Bröstförstoring aug 2013 - Akademikliniken - Stockholm Jan Jernbeck - Duvan

Jag hade satt klockan på ringning klockan 6, men vaknade vid 5 och kunde inte somna om. Låg och funderade över dagen. Hur kommer det bli? Hur ont kommer det göra? Hittills har jag bara tänkt på målbilden; på hur fint det skulle bli, hur roligt det skulle vara att köpa fina underkläder och andra kläder. Drömt om att bli proportionelig och sexig, vilket jag aldrig känt mig innan (tvärtom har jag altid skämts för min byst och velat dölja den i en BH vid sex osv). På morgonen och kvällen innan oprationen snurrade tankarna mest på operationen samt på vilken storlek det skulle bli(!). Jag hade pratat med Jan om MF295 på konsultationen, men på sommarlovet kom jag på att jag kanske skulle ta större (om det var möjligt på min kropp). Började prata med vänner och en kompis som också gjort en bröstförstoring och hon rådde mig att ta större. Likaså här på POF var det många som skrev att de skulle ha tagit större. Jag bad om en ny konsultationstid och fick träffa underbara sköterskan Anna igen och titta på 3D simuleringen på de tilltänka MF295 vs MX325. De "mindre" skulle kanske bli en stor B, men den större såg ut som en C. Jag gillar ju egentligen ganska små bröst, men om jag väl gör en operation vill jag nog ha lite mer och det skulle kanske passa min övriga kropp mer med en C. Hmm, svårt. Anna sa att de större kan man inte klä ner, men man kan klä upp de mindre med push ups etc. Men i en trekantsbikini skulle de mindre troligen inte visa så mycket "puffighet" och det vill jag ju gärna.. Anna sa att Jan måste bedömma om det är möjligt att göra en MX på mig eftersom jag inte hade nästan någon egen byst alls. Jan hade dock semester så beslutet fick vänta till operationsdagen. Tankarna snurrade också mycket om allt läskigt som hör operationer till; människor i vita dräkter, slangar, pipande maskiner och slangar att andras i - hu så läskigt. Tänk om jag svimmar - det brukar jag ju göra i sådana situationer.. Nåväl. Kom till AK kl 7.30 och blev snabbt inskriven, fick prova ut en sportBH tillsammans med en sköterska (Casall Small C-D) och fick sen träffa narkosläkaren. Vi gick igenom min "journal" - om jag hade någon allergi, om jag hade diabetes, hjärfel eller liknande och han frågade om jag fastat som jag skulle. Jag sa att jag hade druckit lite vatten på morgonen och fick genast onda ögat. Hur kunde jag missa att jag inte fick dricka innan? Jag har nog mest fokuserat på duschandet och ingen mat, men trodde att några munnar vatten var OK. Jag var tilltänkt som första operationspatient, men fick nu fogligt stå över och släppa före en annan tjej. Efter narkosläkaren fick jag träffa Janne och jag berättade för honom om min önskan om att öka storleken. Han gav inga råd, men sa att det var tekniskt möjligt och bekräftade att det var MX som skulle vara aktuell om jag ville ha mer put. Jag bestämde mig för den snabbt och han började fota mig och rita ut alla streck på kroppen. Han sa att jag skulle förbereda mig på att det skulle trycka rejält över bröstet när det var klart, för jag var så väldigt tunn innan och det är mycket hud som behöver pressas ut. Efter vår genomgång fick jag vänta i rummet på att det sulle bli min operationstid. De sa att det skulle ta ca 1 timme, men det kändes som max 30 min. Hann ringa min man och bläddra lite i en bok sen kom en sköterska och hämtade mig. Jag fördes in till operationssalen och där gick allt såå snabbt. Poff sa det bara så låg jag med filtar på, pipande maskin på fingret, dropp i armen och jag hann knappt fråga vad det var för något innan jag somnade. Vaknade upp på uppvaket och kände mig överkörd av tåget. Fick panik. Kunde inte andas ordentligt, Hjälp, vad det spänner! Började kippa efter andan och det blev bara värre. Det gjorde sjukt ont. Fick morfin och somnade och sov i ca 3 timmar. Vaknade upp ibland och hörde att de pratade med mig och frågade om jag var OK, men somnade om på en gång. Jag kördes in till mitt rum och blev väckt vid 14.30 med lite nyponoppa. Efter det fick jag frukost. Såg jätte gott ut med 2 mackor, youghurt med bär i, juice och kaffe. Men när jag skulle resa mig till sittande blev jag svimfärdig - började må väldigt illa, blev svettig och yr. Hjälp! Jag har svimmat många ggr och kände till symptomen, så jag tog det lugnt. Satt upp en liten stund och bara andades, drack en skvätt juice och sen en liten tugga i taget. Kände att jag fick nya krafter efter frukosten. Men blev även väldigt trött och sov ytterligare 2,5 timme. Efter det var klockan ca 17 och sköterskan frågade om jag inte ville gå på toaletten. Fick eskort dit och mådde ganska bra. De sa att jag varit väldigt blek och att jag varit väldigt omtöcknad av medicinen. Låg kvar i mitt rum och vilade till 18.30 då min man kom och hämtade mig. Innan jag fick gå hem kom Janne och kollade läget och berättade om tiden efteråt. Det var även en sjuksköterska där som var jätte rar som berättade om allt ifrån mediciner till avhållsamhet från träning, sportBH osv. Hon frågade om jag tittat på brösten och det hade jag bara gjort ovanifrån, dvs lyft på kanten och tittat ner i behån. Hon sa "kom så tittar vi ordentligt". Vi ställde oss framför en spegel och hon lyfte upp hela behån så att brösten syntes. De såg så fina ut. Precis lika underbara som jag hade drömt om. Fluffiga och jätte lagom stora. Är så nöjd! Det kändes bra att få komma hem efter det, men jag var samtidigt rädd för hur det skulle gå med barnen. De är 3, 6 och 8 år och brukar kasta sig om halsen, men de skötte sig bra och hade fått instruktioner om att krama försiktigt och en i taget. Väl hemma låg jag i sängen resten av kvällen. Tog den starka smärtlindrade medicinen och la mig och sov. Det var väldigt ovant att bara ligga på rygg. Jag som brukar vilja sova på sidan eller mage. Måste vänja mig. Sov ganska gott. Vaknade och bytte ställning några gånger och aj vad det gjorde ont i bröstmusklerna. Hasade från ena sidan till andra. På morgonen kunde jag inte resa mig ur sängen och hade väldigt ont. Min man fick dra mig upp. Blev illamående och svimfärdig och ville börja gråta. Fick snabbt i mig smärtlindring och nu mår jag ganska bra. Operationen var för mindre än ett dygn sen och nu kan jag släpa mig fram hemma helt okej. Kommer inte bli många knop de närmaste dagarna, men med den starka smärtlindringen i kroppen, kommer det här bli jätte bra. Är väldigt nöjd med operationsdagen och resultatet "so far". Alla har varit så rara och professionella. Tack och hej!