Nu hade jag inte tubulära bröst men jag skämdes över storleken och formen så vet ändå lite vad du menar. Tänk så här: kirurgerna har utbildat sig i flera, flera år just för att få göra förbättringar och skillnad! Dem har tittat och tittar på tusentals bröst genom åren och dina bröst kommer inte få kirurgen att höja på ögonbrynen. Du har ju själv läst massor med trådar och sett bilder på turbulära bröst, du är inte ensam om ditt utgångsläge! Prata med kirurgen innan tröjan åker av och berätta att du tycker det är jobbigt så att han/hon vet om dina känslor inför avklädningen. Då kan ni ta det i din takt :) Sist men inte minst, det är inte konstigt att det känns jobbigt utan det är helt okej att du känner som du gör. Du blottar något du inte tycker om för en vilt främmande människa som ska göra en bedömning av dina bröst, det är läskigt. Men vet du? Det kommer vara så värt det när du sitter med dina nya bröst! Kram <3

Vet inte om ja kan hjälpa dig så mycket egentligen. Men ja va i samma sits med att ta steget och visa brösten för kirurgen, fruktansvärt att boka in konsultationen och gå dit med tanken på att någon ska se mina bröst, vilket aldrig någonsin händer. Nu har inte jag tubulära bröst men som kirurgen sa har jag "ledsna hund öron" kul.. Men när jag kom in till han så sa jag direkt att jag är fruktansvärt nervös och mår inte så bra med att ta av mig, men på nåt sett kändes de helt okej och säkert att göra de. Även om jag hade fått stora röda kliande nervösa utslag över hela överkroppen så låtsades han som ingenting och de gjorde allt bättre.
Jag tror att även om de känns skitjobbigt nu innan så kommer de nog kännas lättare när du väl är där, för tänk att han eller hon ser bröst vaarje daag, alla olika sorter, storlekar, tubulära och hund öron. Så försök att "bara göra de" och lägg inte så mycket tanke på de förutom att du kommer få superfina bröst efteråt :)

Hoppas de va till någon liten hjälp :) lycka till

Jag förstår verkligen vad du menar med att inte våga ta steget!

Jag hade en operation i tankarn flera, flera år innan jag tog steget att boka in en konsultationstid .. Men när jag väl hade bokat den där tiden så känndes det så jävla bra. Äntlien hade jag tagit tag i det och tänkte ta mina tankar till en ny nivå. Jag hade läst otroligt mycket på internet om olika bröstoperationer och kliniker men det var inte förän jag fick träffa en kirirg som jag verkligen bestämde mig för vad jag ville.

Förstår precis hur du menar.

Rädslan för att få komplikationer har alltid funnit och finns fortfarande till en viss grad för min del då man aldrig går riktigt säker. Jag valde att prata mycket med min kirurg om vad som räknas som komplikationer, hur man åtgärdar dem, vem som står för kostnaden mm. Kunskap skapar trygghet, så mitt tips är att du läser på så mycket som möjligt och även har en bra dialog med din kirurg så att ni vet var ni har varandra :)

Jag har ju ite gjort min operation än men känner att jag är orolig för att de kommer bli fel eller att de blir fula, ojämna eller vad som helst. Men även om den oron finns och är större vissa dagar så är tanken på att få bröst så mycket mer enorm och betydelsefull så de väger över de dåliga.. Men som sockerdricka sa så får man prata med sin kirurg om sin oro och komplikationer som kan hända så man vet att de kan gå och fixas och hur de går till. De är inte kört bara för att de händer nåt som inte är så bra.

Jag kanske är en väldigt positiv person i mig själv men jag tänker bara på slutresultatet som något riktigt bra och att jag kommer bli så nöjd och glad.

Hur har det gått Catmar?
För en vecka sedan var jag på konsultation efter att ha funderat, tänkt och grubblat i flera år, ca 7-8 år. Jag var hos Helena Sveinsdottir på Citadellkliniken i Malmö och tyckte det kändes väldigt bra med en kvinnlig kirurg under konsultationen.
Jag har haft precis samma tankar som du, att man duger som man är, men samtidigt har det varit något som har gnagt hela tiden. Och för mig så kom beslutet att boka som "en blixt från klar himmel" om du förstår vad jag menar. En dag så kände jag bara att NU är det dags, nu gör jag det.
OP är bokad den 10 juni och tillsammans med Helena kom vi fram till att ett bröstlyft är rätt väg att gå.
Hon var väldigt bra att prata med och kommer man på frågor i efterhand kan man kontakta henne personligen för att få svar.

Hej. jag kände exakt som du, tills den dag jag mådde så dåligt psykiskt och det blev ett hinder i min vardag. Då tog jag beslutet att nu får det vara nog. Det var jobbigt att gå till konsultationen samtidigt som det var en otrolig lättnad när man gick därifrån. Tänk att dom är proffessionella. dom ser bröst i alla möjliga storlekar och former varje dag=) Jag ångrar inte en sekund att jag har tagit beslutet. Jag är rädd för allt var komplikationer innebär och sövning osv, men samtidigt så kommer jag ångra mig om jag inte gr det här! 

Hoppas du tar dig modet om du verkligen vill. Du kommer må så mycket bättre sen:)