Bröstlyft - Ankarlyft jan 2011 - Citadellkliniken - Landskrona Tuve Mårtensson - anonym

Hade otroligt svårt att sova natten innan operationen. Steg upp vid 5 tiden på morgonen för att säga hej då till sambo och min morgonpigga lilla pojk. Åkte för att plocka upp mina föräldrar som skulle åka med mig till Landskrona. Trodde att jag skulle vara ett nervknippe på vägen dit då vi hade ca 3 timmars bilfärd, men jag var lugn och sansad.

Dom släppte av mig på kliniken vid elva tiden och jag blev omhändertagen av en sjuksköterska som visade mig mitt rum. (Under dessa timmar hade min inte alls nervösa sambo hunnit ringa mig typ sisådär 20 gånger)

Jag hade ställt in mig på lång väntetid för jag hatar att vänta, men de behövde jag inte göra alls länge. De va sagt att operationen skulle vara vid 15 tiden men den blev mycket tidigare.

Jag provade implantaten en sista gång och bestämde mig för den mindre av storlekarna som jag velade mellan.

Efter det fick jag min lugnande drink, som jag gärna hade tatt två av=) Sedan va de duschen som gällde och sen satte syster mig på dropp ett tag innan Tuve kom och hämtade mig. Han ritade och fotade sedan gick vi till narkosläkaren, som även han som all anna personal var en pärla! Han tog blodtryck och kopplade på ekg. Enligt min puls så verkade de inte som om jag va nervös, och de var jag inte heller då. Nu skulle de ju bara göras! Sedan snurrade de till skönt...

Vaknade upp och var trött, trött, trött, för trött, för att orka titta på tuttarna. Ville så gärna men somnade bara om. På mitt rum sen så kvicknade jag till och snälla syster kom in med smörgås och coccacola. Innan Tuve skulle gå hem kom han in och pratade en stund, berättade att allt hade gått bra och att vi skulle ses nästa morgon och då skulle vi titta på brösten (nu var dom helt inlindade för blödningsrisken och skulle vara så till fram på morgonen)

Hela natten vart jag upppassad med smärtstillande. Kunde inte sova nästan alls, låg mest och tittade i tidningar och mös. På morgonen var de frukost och efter det kom Tuve och jag fick se dom för första gången, kändes helt sjukt, men helt underbart! De var kanske inga direkta skönheter nu, men dom kommer förhoppningsvis att bli de!

Mamma och pappa kom upp på kliniken och hämtade mig. Bilfärden hem var inga problem eftersom jag fick nåt morfinliknande preparat att ta.

Jag är så överlycklig och stolt att jag faktiskt gjort detta. Jag har mått dåligt över mina bröst så länge och nu äntligen har jag gjort nåt åt det. Nu har de gått två dagar och allt är fortfarande purfärskt, men jag hoppas hoppas allt kommer gå bra med läkningen.