Annons

Bröstlyft mar 2013 - Akademikliniken - Malmö Ulf Garpered - Zokis

Zokis's picture
Zokis

0 barn, 25år, 169cm, 62kg
Storlek före op: 75C
Storlek efter op: 65G
Konsultation 26/11-12 : Ulf Garpered, Akademikliniken.
Op 20/3-13: Ulf Garpered, Akademikliniken.
Bröstlyft

Konsultation: Ulf Garpered, Akademikliniken.
Op 5/12-13: Ulf Garpere

Behandling: 
Läkare Terapeut: 
OP-datum: 
Wednesday, 20 March, 2013

Nu hade även jag tänkte att skriva en op-berättelse :)
Sooo, here we go... ;)
 
Allt började med att jag boka in ett möte hos en sjuksköterska Mia, minns inte vad hon heter i efternamnt. HELT UNDERBAR människa! Hon är den första som jag någonsin har visat mina bröst för. Jag grät, jag var så rädd. Jag vågade inte visa henne mina bröst först. Jag skämdes så otoligt mycket över dom. Men hon pratade med mig en bra stund och tro mig, jag kommer ALDRIG att glömma detta mötet med henne. Jag är så tacksam för detta. Hon kan inte förstå vad hon har gjort för mig! Hon fick mig iallafall tillslut till att våga visa mina bröst för henne. Vilket kändes otroligt bra, jag kände mig inte obekväm en endaste sekund.
 
När vi hade vårt samtal och var typ klara, knackade Ulf på dörren och sa att han hade en lucka ifall att jag ville komma in på konsulation hos honom. Allt kändes så rätt och bra, jag valde direkt att boka in en tid hos honom samma dag. Han var otroligt lugn och jag var verkligen imponerad över hur mycket respekt han visade, och vilket bemötande!
 
Dagarna innan min op var jag väldigt nervös. Jag var på gränsen att fega ur, pga ovissheten om hur exakt det skulle se ut. Men jag tänkte att det inte kunde se värre ut än vad det redan var (förhoppningsvis).
 
Kvällen innan var jag också nervös, kunde inte riktigt förstå att det var sant. Att imorgon bitti skulle jag ligga där på operationsbordet. Jag försökte att distrahera mig själv kvällen innan, för att inte bli allt för nervös. Det gjorde jag genom att rensa min graderob, lägga fram alla "hemmakläer" då jag visste att jag antagligen inte skulle kunna sträcka mig sen efter min op. Jag passade även på att handla hem alla nödvändigheteri kylskåpet osv. Sen tvättade jag mig med två descutan, samt la nya lakan eftersom att jag hade kastat mina gamla i tvätten INNAN duschen, (då "bakterier" kan flyga i luften och sätta sig på min nyduschade kropp, yrkesskada kallas det..)
 
Den natten innan min op låg jag och googla och kollade på oliak bröstlyft, läste mycket operationsberättelser. Det var svårt att somna kan jag säga....
 
.......Men extremt lätt att vakna på morgonen. Jag flög upp från sängen som aldrig förr kl 6, när min klocka ringde. Pigg och glad (väldigt ovanligt för att vara mig, då jag är raka motsattsen). Jag gick in i duschen direkt och tvättade mig med två descutan, borstade tänderna, fyllde i mina ögonbryn lite lätt (ajabaja!), klädde på mig och åkte sedan till kliniken.
 
Väl där fick jag först anmäla mig i receptionen kl:7:30, visa mitt legg och blev sedan ombedd att gå upp till andra våningen. Min första tanke när jag kom upp på andra våningen var "ååååååh, jag önskar att jag fick dricka från den där vattenkranen som står mitt i väntrummet" eller nej, riktgit så var det inte. Det var min andra tanke. Min första tanke var faktiskt "NI HÄNDER DET PÅ RIKTIGT"!!!!
 
Jag fick sitta i väntrummet i ca 10min med vattenkranen mitt framför ögonen och vänta. Sedan kom en kvinna med op kläder och kallade på mig. Jag hälsade och gick sedan in. Hon var otroligt lugn och var väldigt tillmötesgående, jag kände redan då att jag var i trygga händer.
 
Hon visade mig till ett rum, där jag fick tofflor och en mysig morgonrock, hon frågade mig även om jag hade med min stödstrumpor, vilket jag glömde. Hon lät mig byta om ifred och kom in till mig igen efter en liten stund när jag hade bytt om.
 
