Bröstförstoring apr 2015 - Stockholm Medical Skincare Center - Stockholm * - Yolo2015

Jag har varit med om en riktig skräckupplevelse, en tortyr till mardröm som jag skulle vilja dela med mig av och varna andra för! Konsultationen Träffade Husham, överläkare och VD för företaget SSCC. Han har två anmälningar på sig för tillfället, ena skedde i september 2014 och andra i februari 2015. Det ligger under utredning hos IVO. Jag kom dit för att göra ett bröstlyft. Jag ville inte ha ankarärr och han erbjöd då ett lyft med endast ärr runt bröstvårtan, en teknik som han kommit på. Det var ett enkelt ingrepp som skedde under lokalbedövning, det tog bara max 1 timme och jag kunde gå till jobbet någon dag senare. - Alla har blivit jätte nöjda som jag har gjort ingreppet på. Inte haft några komplikationer eller tankar på att göra ytterligare operationer så som bröstförstoring eller ytterligare lyft. Den kvinna jag gjorde på sist gick till jobbet dagen efter. -ok. Pris? På hemsidan står det 50000kr. -Du får det för 22000kr. Jag vill verkligen hjälpa dig. Jag berättade om mina önskemål och frågade om det gick att få de resultatet. - Det går absolut att ordna. Vi lyfte ungefär 10 cm på en kvinna. Så gå hem och tittar vart du vill att dina bröstvårtor ska sitta, helst att du redan har ritat ut och mätat innan du kommer. Jag får ett tid ca två veckor senare för en operation. På en lördag. ( Enligt deras hemsida hade de stängt lördag och söndag. ) Operationsdagen Jag kommer dit. Får träffa kirurgen och jag visar återigen hur jag vill ha det. Han säger då att det kan bli svårt att få det så som jag önskar, då måste det bli ett större ingrepp, ett ankarärr. Jag blev upprörd och berättade att de är det sista jag ville. Då sa han - Antingen kan du göra ett bröstlyft med endast ärr runt bröstvårtan ett så kallat "litet lyft" och en bröstförstoring eller en bröst förminskning men det ger ju ärr. Om du gör bröstförstoring och lyft kommer det bli precis så som du föreställt dig, vill ha och förväntat dig. Den rekommenderar jag till dig. - Men jag vill ju inte ha stora bröst? -Nej, men de blir inte så stora, vi lägger bara in 250 ml. Det blir jätte bra. -Jag vill se och känna på implantaten. Han gick iväg och pratade med receptionisten, kom tillbaka med 300ml. -Vi hade inte 250 ml på lager men 300 funkar också, Det är inte stor skillnad, jag lovar att du kommer bli 100% nöjd. Jag litade på hans omdöme. Såg inte heller några andra alternativ/utvägar än att göra den här operationen för att få det jag föreställt mig. -Men jag har inte råd med det just. - Hur mycket har du? - Ja, jag har 30000 kr på mitt konto. -Ja, men du får det för 30000kr. -Ok, bröstlyftet kostar 22000 och inlägget kostar då 8000kr? -Ja, 30000 kr totalt. Jag vill gärna hjälpa dig och vill verkligen att du ska bli nöjd. Jag övervägde förslaget, under pressande och stressande förhållanden, Han satt och väntade otåligt. Jag sa tillslut ok. -Men när kan vi göra den här operationen då? -Idag, nu, vi har tid det tar max två timmar. -Va? men oj, jaha. Det var snabba puckar. -Vi kommer också göra det under lokalbedövning. - Nej, men det går ju inte? -Jo, vi gör det på alla, det är mycket bättre än narkos, du kommer vara på benen mycket fortare. Du kommer vara bedövad och inte känna någonting. Att få känna och titta på implantaten blev inte av. Inte heller någon information muntlig el. Skriftligt. Allt gick väldigt fort. Så fick endast en konsultation ang. Bröstlyft. Innan operationen "Den första sprutan gör ont men ingenting annat."Jag litade på hans omdöme, kompetens och erfarenhet. Kirurgen samt receptionisten och en kvinna var med under hela operationen och hjälptes åt med allt. Efteråt fick jag höra att de "iallafall var undersköterskor" enligt kirurgen, vilket jag betvivlar. Under operationen Varje spruta var fullkomligt vidrig. Den ena gjorde ondare än den andra. En fruktansvärd smärta! Fick även lugnande, men det hjälpte inte. Under operationen känner jag att jag inte är bedövad på vissa ställen. Inte överallt. Jag får panik. Det gör djävulskt ont och jag skriker av smärta. Han ger mig extra mycket lugnande. Jag mår illa och känner att jag måste spy. Smärtan eskalerar, det dunkar, värker, svider och bränner. Jag får ingen luft. Det finns ingen syrgasmask utan endast en sk. Grimma man sätter i näsan.Jag tuppar av. Jag fick ytterligare en spruta lokalbedövning som han sprutade rakt in i mitt öppna köttsår och i bröstmuskeln. Har aldrig hört min röst gå upp i sån falsett, det var ungefär som ett skrik man får under kryssningsvärken. -Varför kände jag den där också? Den gjorde farligt ont! Du sa ju att jag skulle vara bedövad? Jag måste få mer lugnande