Jag hade 75c och la in 325cc mp+ bakom bröstmuskeln och jag tycker att strl vart alldeles perfekt, går att dölja i kläder men även att framhäva och det syns tydligt i linnen och bikini :)

Vad jag har räknat med så har jag f-g kupa, har inte riktigt testat än då det var 5 dagar sen jag opade mig.
Man brukar säga att man går upp en kupstorlek för varje 100cc.
Är du säker på att det är försent att ändra sig? Jag hade fram tillsammans dag som op på att bestämma mig:)

Om du inte vill att det ska synas, att du ska kunna dölja det men även visa att du har det om du vill så är det nog rätt storlek.
Det var det iallafall för mig, jag har inte heller berättat och varken min släkt eller min pojkväns släkt har sett det eller märkt något :)
För mig har det gått jätte bra, för bra för att vara sant. Har knappt haft ont, bortsett från stelhet på morgnarna så jag har inte behövt äta smärtstillande. Har dock haft som stickningar "bränt till" i bröstvårtorna när jag har vaknat, dag 2&3 och då har jag tagit en Alvedon men annars har allt gått hur bra som helst.
Imorgon är det en vecka sen och jag är redan tillbaka på jobben :)
Jag opade mig på proforma Clinic hos Örjan Gribbe och jag har absolut ingenting att klaga på, dem har varit hur bra som helst. Bra bemötande, snabba svar och all tänkbar hjälp man kan få och det absolut viktigaste, jag har fått mina drömbröst, trots mitt utgångsläge och jag är så j**kla nöjd! :):)

Jag har lagt upp bilder i min profil och även gjort en tråd där du kan kolla och se hur stora de vart med 300cc & 325cc :)

Tack så hemskt mycket jag är supernöjd! Gud vad skönt att jag kunde hjälpa dig lite på traven, vet att det känns säkrare om någon har samma krav och kanske till och med utgångsläge :)

Anledningen till att jag inte valde att berätta det för släkt och vänner är för att dem flesta i min familj och släkt är väldigt fördomsfulla och gammalmodiga, min pojkvänns släkt, hälften av min familj och mina vänner är väldigt troende och därav sina fördomar.
Jag dömer inte dem som har fördomar om silikon då jag själv har haft det och nästan kan förstå varför dem har det, man ska egentligen älska sig själv och vara nöjd med den man är mm jag anser att om man verkligen inte kan det, även om man har försökt, varför ska man då gå runt och må dåligt över något och sig själv resten av sitt liv när man lika gärna kan göra något åt det och vara lycklig istället? :)

Jag har valt att inte berätta, först och främst för fördomarna men också för att det inte angår någon annan och därför ser jag inte heller någon anledning till att jag ska behöva försvara mig (vilket jag kommer att få göra om det kommer ut)
Det är min kropp och jag delar inte den med någon annan än mig själv och därför anser jag inte att det angår någon annan heller.
Så länge man gör det av rätt anledning och för dig själv så tycker jag att det är självklart att man ska göra det :)

Nu vart det ett väldigt långt och kanske rörigt inlägg men jag hoppas att du hängde med någorlunda hehe :)
Varför väljer du att inte berätta det för någon? :)

Kramar!