Bröstlyft okt 2013 - KKAB - Kosmetisk Kirurgi AB - Falköping Ivan Letterfors - puffen13
Behandling:
Kliniken:
Läkare Terapeut:
OP-datum:
Wednesday, 2 October, 2013
Hej alla!
Tänkte skriva min opberättelse så...
Kom till klinken kvällen innan, skönt att vara på plats och slippa stressen på morgonen.
Blev insläppt vid halv nio på kvällen o fick en snabbguidning på väg till mitt rum, fiket, dusch, toa och filmer. Fick instruktioner av sköterskan, duscha kvällen innan, ingen fast föda efter klockan tolv och han skulle väcka mig morgonen efter klockan sju
Packade upp och pallarade mig iväg för att knapra i mig några knäckebröd innan kvällen, gick iväg för att ta den första descutaduschen, borstade tänderna och lade mig o slözappade lite på tv. Fyllde i min hälsodeklaration.
Morgonen därpå...min opdag! Vaknade långt innan sköterskan kom för att väcka mig, låg o läste för att fördriva tiden. Klockan sju knackade det på dörren och sköterskan sa godmorrgon. Gick med en gång för att ta en sista dusch innan min träff med Ivan, sen var det bara att vänta. Hungern började komma krypande och nerverna pirrade nu
Ungefär klockan tio knackade en sköterska på dörren o sa att nu var det min tur att bli ritad på. På väg till rummet så pratade vi lite om att det var min första session av två, att jag skulle göra mitt lyft för att förstora sen.
På rummet fotade hon mina bröst framifrån och från både höger och vänster sida. Sen kom Ivan och jag fick sätta mig på britsen så att han kunde rita på mig. Vi pratade lite om höjden på vårtgårdsplaceringen och storleken, han förklarade medan han ritade med röd tusch vad han gjorde. Sen fick jag ställa mig upp och han visade hur själva lyftet skulle gå till, vilka linjer som skulle mötas och hur utseendet skulle bli på ett ungefär. Fick lägga mig ner och han ritade i med svart tusch där han verkligen skulle skära.
Jag fick gå tillbaka till mitt rum för att vänta på min tur. En sköterska kom in med ett helt batteri med tabletter, lugnade, för illamående, jag kommer inte ihåg hälften av de skulle vara bra för. Men jag svalde snällt o lydigt. Jag fick dropp och mitt idarmband.
Sen var det bara att vänta på min tur, försökte smsa lite men lade ner det, de där lungnande tog verkligen snabbt, ögonen gick i kors och jag såg inte vad jag skrev. Tyckte att tiden kröp fram men helt plötsligt hade jag somnat ifrån allt och jag vaknade klockan halv tre av att jag behövde gå på toaletten.
Fick ringa efter en sköterska för mitt dropp var slut och jag kände att det lugnade hade slutat verka. Hon frågade mig om jag kände mig mycket nervvig eller kunde jag klara mig för nu skulle det nog vara min tur. Jag sa att jag behövde inget mer lugnande men dropp för jag var verkligen törstig.
Sen behövde jag inte vänta länge förrän det knackade på min dörr och narkossköterskan stack in huvudet och frågade om jag var beredd.
Oh ja, om jag var! Äntligen var det min tur, kravlade snabbt ur sängen och plockade ner min droppåse och traskade efter honom. På väg till opsalen visade han mig var jag skulle ligga efter operationen.
Oj, pep jag till, nu slog nervositeten till. Han log åt mig och kramade om mig o sa att det var ingen fara, det skulle gå så bra.
Inne i salen fick jag hänga upp min morgonrock och kliva i ett nätbandage. Görsexigt när det låg på plats över min mage, jag såg ut som en kasslerrulle.
Upp på britsen och lägga armarna tillrätta, fick en syremätare på fingret o ett varmt o gosigt värmetäcke över benen o magen. Får narkos insprutat i vensjunten och sen lutar sig narkossköterskan över mig med syrgasmasken o ett leende o säger: Nu somnar du snart, gonatt.