och mer bedövning! Det här går inte, Jag håller på att dö av smärta! -Nej, du är bedövad nu så du känner men det gör inte ont. -Men va?! Då är jag inte bedövad, då har du sprutat in på fel ställe, använt fel medel, nått är jävlig fel för det gör galet ont! Jag skakade som om jag hade grov frossa. Allt blev suddigt, jag kunde inte prata ordentligt men var ändå rätt klar i huvudet, förstod och hörde allt.Jag kände mig tung och kunde inte röra mig, kände mig förlamad, som att jag var fast i min egen kropp. Samtidigt som jag ändå inte var bedövad överallt, speciellt inte i brösten. -Ge henne 8 ml lugnande. Säger kirurgen till receptionisten. - Åtta? Frågar han osäker. -Ja. Svarar kirurgen. Och säger något på arabiska. -Jag dör, jag dör, jag dör nu! Jag måste in till sjukhuset, ring ambulans, jag måste få narkos. Jag klarar inte det här. Jag grät och skrek om varannat av paniken och den outhärdliga värken. - jag vill inte mer!!! -Vi måste göra klart de här nu. Sen pratade de på arabiska med varandra under hela operationen. Av kände mig intr trygg, säker eller omhändertagen. Kändes som om dom inte visste vad dom sysslade med. Paniken och stressen i deras ögon och röster gjorde mig ännu mer rädd. Denna mardröm som pågick i några timmar var ren tortyr. Jag önskar inte ens min värsta fiende en liknande upplevelse. Efter operationen Det blev aldrig ett bröstlyft. "Det behövdes inte, dom blev perfekta! Lovar du kommer bli 100% nöjd!" Men inser nu att en koregering är ett faktum. Ingenting är som det ska. Efteråt fick jag ingen uppvakningsmedicin, mådde svin dåligt, kunde inte gå och trodde att jag skulle dö hela den natten. Mina bröst tejpades mycket amatörmässigt med en tejp som vanligtvis ger en allergisk reaktion. I mitt fall fick jag varfyllda blåsor, klåda, sveda och rodnad. Fick varken bagage eller en operations-bh. Så min syster åkte och köpte en några dagar senare. Hur kunde detta hända? Enligt kirurgen själv säger han att detta berodde på att min bröstmuskel var för stor, därför gick den inte att bedöva helt. "Vi ville inte överdosera förmycket så vi använde även ett korttidverkande medel men det gick ut fort. " Han säger att han självklart gjort en lex Maria anmälan på den här händelsen. (Har inte fått kopian, inte heller min journal) Sen sa att han att han hade följt fass rekommendationer och doserat mig enligt anvisningar med både lokalbedövningen och lugnandet. Men hade tidigare erkänt att han överdoserat. Symtom på överdosering av lokalbedövning är att man bla. Blir yr, ser suddigt, svårigheter att artikulera, känner sig illamående, kramper, blodtrycksfall, svimning, svårigheter att andas, och kan leda till hjärtstillestånd. Några dagar senare Ringde jag till kliniken och fick då bara prata med receptionisten: -Jag har inte fått någon information om något, vi hade ingen konsultation ang. Bröstimplantat. -Vilken information du behöver? -Men jag vet inte vilken information jag behöver. Kanske lite rekommendationer på hur jag ska hantera den här situationen efter operationen. Hur ska jag göra? Vad får jag göra? Vad får jag inte göra? På hur länge? Vilka komplikationer kan uppstå? -Sen vill jag även få information om vad det är jag har fått för inlägg? Risker med dom? -Ok jag skickar. -Hur upplever du att operationen gick? Frågade jag honom. -Jaa du! Du var rolig! Du sa Fuck you till oss allihop. Hahahaha. - ok, men hur gick själva operationen? -Bra! Du var bara lite snurrig, men allt gick bra och du hade inte ont. -Ok. Jag fick ingen BH som det står på er hemsida att man får, det ska även finnas ett nr som jag kan ringa när som helst om jag har frågor står det på hemsidan. -Nej ingen bh, du kan gå och köpa en själv. Du kan få mitt nr. Om du har mer frågor. -Men jag kan inte gå någonstans, jag är sängliggande, det stod ju att man skulle få en operations-bh av er? -Ja men vi hade inga kvar, det är svårt med storlekarna och det fanns ingen som skulle passat dig. -Ok. Jag frågade även om varför det var så rött runt tejpen -Är det rött eller blått? - rött, det känns inte bra, det gör ont runt om. Ingen fara. Du behöver inte oroa dig! -Ok. Blev uppring av kirurgen "Vi har sagt det nu, vi insåg efter dig att vi inte ska ge lokalbedövning till folk under 35 år." Jag åkte dit efter 1 vecka Då berättade receptionisten att de har slutat att ge lokabedövning på alla nu. "Om dom verkligen verkligen inte vill få narkos då vi ger dom" (Men groupon erbjudandet ligger fortfarande kvar där det står att de är lokalbedövning som gäller annars tillkommer en kostnad på 4500kr.) Pratade med kirurgen när jag var där. "Eftersom att det inte blev något bröstlyft ville jag inte heller betala för det. " Han