Bröstförstoring dec 2010 - Addoc Plastikkirurgi - Linköping Helena Sveinsdotter - anonym

Tanken på att utföra en bröstförstoring har jag haft i hela 11 år. Efter två barn tyckte jag det var dags - men hela tiden tvekade jag eftersom jag kände mig så egoistisk som ville lägga så mycket pengar på mig själv. Men som jag led! Mina bröst var så små, och det fanns inga behåar som passade mig - man fick en sådan fruktansvärd ångest när man gick in i provhytten för att prova kläder. Att köpa nya behåar var bland det värsta jag visste. Till sist bestämde jag mig för att boka en tid hos Helena Sveinsdottir på Citadellkliniken ( oktober månad) - vilken fantastisk bemötande jag fick på kliniken, direkt kändes det rätt. Jag fick en tid den 16 december, det kändes så avlägset men samtidigt är det ju inte vilket ingrepp som helst. Det krävs tid att förbereda sig inför operationen. Onsdag före operationen var jag alldeles stirrig och kunde nästan inte somna p natten - men jag tänkte att jag kunde få sova efter operationen ( men ack vad fel jag hade) Citadellkliniken beläget i Landskrona vid 07 00 tiden på morgonen, konstigt nog var jag knappast nervös - mest förväntansfull och ville bara få det överstökat. Sköna Helena mötte mig i ett rum där jag nyligen duschat, fått på mig en skön morgonrock + vita strumpor. Vi gick in till hennes rum och tog bilder på mina bröst och berättade lite vad som skulle ske. Väl inne i op rummet mötte jag sköterskan + narkosläkaren. Jag låg och var otroligt nog aldrig nervös, jag visste jag skulle bli väl omhändertagen av dem. Efter några timmar vaknade jag av en otrolig tryck i bröstet - jag fick nästan panik, röra händerna kunde jag inte göra. Jag ville sambon skulle justera så att sängen kunde lyftas lite och det kändes genast bättre. Jag var så omtöcknad och förstod inte riktigt att jag blivit opererad - direkt kollade jag mina bröst och där såg ajg ett par nya boobsar! Jag slumrade till många gånger under dagen och fick tabletter, det gjorde inte så farligt ont. Helena kom på eftermiddagen och tittade på brösten och allt såg bra ut Dagen efter åkte jag hem, och då började det bli jobbigt med smärtan och tortyrbehån som satt hårt - men det är för att brösten ska sitta rätt. Sömnlösa nätter har det blivit, igår var jag tvungen att sitta och sova ( med 4 kuddar på knät och mitt huvud lutande på kuddarna. Ryggen känns spänt - men faktiskt så känns det bättre att röra på sig istället frö att bara sitta still och då gör det bara mer ont. Jag står och beundrar utsikten och kan inte förstå att jag fått ett par nya bröst! Fortsättning följer