Nattinatti, hinner jag svara sen är jag väck.
Det gick bra och jag vaknar på mitt rum av att avdelningssköterskan knackar på dörren o frågar hur det är med mig. Han undrar om jag vill äta något och erbjuder sig att hämta någor åt mig. Kaxigt som få säger jag att jag klarar mig och tar mig upp ur sängen och kommer i morgonrocken. Hinner ut i korridoren men där tar det stopp, känner hur matt och svag jag är och hinner fram till en stol (lämpligt utplacerade med jämna mellanrum, måste finnas en baktanke där). Väl i stolen tänker jag att, nej det går inte mer, kallsvetten sköljer igenom mig och jag vacklar fram till toaletten och får vackert gå ner på knä. Jag hade inte så mycket att få upp men det hjälpte. Hasar ut till fiket o smög i mig lite yoghurt o en halv skorpa, sen är min förkrympta mage full och jag kan ta mig tillbaka till mitt rum, genomtrött. det var precis vad jag klarade den kvällen. Sköterskan kom in en gång till och förmanade mig att försöka hålla mig vaken för att inte förstöra min nattsömn samt att han ville se så att jag klarade att gå på toaletten. Jag gjorde honom nöjd med att jag kunde gå o kissa men det här med att inte somna det sket sig fullständigt. Jag kom på mig själv med att somna var o varannan minut, tillslut gav jag upp. Gick o borstade tänderna och kröp till sängs. Låg o försökte se o känna lite på tuttaran genom alla lager som de hade paketerat in dem i. De hade byltat över sådana där inplastade inkontinensskydd som man har i sängarna så jag såg inget. Jag såg ut som en mumie.
Somande gott men vaknade efter halva natten och låg vaken till och från, sa han fick rätt, jag förstörde min nattsömn.
Vaknade även den här morgonen innan sju men idag skulle jag få se mina bröst samt att idag skulle jag få äta frukost.
Sköterskan kom för att ta bort bandaget, medan han gjorde det kunde jag äntligen få en första tjuvkik. Jag kände inte igen dem, höga, fasta och runda. Och fina!!
Så fort han gått ut skyndade jag mig fram till spegeln för att kunna se på dem ordentligt. Jag kunde inte tro att det var jag, jag bara stirrade. Medan jag stod där kom Ivan in för att gör en sista inspektion. Han log åt mig och sa att det såg ju fint ut. Fint ut??! Jag var helt överväldigad, jag ville tacka honom på så många sätt men fann inga ord utan bara log, log och log. Jag var så nära att börja ta till pipen så lycklig var jag. Hna kramade mina händer, klappade mig på armen och log så där rart som uppenbarligen bara han kan göra o gick ut.
Sen gick resten av förmiddagen sanbbt, en sköterska kom för att ge mig mina sista insrtuktioner och prova ut en läk-bh, jag fick äntligen äta frukost. Att yoghurt, knäcke och kokt ägg kan smaka såå gott, duschade (i riktig tvål den här gången) och packade. På väg ut så skrev jag i gästboken och sade hej då till dem jag såg. Jag fick till och med till en sista vinkning till Ivan där han satt på sitt kontor.
Kom tryggt o säkert med bussen, var bara lite nervös att jag skulle somna o missa min hållplats.
Äntligen hemma tog jag mig en sista titt på brösten innan jag försiktigt stängde in dem och lade mig i min egna, svala, breda säng för att vila en liten stund.
Det var min opberättelse, lång och pratig. Hoppas jag inte tråkat ut er.
Ha det så bra alla :)
Annons
Annons
Härlig läsning för en som har nedräkning; 12 dagar sen slipper jag (förhoppningsvis) hängisarna!
Hur var det med smärtan första dagarna. Har två små barn att ta hand om, klarar man det?
Puffen13: Tack för peppning! Får försöka ta det så lugnt det går