Bröstförstoring jun 2011 - Polarkliniken - Umeå Anders Nilsson - anonym

Jag hade i många år gått och längtat efter att få möjlighet att göra en bröstförstoring. Jag gissar att ni vet precis vad jag menar.
När man skäms på stranden i bikini för att man inte har något att fylla ut den med. Eller när man får strunta i en hel del kläder, bara för att det skulle se dumt ut och tomt, om man tog dem på sig. Allt det där.. Men så hade jag sparat och bestämt mig. Och den 10 juni åkte jag in själv med buss till Umeå. Kom in vid tolv och fick träffa en helt underbar sköterska. Vi hade mailat och hon kom och gav mig världens kram och log stort.
Sedan mätte vi ut lite storlekar för jag var aningen osäker ända tills samma dag hur jag ville ha det med det.
Med tanke på min bröstbredd osv, så valde vi 400cc. Det var redan bestämt att det skulle bli bakom och high profile.
Narkossköterskan kom in och tog lite uppgifter och senare även kirurgen. Otroligt goa allihopa. Nu var jag inte speciellt nervös från första början, utan såg bara fram emot det. Men de fick mig att bli helt avslappnad och jag fick ta på mig tofflor och en frotterock.
Och i förebyggande syfte ta några smärtstillande.
Sedan efter en stund, fick jag gå in på operationssalen. Jag lade mig och fick lägga armarna rakt ut med en sköterska som pysslade med varje arm. De var jätteroliga och vi skämtade. När den ena berättade att jag snart skulle känna mig lite härligt snurrig, kom narkosläkaren med syrgas som jag skulle andas in.
-Det var fan vad snål du var då!, mumlade jag och tyckte att jag var jättekul... (skyller på det avslappnande som jag fick;))
Sedan vaknade jag bara upp. I ett rum med en sköterska bredvid mig. Jag var jättepigg och otroligt hungrig. Vi pratade och pratade och jag glömde liksom bort att jag just hade fått 400 cc större bröst. Tills hon till slut säger: herregud vad du är pigg. Har aldrig stött på någon som vaknar så tvärt och är full med energi. Hur känns det i brösten?
Ja just det ja.. kom jag på då. Det kändes. Lite. Och jag kollade ner på dem. Lite svårt att avgöra något bara när jag hade en tight top och dränage och grejsimojser, men det kändes ju bra!;)
Jag fick komma till hotellet som vi skulle bo på över natten och jag ringde min kille som var på väg in och berättade att jag var klar. Han trodde att någon fejkade min röst, för han kunde ju knappast tro att jag skulle vara så väldigt pigg efter. Men det var jag.
Vi sov över på hotellet och sköterskorna kollade till mig en gång på kvällen och så på morgonen. Sedan skrevs jag ut.
Lördagskvällen var ganska jobbig. Jag hade frågat vad jag skulle äta om jag fick ont. De svarade alvedon. Och jag trodde det skulle räcka med det. Men när jag kom hem på kvällen såg jag att läkaren hade skrivit ut citodon. Det behövdes, kan jag säga, men då var ju inga apotek öppna..
Ett ganska dumt missförstånd.
Men nu äter jag citodon vid behov. Det är under kontroll. Nästan omöjligt att resa sig själv ur sängen, men det ger med sig:)
Hoppas och väntar och längtar efter att brösten ska trilla ner en bit. Eller ja, ni fattar;)
Och jag ser helt plötsligt mycket fram emot denna sommaren:)

Tack för att ni orkade läsa detta. Blev kanske lite långt.
Kramar!