Bröstförstoring okt 2011 - GPC Göteborgs Plastikkirurgiska Center - Göteborg Dan Fagrell - Miss V

Här kommer en riktigt detaljrik operationsberättelse. Känsliga läsare varnas.

Klockan ringde 7.30 och det var dags för den sista descutan duschen. Sambon som skulle på möte kl 10 var tvungen att köra mig lite tidigare till kliniken. Jag hade hade förvanat sköterskorna på kliniken om att jag skulle komma in tidigare och att jag var lite orolig för detta då jag lätt blir dålig när jag inte äter regelbundet. De hade lovat mig ett eget rum och att jag kunde få dropp. Jag skulle egentligen vara på kliniken klockan 12. 

Resan till kliniken gick bra och väl framme blev jag varmt mottagen. Alla sköteskor jag träffade tog i hand och hälsade mig välkommen med stora leenden på deras läppar.

Den sköterskan som tog emot mig berättade att hon hade sprutat läpparna dagen innan om jag tyckte att hon såg skräckinjagande ut. Nejdå, sa jag, det tänkte jag inte ens på förens du sa det :) (haha, visst)

Jag blev som lovat visat till ett eget rum där jag fick ta av mig min lilla 75A bh för sista gången och ta på mig en morgonrock. Mjukisbyxorna och strumporna fick jag behålla på. Därefter kom sköterskan med läpparna för att sätta droppet på mig. Jag som fortfarande mådde väldigt bra och är lite nojig när det gäller nålar och sånt tyckte vi kunde vänta lite. Men det tyckte inte sköterskan med läpparna så dropp blev det. Klockan var då ca 10.15. 

Därefter låg jag och tittade på nyhetsmorgon och sköterskorna tittade till mig med jämna mellanrum. Runt 10.30 kom sköterskan med läpparna in med ett litet batteri som hon kallade det (en mugg med olika piller). Jag frågade var det var för någon eftersom jag inte var särskilt nervös eller orolig kände att jag inte ville ha lugnande än. Den innehöll något antianflamatoriskt, alvedon, ngt lite lugnade och morfin om jag inte minns fel.

Jag hade lite dåliga erfarenheter efter en tidigare operation då jag blev väldigt illamående efter. Läkaren trodde då inte att det var narkosen utan morfinet. 

Så sköterskan kollade med narkosläkaren igen men han trodde inte att det skulle vara någon fara. 

Det tog en ganska lång stund innan jag kände något av det lugnande. Jag som var orolig för att jag skulle känna mig för "yr" kände mig istället ganska soft :)

Runt elva kom sköterskan in och sa att det snart skulle vara min tur.. Jag fick lite panik eftersom jag varken hunnit prata med narkosläkaren eller kirurgen men sköterskan berättade då att Dan strax skulle komma och rita på mig.

Runt 11.15 kom Dan in och ritade på mig. Han berättade vad vi hade bestämt tidigare, 285 cc runda under bröstkörteln via bröstvecket. Jag förklarade igen vad jag var orolig för och vad jag ville ha för resultat. Han sa att han var tvungen att klyva upp bröstkörteln lite för att den verkligen skulle täcka implantatet. Han var också lite orolig att implantatet inte helt skulle smälta ihop med kroppen under bröstet att det kanske skulle bli som en liten kant pga hur mina förutsättningar såg ut men att han självklart skulle göra sitt bästa för att det inte skulle bli så. Han trodde ändå att det skulle bli ett väldigt fint resultat. 

Visst sa jag det är du som är kirurgen gör så att det blir bra. 

Strax därefter kom narkosläkaren. En mycket trevlig, lugn och sympatisk man. En narkosläkare helt i min smak. Jag förklarade för honom att jag var orolig för att jag skulle må dåligt pga tidigare erfarenheter. Han sa att jag inte skulle vara orolig. 

-Jaha då var det dags då, sa han helt plötsligt. Hjälp tänkte jag..

Jag passade på att kissa en sista gång med små bröst och sedan gick vi in i operationssalen. Innan vi klev in fick jag ta på mig en operationsmössa. En sköterska tog emot min morgonrock och sedan fick jag lägga mig på operationsbordet med armarna utsräckta till ett T. De slog in mig som en liten vårrulle i varma täcken och narkosläkaren gav mig genast lugnande.. Allt det gick väldigt snabbt. 

Den sympatiska narkosläkaren frågade hur jag mådde och jag svarade att det känns som en riktigt dålig fylla. Han såg jätteledsen ut och fick hundögon när jag sa det så jag ångrade mig lite och sa att jag kände mig lugn.

Sen började ja känna mig riktigt trött så han hade nog inte sparat på det lugnande. Den snälla narkosläkaren berättade hela tiden vad han gjorde och sa att han nu skulle spruta in sömnmedlet men att det skulle ta ca 2 min innan jag somnade. Jag fick syrgas lite lätt vid ansiktet och han skulle snart be mig att ta 3 djupa andetag innan jag somnade.

Tji fick han för några djupa andetag blev det inte utan helt plötsligt vaknade jag upp på mitt rum igen. En sköterska frågade hur jag mådde och jag sa att jag var vrålhungrig. Tror att klockan var runt 14.30.

