Bröstförstoring aug 2013 - APS Artistic Plastic Surgery | Carlanderska - Göteborg Fredrik Gewalli - cheta

Jag var otroligt lugn när jag åkte in till carlanderska på morgonen för min bröstoperation. Jag hade gått igenom min nervositet under veckan, och kände mig redo helt enkelt. En jättegullig sköterska visade mig till omklädningsrummet och vips var jag klädd i skjorta, långa strumpor och väldigt stora men bekväma trosor.

 

Fick en säng, en nål i armen och tabletter av en annan supertrevlig sköterska, och sen kom Fredrik och ritade på mig. Jag låg där ett bra tag kändes det som, men jag var helt ok, ville bara in och få det gjort. Jag fick sen träffa narkossköterskan, hon var jättebra och det kändes tryggt att hon skulle sitta och övervaka så jag mådde bra under operationen. Sen rullade dom in mig på operation, där var det svinkallt av nån anledning. Sköterskan gav mig lite lugnande och sa sen: -Nu somnar du.

 

Mitt nästa minne är att jag vaknar på uppvaket, och en annan sköterska pysslar om mig. Jag var själaglad att det var över- i ungefär två minuter, sen kände jag trycket över bröstet. Det var jobbigt, precis som dom säger så känns det som en elefant som sitter på bröstet, det känns svårare att andas än vanligt, men då dom varnat mig för det innan, så insåg jag att det var normalt. Andades så djupt och långsamt jag kunde, låg och blundade då jag inte kunde hålla ögonen öppna, men var samtidigt klarvaken.

Efter en stund ville dom att jag skulle gå på toaletten, varpå två sköterskor fick stötta mig när jag stapplade dom typ fem stegen. På toaletten blev jag plötsligt kraftigt illamående. Fick hjälp tillbaka till sängen, och sen medicin mot illamåendet som inte hjälpte! Sen rusade min puls iväg och jag kände mig yr, och var tydligen blek som ett lakan. Sköterskan ringde läkaren, dom trodde att jag var uttorkad, varpå jag fick vatten att dricka och dropp. Pulsen gick ner något, men sen plötsligt upp igen, väldigt obehagligt!

Efter ett antal timmar så fick jag i alla fall komma till vårdavdelningen. Där blev jag ompysslad av två helt underbara sköterskor. Men ärligt talat så mådde jag pyton, illamående, lågt blodtryck och en puls som en bergochdalbana. Vid ett tillfälle tyckte jag att te och smörgås lät gott, men när jag bet i mackan, så blev jag helt torr i munnen, och illamåendet kom tillbaka. Åt ingenting den dagen, men drack massor av vatten, då jag var så torr i munnen mycket tack vare syrgasen jag inhalerade som dämpade illamåendet. Då jag vet att starka tabletter kan ge mig pulsstigning/hjärtklappning och illamående, så bestämde jag mig för att bara ta vanliga panodil i fortsättningen. Smärta är bättre än dom symptomen!

Jag tog mig sen igenom natten, och kände mig bättre vid 02, då kunde jag t.o.m gå upp själv och gå, då kunde jag också uppskatta Carlanderska, som är ett otroligt fint och mysigt sjukhus, med världens bästa personal. Jag kände mig väldigt trygg där på nåt vis, och min säng var jättebekväm, trots det så sov jag kanske totalt tre timmar, det var väldigt obekvämt med trycket över brösten, och att brösten var så stela och ömma.

 

På morgonen kom sköterskorna in och frågade vad man ville ha till frukost, och då var jag hungrig, och kaffesugen! Jag och mina rumskamrater fick varsin bricka, dukad så fin med egna små kaffekannor. Jag åt en smörgås, och drack två koppar kaffe och ett glas juice. Sen mådde jag lite illa och fick hög puls igen, men inte som dagen innan. Och med tanke på hur tom jag var så var det ju inte så konstigt. Jag och mina trevliga rumskamrater satt och pratade och vilade om vartannat. 

Kl 11 blev jag hämtad för hemfärd. Då kände jag mig plötsligt jättenervös för att åka hem. Sköterskorna peppade mig och sa att jag skulle ringa om jag mådde dåligt när jag kom hem. På väg ut kände jag mig yr och orolig. Jag är nog ganska sjåpig när det gäller hälsan. Skeptisk till mediciner och sånt. Så med två panodil i magen åkte jag bil hem, det var något plågsamt, alla gupp känns väldigt mycket, när man är nyopererad.

När jag kom innanför dörren hemma så hände nåt fantastiskt, all nervositet bara släppte, jag kände mig helt lugn, mådde bra och var såå glad att jag hade gjort det här för mig själv.

 

Det blev lite jobbigare än jag väntat mig, jag hade ett tryck över bröstet i flera dagar, det bränner och svider i såren, och jag fick jätteont i ryggen, säkert pga obekväm sovställning. Jag vet inte hur ni andra sover, men jag kan inte ligga på rygg, även med en massa kuddar, känns tungt över bröstet, och det känns som om implantaten vandrar och rör sig. Jag ligger på sidan men utan att klämma brösten så att säga.

 

På tredje dagen tog jag enligt mina papper bort bandage och op-bh och duschade. Det var första gången jag såg brösten, och jag är jättenöjd, dom ser ut att bli en bra storlek, fylliga och symmetriska, bara svullnaden går ner så tror jag att det blir kanon. Men hjälp vad brösten är temperaturkänsliga, drar ihop sig som knutna nävar, en mycket märklig känsla!

 

Idag har det gått en vecka sen min operation. Ska på återbesök om en stund, ser fram mot att ta bort stygnen, och slippa all spänning dom orsakar.

 

Det är så skönt att det värsta är över. Hade oroat mig innan för att nåt skulle gå fel, kände dåligt samvete inför mina barn att jag utsatte mig för risker, bara för att snygga till brösten. Men jag kände också att detta var något jag drömt om i över 10 år, sen min första graviditet. Veckorna efter mina båda graviditeter hade jag mina absoluta drömbröst, fylliga och fina. Jag trivdes ypperligt med dom, dom var ju såklart fulla med mjölk och ömma och spända. Men dom har till utseende och form varit mitt ideal sen dess. Och nu kände jag att jag var värd att göra något för mig själv. Har jobbat hårt och sparat ihop pengar.

Nu ser jag fram emot att läka helt och hållet, och få se slutresultatet!