Sedan visade hon mig till Ulf direkt, som är väldigt lugn och trevlig som person. Han visar en otrolig respekt och hänsyn till en. Samt får en till att känna sig lugn och trygg. Han ritade på mig, mätte och pratade om själva operationen. Jag fick chans till att ställa de frågor som jag hade och honom besvarade dom vänligt tillbaka.
 
Efter det fick jag gå till sängen som jag blev visad till min säng, gick förbi några som arbetade där som hälsade glatt ett "hej" på mig och jag tillbaka givetvis.
 
Nu hade även jag tänkte att skriva en op-berättelse :)
Sooo, here we go... ;)
 
Dagarna innan min op var jag väldigt nervös. Jag var på gränsen att fega ur, pga ovissheten om hur exakt det skulle se ut. Men jag tänkte att det inte kunde se värre ut än vad det redan var (förhoppningsvis).
 
Kvällen innan var jag också nervös, kunde inte riktigt förstå att det var sant. Att imorgon bitti skulle jag ligga där på operationsbordet. Jag försökte att distrahera mig själv kvällen innan, för att inte bli allt för nervös. Det gjorde jag genom att rensa min graderob, lägga fram alla "hemmakläer" då jag visste att jag antagligen inte skulle kunna sträcka mig sen efter min op. Jag passade även på att handla hem alla nödvändigheteri kylskåpet osv. Sen tvättade jag mig med två descutan, samt la nya lakan eftersom att jag hade kastat mina gamla i tvätten INNAN duschen, (då "bakterier" kan flyga i luften och sätta sig på min nyduschade kropp, yrkesskada kallas det..)
 
Den natten innan min op låg jag och googla och kollade på oliak bröstlyft, läste mycket operationsberättelser. Det var svårt att somna kan jag säga....
 
.......Men extremt lätt att vakna på morgonen. Jag flög upp från sängen som aldrig förr kl 6, när min klocka ringde. Pigg och glad (väldigt ovanligt för att vara mig, då jag är raka motsattsen). Jag gick in i duschen direkt och tvättade mig med två descutan, borstade tänderna, fyllde i mina ögonbryn lite lätt (ajabaja!), klädde på mig och åkte sedan till kliniken.
 
Väl där fick jag först anmäla mig i receptionen kl:7:30, visa mitt legg och blev sedan ombedd att gå upp till andra våningen. Min första tanke när jag kom upp på andra våningen var "ååååååh, jag önskar att jag fick dricka från den där vattenkranen som står mitt i väntrummet" eller nej, riktgit så var det inte. Det var min andra tanke. Min första tanke var faktiskt "NI HÄNDER DET PÅ RIKTIGT"!!!!
 
Jag fick sitta i väntrummet i ca 10min med vattenkranen mitt framför ögonen och vänta. Sedan kom en kvinna med op kläder och kallade på mig. Jag hälsade och gick sedan in. Hon var otroligt lugn och var väldigt tillmötesgående, jag kände redan då att jag var i trygga händer.
 
Hon visade mig till ett rum, där jag fick tofflor och en mysig morgonrock, hon frågade mig även om jag hade med min stödstrumpor, vilket jag glömde. Hon lät mig byta om ifred och kom in till mig igen efter en liten stund när jag hade bytt om.
 
Efter det blev jag visad till Ulf, där han ritade på mig. Pratade lugnt med mig, jag fick chans till att ställa alla frågor som jag hade. Han besvarade allt som jag undrade över. Vi pratade om operationen. Han var vänlig samt visade en stor trygghet och respekt. Jag kände verkligen inom mig att jag var i goda händer.
 
Sedan väl vid sängen kom det en till underbar sjuksköterska som satte pvk på mig, vi pratade en del. Hon var trevlig, hon med! haha
 
Sedan kom narkosläkaren och ställde en del frågor (eller så var detta innan jag fick min pvk, minns inte riktigt) jag fick även två parnodil och en annan rund tablett att svälja och ett glas vatten (godaste vattnet jag har druckit på länge, pga fastan och att jag inte hade druckit något på morgonen). Narkosläkaren och två sjuksköterskor var hos mig just då, jag sa att tabletterna var alldeles för stora för att svälja. Narkosläkaren sa att dom hade en sån där tablettdelare och räckte över tabletterna till en av syrrorna, varpå syrran svarade "ja och den tablettdelaren heter "blabla" (minns inte vad hon hette) Vilket gjorde att jag skrattade, härliga människor som arbetar där måste jag säga!
 