blev upprörd. Jag sa att jag får ta det med hans försäkringsbolag. "Nej nej behövs inte!" Tillslut sa han, "Ok. Då vi måste skriva ett avtal om att jag frånsäger mig allt ansvar och om det tillkommer några komplikationer. " Eftersom att jag inte litar på honom eller hans kompetens skrev jag på, kände att jag aldrig någonsin kommer vilja vända mig till honom överhuvudtaget. Sedan ville jag såklart ha tillbaka mina pengar. Enligt min upplevelse kändes allt oproffesionellt, oseriöst, otryggt, oärligt, opålitligt men det var billigt och man fick snabbt en tid för både konsultation och operationstid. Hur jag mår nu?! Jag har inte direkt njutit av min sjukskrivning. Har haft svin ont började inse att det blev en betydligt mer omfattande operation än vad jag först hade räknat med, hade bokat upp mig på jobb och träning en vecka senare, men de blev ju lite ändrade planer. Det värsta är det psykiska lidandet, jag kommer behöva leva med det här traumat resten av livet. Kommer aldrig glömma den här mardrömmen. Känner mig så jävla dum som "gick på de här"! Klandrar mig själv och vet att jag har en del i det här också. Men lider även av det rent fysiskt. Det blev verkligen inte bra, är långtifrån nöjd, blev absolut inte som jag hade tänkt, ville egentligen inte ens ha stora bröst! Känner mig så hjälplös. Nu har jag ingenstans att vända mig, kommer garanterat behöva göra en koregering för att han bla. lagt in fel strl. Brösten var olika stora från början och hade därför behövt olika strl på inläggen. Mina ärr sitter långt nedanför bröstvecket så kommer alltid att synas när jag har bikini eller bh. Har troligtvis fått en kapselbildning, iallafall ena bröstet. Har jätte tydliga DB! Dessutom är inläggen på tok för långt ner. Eftersom att han frånsagt sig ansvaret nu så måste jag betala fullt pris hos en annan kirurg, tidigast om 3 månader. Som tur är har jag fått stöd och hjälp från nära och kära! Vad jag har gjort under min sjukskrivning? De två första veckorna ringde jag runt och satt i telefonkö till olika myndigheter och andra för frågor och funderingar om hur jag ska gå tillväga, vart jag kan vända mig, vad jag kan göra, få information om regler, rättigheter och skyldigheter. Och hur jag ska göra med mitt fysiska och psykiska lidande och min nuvarande situation med ev. Komplikationer. Pratade bla. Med polisen, advokater, sjukhus, olika kliniker och pratat med andra kirurger, sjuksköterskor, patientnämden, patientförsäkringen, socialstyrelsen, läkemedelsföreningen, Konsumentverket. Alla bollade runt mig, fick felaktiga nr och fel information. Ingen vågar yttra sig, " Jag vet inte riktigt, vågar inte svara på de men ring patientnämden". " Tror inte att vi har hand om just sånna ärenden, ring polisen." " Tror inte att det är olagligt men tänker att du kanske borde ringa en jurist eller en advokat?!" Säger polisen. " Ja du.. Du borde ha gått hit från början, att göra om någon annans skit är oftast mer komplicerat"- En kirurg som brottades med sin yrkesstolthet? Ingen vill ta sig an de här ärendet känner jag. Många jag har pratat med har haft "skyll dig själv" attityden känner jag. Har inte blivit tagen på allvar. Någon av alla de 50-tal personer har sagt "lycka till." Men resten har inte kunnat tänka eller agera utanför boxen, utan går endast på byråkrati, rutiner och regler. "Nej, vi kan inte hjälpa dig, hejdå." Får en känsla av att ingen orkar engagera sig, eller bry sig på riktigt? Känner mig otroligt hjälplös. IVO ringde jag också men där blev jag bortkopplad och felkopplad tillslut fick jag veta att det fanns en "grupp" för just mitt fall där! Den enda instansen i hela Sverige man kan vända sig till med liknande ärenden enligt dom själva. Men alla på just den avdelningen jag behövde få kontakt med och som endast kunde svara på mina frågor var sjukskrivna i 1 vecka!? Alla på hela avdelningen? Då undrar jag hur många som egentligen jobbar där och kan hantera dessa ärenden? När jag senare pratat med dom på den "rätta instansen" får jag ändå olika svar. Har provat ringa några gånger med frågor och funderingar men har fått endast fått kontakt med dom 3 av 10 ggr. Jag skickade tillslut in en skriftlig anmälan till IVO, Fick veta att det inte har en begränsad handläggningstid utan, " Dom ligger efter, det kan ta alltifrån en månad till år." Har även blivit tipsad om att skicka en anmälan till patientförsäkringen (som jag tidigare ringt till och som bollar tillbaka mig till IVO:/) Avslutningsvis... Vill och hoppas att ingen annan fått eller får uppleva det jag har varit med om. Önskar även att alla som varit med om något anmäler, det är tyvärr det enda man kan göra med förhoppning om att de tas på allvar.