Jag tjuvtittade lite under täcket och såg två stora fina bröst. Sedan kom min underbara sambo :)

Efter en lång stund (tyckte jag) kom sköterskan med fika men då hade jag redan hunnit bli dålig. Hon tittade på mina bröst och sa att de såg jättefina ut men att det ena var lite er svullet så hon ville att Dan skulle titta på dem. Jag försökte tvinga i mig coca cola och några smulor av de äckliga kakorna hon hade med sig. Ingenting smakade.. Efter en liten stund kom Dan och tittade till brösten. Han sa också att ena bröstet var ite mer svullet och undrade om jag hade mer ont i det. Men jag upplevde inte så mycket smärta, jag tyckte att illamåendet var värst.

Jag mådde så fruktansvärt illa. När jag höll på att somna så kändes det som att jag slutade andas och då fick jag spykänslor och vaknade.. Försökte verkligen få i mig av fikat men det gick verkligen inte, allt bara växte i munnen. När klockan började närma sig 16.30 så förstod sköterskan att jag inte kunde få i mig något och frågade om jag kanske ville ha lite yoghurt. Det kunde jag tänka mig att försöka med. Jag hällde i mig ett halft glas yohurt sen tyckte den bestämda sköterskan (hon får heta så här för jag upplevde henne väldigt bestämd när jag mådde så dåligt) att det var dags att gå på toaletten. Jag måste kissa innan jag får åka hem.

Herregud åka hem var det sista jag tänkte på, jag ville bara överleva.

Hur som helst upp och kissa skulle jag. Hon gav mig alternativet att hämta ett bäcken.. Aldrig i livet tänkte jag, jag kan kissa själv. När jag äntligen lyckats ta mig till toaletten skakade jag så mycket i kroppen att det inte kom en droppe. Den bestämda trodde jag behövde ha kranen på så jag kunde slappna av. Nu var det ju inte riktigt det som var problemet, utan att jag mådde så dåligt. När jag äntligen hade lyckats klämma ut några droppar så tog illamåendet ut sin rätt och jag kräktes ner halva mig och halva spypåsen. Därefter var karusellen igång. Ni som har haft en riktigt dålig maginfluensa vet vad jag talar om. När klockan var runt 18.15 tyckte den bestämda nog att hon ville gå hem. Jag hade spytt en massa och inte fått i mig något men visst vore det väl skönt för mig att få komma hem.

Vi ska bo på hotell i natt, vi ska inte hem, svarade jag. 

Lyckades ta mig ut till bilen mellan spyattackerna. Hotellet låg ca 200 m ifrån kliniken och på den biten kräktes jag två gånger. 

Väl på hotellet somnade jag sittandes i soffan med ytterkläderna på och spypåsen i knät. Vaknade till vid 19.30 kände mig lite bättre så tog alvedon och celebra samt två sprutor med lokalbedövning. (Dan hade lämnat en tunn slang in i vadera bröst för fyra omgångar med lokalbedövnng innan man drog ut dem) Kissade och gick och la mig och började spy läkemedel och galla. 

Vaknade vid 23 och kände mig ganska fräsch igen :) Testade lite yoghurt och fick äntligen behålla det så låg och surfade lite på iphonen.

Vaknade igen vid sju tiden och hade ONT! Hade missat att ta en lokalbedövning på natten och hade ju inte fått behålla ngt annat smärtstillande. Tog mina sprutor och tabletter. Brösten var fortfarande väldigt ojämnt svullna vilket gjorde väldigt ont. Ringde kliniken och de tyckte jag kunde komma förbi innan jag åkte hem. 

Åkte till kliniken vid 10.30 och en sköterska tiittade på brösten. Hon höll med om att det ena fortfarande var mer svullet så Dan fick komma och titta på det. Han sa att jag hade fått en liten lättare blödning men att den inte var så stor att vi behövde operera. (Puuuh)

Väl tillbaka hemma igen så kunde jag för första gången äta ordentligt på nästan två dygn. Det var den godaste spagetti och köttfärsåsen jag ätit i hela mitt liv!

När vi sen skulle dra ut slangarna efter den sista omgången lokalbedövning höll jag på att avlida. Det gjorde inte ont men jag hade hela tiden trott att den bara var en liten del av slangen som var inne i bröstet men sambon drog och drog (blir darrig när jag tänker på det). Det var säkert över 30 cm slang i bröstet som låg runt implantatet.. Så när den sista nästan var ute började jag svettas, må illa, skaka och skrek att nu svimmar jag, jag svimmar. Riktigt otäck känsla (har aldrig svimmat tidigare). Blir jätte retade hemma nu för att jag är en sådan mes.

Hade väldigt ont under hela gårdagen (dag 2) men idag känner jag mig mycket piggare och har bara ätit alvedon (eftersom jag blir lite illamående av diklofenaken). Så sammanfattningsvis två fruktansvärda dagar men idag är det mycket bättre. Smärtan är absolut hanterbar men illamåendet efter operationen var det inte. Önskar inte ens min värsta fiende att må så. 

Hoppas jag inte avskräcker någon med min berättelse. Jag har nog haft lite otur med att bli så dålig efter min narkos. Hade det inte varit för det så hade jag nog upplevt allt väldigt annorlunda.  Den här jobbiga tiden har gått väldigt snabbt och jag tror att jag snart kommer tycka att der var värt det :)