Precis vid uppvaken kände jag en otrolig smärta och illamående. MEN i samma sekund som jag vaknade kände jag en hand på min arm som berättade vart jag var och undrade hur jag mådde. Fick ur mig att aj aj aj, ont! Då fick jag morfin in i armen och dåsade bort. 

Så, det gör ont men att man är såpass "borta" och uppfattar inte smärtan helt och att man får mer smärtstillande direkt. 

Du behöver inte vara orolig. Jag hade berättat innan jag sövdes att jag är livrädd för att må illa och kräkas. Narkosläk ordinerade då tre olika LM mot just illamående som jag skulle få under op och precis när jag skulle vakna. Så när jag vaknade hade jag ont (en 7 på en skala 1-10) så jag fick morfin som inte hjälpte. Efter 30 min fick jag mer morfin och en supp i rumpan och efter det var jag så gott som smärtfri. Dom märker om du har ont och det är det sista dom vill att du ska ha. Man kan nästan få hur mycket smärtstillande som helst. Lugn bara lugn. Smärtan du känner är inte hysteriskt hemsk. Det gör ont men inte så ont så att du får panik.

jag va mest snurrig, skrev tre sms till killen utan att jag kom ihåg att jag skvirit alla. skrev kom hit jag är klar. sen hade jag ju även glömt att han va på kliniken och redan visste att jag va klar. mådde inte dåligt och va rätt hög på morfin, fick lite till när jag började få ont. va sjukt trött med :)

Kommer inte ihåg hur smärtan kändes, men ja vaknade upp för bara några sekunder, gjorde ett ljud typ att ja hade ont, fick en spruta å sen försvann jag.. Minns knappt det dygnet jag sov kvar.. Vet att jag fick tre sprutor för att ja hade ont och en spruta mot illamående..

Hade till och med försökt äta vilket jag inte heller minns, men det märktes i spypåsen påväg hem, haha!

Jag kan ju meddela att jag har lagt bakom muskeln och dom säger väl att det kan göra lite ondare? iaf när jag vaknade tittade jag mig runt, fattade som inte vart jag var, sen såg jag min läkare och en sköterska och vinkade lite glatt då kom dom typ springade för dom trodde jag hade jätte ont men jag var fortfarande helt borta i huvudet och inte ont just då så jag somnade om, men hade lite ondare när jag vaknade till andra gången och då fick jag smärtstillande direkt jag typ slog upp ögonen:P så oroa dig inte=)

Jag är också jätterädd för det där med illamåendet och ev kräkningar! Men jag har varit sövd förut, och då har det inte varit någon fara, men det är väl ingen garanti, antar jag?

Däremot är jag inte så rädd för smärtan,  men illamående.... Skönt att höra att det verkar finns något man kan få mot det om så är fallet.

Jag opades igår och vaknade upp och kände ingen smärta alls faktiskt. Mådde inte illa heller. Hade frossa bara- men det fick jag en varm luft inblåst under täcket för så det blev supermysigt :) Hade som du superångest över att vakna i extrema smärtor och med en tyngd över bröstet så jag skulle kännas att jag kvävdes. men nej då- inte alls faktiskt! Inte senare under dagen heller och inte idag heller. Det känns mer som att jag var på gymmet igår och tränade lite för mkt bröstmuskler bara. Och när jag ställer mig upp efter att legat i soffan så blir brösten "fyllda" men det är mer ett tryck på just tuttarna, gör lite ont men inget jag skulle kalla akut smärta eller så. Skulle utan problem kunna ta en repris på det senaste dygnet så det säger väl allt... Hoppas att det går bra för dig! Håller tummarna :) Tänk positivt

Jag vaknade utan någon som helst smärta, lite yr bara, och kissnödig!

Jag vaknade med hanterbar smärta. Långt ifrån den paniksmärta som jag hade vid förlosningarna. Jag fick morfin som de sprutade in i munnen och bad efter en stund om mer. Hade typ brännande smärta. Mådde inte illa alls. Efter några timmar kunde jag resa mig och själv gå ut från kliniken och till den väntande bilen.

Jag vaknade upp av att jag sa aj aj aj (jag hade förväntat mig att det skulle göra ont) sen öppna jag ögonen och en sköterska stod där.. och jag hade inte det minsta ont även om jag sa aj aj ..  Sen har jag bara massa snabba bilder i huvudet men jag måde strålande och även fast jag spydde så måde jag så sjukt bra och bara log mot allt och alla..  blev nog lite väll påverkad av pillerna men jag ville inte där i från.. när mamma kom och hämtade mig började jag stört gråta. Smärtan kom när jag kom hem..