Bröstlyft - Ankarlyft sep 2011 - KKAB - Kosmetisk Kirurgi AB - Falköping Ivan Letterfors - anonym
Ja, nu har det gått typ 1 ½ vecka..
Tisdagen den 27:e blev en dag full av planering "flytt".
Jag opererade mej tillsammans med en kamrat, och jag skulle sova hos henne ett par dagar så man kunde vila ut odentligt.
Har två små troll hemma som troligen inte hade lämnat mamma ifred. ;)
Vid 18 tiden på tisdagen tog vi tåget från göteborg mot falköping. Kändes lite trist att man fortfarande inte kände någon nervositet alls, men den kanske skulle komma..
Vi gick av tåget och gick, (utan att ens veta åt vilket håll vi skulle gå) mot kliniken, och vi hittade utan problem.. Eller, vi gick nog i efterhand en liten omväg, men det gick ju bra ändå. ;)
Väl inne på kliniken möttes vi av Håkan som var nattansvarig. Han visade oss runt och sen till vårat rum.
Tog oss en go kvällsfika, duschade å sen la vi oss å kollade på film.
Dags att sova..? Trots sömntablett så gick det inge vidare.. Inte ens lite sov jag.. Men min kamrat sov så gott så.
Håkan skulle väcka oss kl sju.. Vid fem kändes operationen lite nära helt plötsligt.. HELVETE, ska jag banga..? Tänk om det gör för jävla ont.. Jag får ju bara sjukskrivning i två veckor, tänk om jag inte kan klä på mina barn alla regnkläder å skit inför dagis om bara två veckor..?
-Äh, skärpning nu!! Kan ju inte banga nu.
Tio i sju öppnades dörren å det var dags att gå å duscha igen.
Sen kom en sköterska å hämtade mej, ställde några frågor, å sen kom Ivan. :)
Jag hade provat lite innan, tittat på bilden osv, var rätt bestämd att 375cc skulle jag ha.
Men Ivan tyckte 500cc. Å jag undrade om gubben inte var klok.. Jag kommer ju se ut som värsta tuttfian. Men jag tänkte att man kanske ändå ska höra hur läkaren tänker.
Kände ganska fort ett stort förtroende för Ivan å jag lät mej "övertygas".
Sen skulle det målas..
Därefter ville jag skynda mej in till min kamrat för att berätta, men då hade sköterskan redan hämtat henne oxå. När hon kom tillbaka å man ville med iver berätta vad Ivan sagt å om känslan som nu bankade i hela magen, men det kunde vi glömma. ;) In kom näste man med "karameller" å nålar, å sen skulle jag gå mot op.salen.
Det var en kvinna där som skulle demostrera nya värmefiltar och jag var den som fick testa detta. Kändes ju lite spännande att vara först. (iaf på den kliniken)
Varmt å gott var det, å vipps så sov man gott.
Uppvaket minns jag inte alls..
Minns bara när dom stannar sängen utanför mitt rum å säger åt mej att jag ska kliva ur sängen å gå till min andra säng i mitt rum.
Jag vet att jag frågade om dom drev med mej, jag tänker då fan inte röra mej, det kommer ju göra asont. ;)
Men dom drev inte med mej, å inte gjorde det ont heller. Det ångade ju morfin ur mina öron, hur skulle det kunna göra ont.
Nöjd som jag blev över min "långa" promenad ville jag testa lite till, så väl i säng kommer jag på att jag vill gå å kiss oxå. Sagt å gjort, sen tillbaka till sängen där jag på 3 sekunder somnade igen. :)
Sen sov jag tills min kamrat kom tillbaka efter sin operation. Känner mej då kissenödig igen å glömer helt att det nått några timmar å morfinet kanske inte har nån vidare effekt längre. Aj, när man skulle ur sängen.. Axlarna placerade jag i gemnhöjd med öronen ungefär, livrädd för att armarna kanske skulle nudda pattarna som jag ännu inte brytt mej om att kolla hur det blev..
När jag satt på toan känner jag plötsligt mej lite snurrig och känner hur det pärlar sej på hela min kropp. Jag försökte roppa på sköterskan utanför, men rösten svek, så jag lyckades få fram ett morrande ljud. In kom sköterskan å där svartnade det.
Vaknade till bara nån sekund senare av att hon baddade min panna å en annan kvinna gav mej nått "puls-höjande" i armen. Å strax kunde jag plasera mina armar i öronhöjd igen å vingla tillbaka till sängen med en sköterska på varje sida.
Senare var det dags för lite armlyft också.. Det var ett till sånt där tillfälle där jag undrade om inte dom drev med mej.. Det var oxå då jag kom på att man kanske kunde kika lite på stoleken på mina nya kompisar. Det kändes sjukt stort.. Men det kanske var alla "trasor" man hade på som gjorde det..?
Vi jobbade på med armarna å vid tio fick man en god-natt-spruta. Härliga morfin, nu kunde vi somna. :)
Men vi vaknade samtidigt nån timme senare å kände oss lite sugna på kvällsfika. Det gjorde inte jätteont faktiskt. Somnade om ca 40 min senare. Vaknar på morgonen av att Håkan kom in å skulle ta bort skiten som skymde tuttarna.
Åh oj om jag blev nöjd över resultatet!
Tack världens bästa Ivan!
Trodde inte dom skulle vara så fina på en gång. :)
Vid tio åkte vi hem, å placerade oss i min kamrats säng.
Den dagen, (torsdagen) hade jag vansinnigt ont, men bara under några timmar, å efter det kan jag inte påstå att jag haft ont alls. Mer träningsvärkskänsla typ.
Å det kan man ju leva med när tuttarna nu blev så fina! :)
Vad underbart att läsa! Du skriver på ett helt fantastiskt och underhållande sätt. Glad att jag hittat (fått) din blogg. Bubblar ofta små skratt när jag läser "dig".
Håkan var himla trevlig! Var ju lite sällskapssjuk där på onsdagskvällen som ni märkte;-)
Jag trodde ju oxå på allvar att Ivan måste driva med mig när han rek även mig 500cc efter att ha sett er.
Det såg rätt gigantiskt ut med allt förband när ni låg där i sängarna. