Bröstförstoring mar 2013 - Plastikkirurgiska institutet - Malmö Jan B Wieslander - lalalund

Nu är det väl hög tid att berätta om min operation.

 

Jag hade inte sovit ordentligt på flera dagar innan, jag var inte orolig eller nervös eller nåt, i alla fall inte vad jag själv visste om.

Tiden gick långsamt och det kändes som den 18:e aldrig skulle komma. Jag var så himla förkyld och hostade som en tok i två veckor innan operation och när det sen var 4 dagar kvar så var jag tvungen att lämna hunden till mina föräldrar för det här med att ränna ute med henne gjorde mig ju inte precis friskare.

Sen låg jag i sängen i 4 dagar och när det sen var operation så var jag mer eller mindre frisk:)

 

Jag var så trött, men hoppade upp och tog min descutan dusch.

Smarte jag tog och rakade benene oxå, tips gör INTE det, det sved jävlar i det när jag sen skrubbade mig i descutan, och inte får man smörja in sig heller... Bad move I know:)

 

Tog bus och tåg in till Malmö, och var tidig på kliniken. Som tur är blev jag insläppt tidigare för det var full orkan och snorkallt där ute.

Fick vänta en stund innan jag fick komma till mitt rum.

När jag väl kom dit fick jag vänta en stund till. 

Jan höll på med en annan operation just då.

Jag la mig ner en stund för jag var ju så himla trött, men kunde inte sova.

Sen kommer tjejen ut från operation och jag hör henne gråta, yla av smärta... INTE vad man vill höra när man är next in line :S

 

Ja ja efter en stund så kom Jan in och han frågade om jag bestämt mig för storlek, jag hade på konsultationen fått titta på 350, 380 och 400 cc HP, men jag frågade honom om jag kunde få 440cc eller om han trodde det skulle bli förstort.

Så han sa att han skulle prova, annars så skulle jag få 400cc, så jag litade på honom:)

Han kluddade lite på mig och sen sa till mig att vänta på narkos läkaren.

Sen kom Narkos läkaren in och frågade vad jag vägde, (how rude:)) han frågade hur lång jag var och om jag var allergisk mot något, eller om jag blivit sövd innan.

Sen fick jag följa med honom, och jag bara längtade tills att jag skulle få bli sövd, äntligen skulle jag få sova.

Jag älskar att bli sövd, (lite Michael Jackson varning kanske:))

Jag frågade vad dom sövde med, för min sambo har nämligen varit narkossköterka, så han berättade att dom sövde med Propofol.

Hur som så satte han i kanylen och jag fick dropp, och sen gav han mig nåt mot illamående, sen sa han att här får du en coctail som kommer att få dig att må bra, och ja jävlar det var najsa grejor:) Snabb riktig fin fylla:) sen höll han masken över mun och näsa och jag fick andas syrgas, sen sa han nu får du propofolen så godnatt vi syns om en timme:)

Och det var verkligen tack och godnatt...

Har inget minne över huvudtaget av att jag tog mig från op sängen till min säng, men vet att jag gjort det, för jag hörde tjejen innan som sagt.

Undrar om jag oxå "betedde" mig...

Hur som vaknade och fy fan vad det var oskönt...

Sköterskan kom in, vet inte hur hon visste att jag var vaken, men jag lät väl:)

Hon frågade hur det var med mig, jag sa att jag mått bättre...

Hon sa då att jag fått dubbel dos morfin men att hon kunde ge mig nån ketogan till. Så jag tackade och tog emot, sen slocknade jag igen:)

Vaknade till en stund senare och vips så var hon där, hon måste vara synsk för jag ringde inte på henne.

Hon frågade om jag ville ha något att äta, men jag avböjde, hade alldeles för ont.

Så jag fick en klenis pilla till, jag är väldigt svår att smärtlindra...

Jan kom in och kollade till mig och sa att allt hade gått jättebra, och att han la in 440cc, osså önskade han mig lycka till:)

 

Slumrade till igen och när jag sen vaknade igen så låg jag där och försökte flytta på täcket så jag kunde se mina underverk. Men jag kunde knappt se dom för jag var helt jävla orörlig. AJAJAJ

Ringde på sköterskan efter en stund och bad att få min telefon, tänkte kanske det är dags att ringa sambon och berätta att jag lever.

Fick min telefon och ringde honom.

Kunde knappt prata så ont jag hade så det blev ett kort samtal...

Skickade ett sms till min kompis och berättade att allt gått bra.

Sen kom sköterskan in igen och frågade hur jag mådde, jag sa som det var att om jag låg blixt stilla och inte andades så var det ok:)

Hon sa att hon tyckte synd om mig, men tyvärr så kunde hon inte ge mig mer smärtstillande, jag hade redan fått massor. Så jag fick bärja mig.

Sov vidare en stund.

Och vid halv fem tiden så kom min käre sambo och skulle hämta mig.

Sköterskan visade in honom till mig och det var skönt att se honom.

Men jag vilade vidare en stund, och sen kom sköterskan in igen och gav mig en dos till medicin och gav mig även de piller som jag skulle ha med mig hem, samt recept på pencillin. Och visade hur jag skulle göra min gymnastik. Sen sa hon att det är fritt fram att åka hem när jag kände att jag kunde det.

Låg kvar en liten stund, men sen gjorde vi ett tappert försök att klä på mig, och shit det var inte lätt. Mina ben bar mig knappt och jag kände mig som en jävla lastbil hade kört över mig och sen backat över mig för att avsluta jobbet.

Men jag lyckades ta mig till bilen med hjäp av den snälla sköterskan och min sambo.

 

Hemma har det varit jävligt jobbigt.

Har varit själv på dagarna, men det har varit ok, då jag verkligen inte gjort något...

Det som har varit jobbigast är att jag har varit tvungen att sova på ryggen och det är rena döden. Smärtan har inte varit skön i tuttarna, men det har varit mest ett himla tryck och spänningar och som jag sa tidigare så är jag ju inte den lättaste och smärtlindra.

 

Nu har det gått 10 dagar och jag mår väldigt bra, tuttarna börjar se bra ut, och jag har inte så speciellt ont, det spänner lite bara.

Det är ryggen som fortfarande tar död på mig.

 

Men jag kan varmt rekomendera Plastikkirurgiska Institutet och Jan B Wieslander, samt hans jättegulliga sköterskor:)

Tack för mina tjusiga tuttar:)))