Harley wrote:

Linnea65GG: Tips, skriv alias på personen du svarar så är det lättare att hitta i tråden :)

hvala wrote:

 

Jag ska säga att jag förstår precis din reaktion efter mötet med kirurgen. Jag fick så oerhört dåliga vibbar av inskrivningssamtalet (när jag träffade kirurgen och såg vårdavdelningen) att jag blev tvungen att gråta en skvätt. Allt gick så fort och det kändes som att de inte såg mig eller tog mig på allvar. Jag var mer nervös och orolig efter inskrivningssamtalet än före. Men sen fick jag träffa en superbra sköterska. Och jag insåg att de här som utför ingreppet och tar hand om mig i samband med att jag opereras är proffs på det de gör. De har långa utbildningar och de gör såna här saker varje vecka, om inte varje dag. Och jag blev SÅ mycket bättre mottagen på operationsdagen, både av kirurg och övrig personal. Jag förstår din nervositet och din oro men försök att inte oroa dig!

 

Vad det gäller val av kirurg: hur tänker du att du ska kunna avgöra utifrån bilder om en kirurg är bra eller inte? Jag tror det krävs att man har ganska djupgående medicinsk kompetens själv för att kunna bedöma sånt utifrån bara ett par bilder. En stor del i hur det ser ut efteråt ligger i hur det läker, och det beror på ett antal olika faktorer (bl.a. hur man själv sköter om såren/ärren).

 

Angående att få ingreppet via landstinget vs. att gå privat: det skiljer minst 30 000 kr i kostnad. Det är klart att det är skillnad i vad man kan kräva för service då. Men det betyder inte att servicen inom landstinget är (eller ska förväntas vara) dålig, och känner du att du får ett riktigt dåligt bemötande så kan det vara värt att be om t.ex. en annan kirurg. Det tar du i så fall med operationskoordinatorn på opererande sjukhus. Jag personligen tycker dock inte att du beskrivt att du blev så dåligt behandlad att det ska vara motiverat.

 

Eftersom det bara gått en vecka sedan mitt ingrepp så går det inte att säga så mycket om resultatet men jag är än så länge väldigt nöjd med storleken, även om jag inte vet än exakt vad den kommer att bli. Jag längtar tills det har läkt så pass att jag kan återgå till mitt "normala" liv.