Min yngsta är 1,5 år och vääääldigt mammig och klängig. Man får pussa och gosa utan att lyfta. Säga att mamma har ont just nu. De går förvånansvärt bra faktiskt! Har en bra pappa oxå <3

Jag kunde ändå inte sova första nätterna, säkert vanligt pga smärtan och smärtstillande. Men när dottern, 4 år kom över smög jag iväg till soffan som ändå var skönare (kunde sova lite halvsittande). Sen hade jag tur att dottern inte kom över mer än nån enstaka gång på 2 v vilket hon annars gör ofta :-) har en tös på 1,5 år också som var lite svårare att sköta. Började lyfta henne försiktigt efter ca 2 v. Och då bara med hjälp av armmusklerna på nåt sätt. Helt enkelt var det inte men gick :-) sen hade jag möjlighet att ha de på sin förskola medan jag var sjukskriven (2 v). Hade inte gått annars. Sov mycket på dagarna första tiden eftersom jag sov så dåligt på natten. Lycka till!

Oj läste bröstförstoring! :-) men du kanske fick en inblick ändå ;)

Jag har inte så små barn, 9 och 15 år, så jag oroar mig inte för sparkar och tunga lyft. Men jag undrar vad man ska säga till dem? Varför ska jag operera mig? Dottern på 9 år är redan ganska utseendefixerad och jag försöker tona ner det och förklara att man duger som är. Jo tjena, bra förebild.. :) Vad har ni andra sagt till era barn?

Jag har 2åring och hade extra hjälp av min "nanny" eftersom hon är super mammig.samt en stor familj/hushåll att sköta. En vecka sen klara jag att lyfta. Jag sov uppe i 1,5 vecka eftersom lillan alltid kommer in till oss. Trodde Hon skulle bli glad första natten när hon upptäckte jag va åter men vet ni.... Hon blev dö arg!!! Min säng sa hon så jag fick gå o ta hennes o sen somna hon om så gott jämte pappan. :)
Jag började jobba torsdagen och opererades på måndagen.
Har ett lätt jobb. Då funkar det.

Lycka till!!

liselott_77 wrote:

Jag har inte så små barn, 9 och 15 år, så jag oroar mig inte för sparkar och tunga lyft. Men jag undrar vad man ska säga till dem? Varför ska jag operera mig? Dottern på 9 år är redan ganska utseendefixerad och jag försöker tona ner det och förklara att man duger som är. Jo tjena, bra förebild.. :) Vad har ni andra sagt till era barn?

Här hemma vet ingen av våra barn ngt... Låser in mig när ja duschar o byter om själv. Hoppas det blir osynliga ärr så de inget ser. Vill de göra nåt i livet ska det inte va pga mig. Utan nåt de kommit på själva.
Har utseende fixerade 12 åringar här o vill inte det väcks nåt hos dem.
Kan ju dock va svårt o. Dölja om man inga bröst har o sen kommer med stora snygga;)

Haha, ja det kommer nog märkas att nåt är annorlunda med mamma.. :) Men jag ska nog försöka att inte berätta, vill ju inte att hon ska runt i skolan och prata om det heller. Kan kanske uppstå lite spänd stämning i kapprummet när man träffar andra föräldrar då.. :)