Sedan SNODDE dom mitt täcke (haha), och la det i operationssalen för att värma upp det med en värmeapparat. VVl inne i op salen hade jag glömt att ta på mig stödstrumporna, jag såg inte innan när dom hade lagt fram dom. Det kom en annan syrra (tror jag) som skulle ta på dom. Det kändes dumt, då jag inte ville att hon skulle göra det eftersom att jag själv kunde klara av det. Men hon sa att dom höll på att fixa osv så det var bättre att hon tog på dom.
 
Sedan blev ja sövd genom narkos. En syrra klappade mig på huvudet och det fick mig till att känna mig både lugn och trygg och känslan när man somnade i narkosen var det som jag var mest rädd över. Men det kändes jättebra faktiskt. Jag somnade efter ca 4-5 andetag.
 
Sedan vaknade jag till lite när dom lyfte mig från op-sängen till vanliga sängen. Jag kände av det på något sätt, men jag var ändå inte vaken. Väl i sängen kände jag att dom lyfte upp mig lite sittandes samt tilltalade mitt namn (dom tilltalade mig till mitt namn under alla de timmar som jag var där, vilket uppskattades mycket av mig) om att resa mig lite för att dom skulle kunna sätta på mig en bh.
 
Jag vaknade till en liten stund senare, pigg och glad. Smärtfri. Kollade såklart direkt på brösten! Snygga, än så länge och ofattbart!  Jag frågade nästan direkt om någon kunde ta min mobil. Så att jag kunde skicka sms till att och berätta att jag hade vaknat och att allt gick bra.
 
Sedan fick jag frågan om jag hade ont, jag sa att det kändes lite bara, men jag hade inte ont. Fick då parnodil för att förebygga smärtan.
 
Efter en stund somnade jag om igen, sov i ca 1h. Sedan vaknade jag, fick hjälp med att gå på toaletten. Jag var lite ur och mådde illa av narkosen. Uhhh! La mig i sängen, låg där en 1h ca, fick sedan smörgås och nyponsoppa MUMS! Låg där och skickade sms osv..
 
Jag blev hela tiden tillfrågad om hur jag mådde och om jag hade ont.
 
Ca 40min senare kände jag mig redo för att gå hem, jag frågade då om det var okej. Vilket det var. Dom fixade i ordning en pärm med viktiga papper, om hur jag ska göra brösen efteråt osv, smärtstillande och muskelavslappnande. En underbar äldre sjuksköterska hjälpte mig med allt. Hon följde med mig ut till omklädningsrummet, hjälpte mig att  klä på mig och följde sedan md mig ner till bilen där jag blev hämtad.
 
Jag gav henne en kram och tackade för allt och det otroligt fina bemötandet som jag fick!
 
Nu känns det nästan som att jag bara oversvämmar med rosor. Men jag har faktiskt bara bra saker att säga om allt än så länge! :)
 
Hoppas att ni orkar att läsa allt ;)
 
2013, March 29 - 23:56
Smurftjejen
Smurftjejen's picture
Offline
Last seen: 10 years 10 months ago
Silver
Joined: 2013-01-07 21:37

Vad roligt att läsa och skönt att allt gick bra!

Lägg gärna upp bilder, spännande att se.

Är ju snart min tur nu :-)

2013, March 30 - 01:51
Zokis
Zokis's picture
Offline
Last seen: 5 years 2 months ago
Silver
Joined: 2012-11-22 15:22
Tack! Det ska jag absolut göra så fort jag är silvermedlem :) JAg har till och med förberett mina bilder, haha ;)
 
Jag kan tänka mig att du pendar mellan att vara förväntansfull och nervös :) Hoppas att allt går bra! 2 veckor kvar nu bara :D
2013, April 12 - 19:27
Milene
Milene's picture
Offline
Last seen: 10 years 11 months ago
Brons
Joined: 2013-04-12 13:41
Hej! Gud vad härligt att det gick bra och att de på kliniken var så tillmötesgående! Det är ju så det ska gå till :)
 
Jag ska också operera mig i Malmö, men det får bli senare till hösten. Hoppas få lägga in implantat utan lyft, men det får vi se vad de säger om på konsultationen. 
 
Undrar dock ifall du vet hur många cm det var mellan halsgrop och bröstvårtor? Alltså hur mycket häng det var? Bra att veta :)
 
Hoppas du är nöjd idag och att man får se bilder så småningom :)
Annons
Annons
Annons
Annons