att hon hade minst ett par timmar till på sig innan jag skulle vakna. Fick lite saft och macka att äta. Hade inte så jätteont, vet inte om det är standard men hade ett tunn slang i varje bröst som det sprutade lokalbedövning rätt in i. Det var nog väldigt effektivt för smärtan var helt hanterbar. Vi fick ganska snabbt komma tillbaka till hotellrummet. Som smärtlindring förutom lokalbedövningen kom vi fram till att jag nog skulle klara mig på Citodon.

Väl på rummet beställde vi mat. Jag kände mig väldigt glad och surrade på. Var lite svårt att äta, kände mig inte så hungrig. Drog iväg sms till pojkvän och vänner om att allt gått jättebra. Sen låg jag mest i sängen och vilade. Finns inte så mycket mer att berätta, sköterskan kom sen vid 21 på kvällen och 07 morgonen därpå och gav mig shots med lokalbedövning rätt in i brösten. 09.00 morgonen därpå var vi ner en sista gång och man visade mig hur jag skulle sköta ärren och gav mig information om allt som var värt att veta. Tog ut slangarna. Läkaren tyckte jag valt alldeles rätt storlek och trodde att det skulle bli jättefint resultat. Sedan tackade vi för oss, checkade ut, gick på Apoteket för att hämta ur mediciner (Citodon och antibiotika) och sedan for vi hemåt, glad i hågen:-)

Allt har gått fint än så länge, gör naturligtvis ont men det är fullt hanterbart. Väldigt nöjd över att jag valt Polarkliniken! :)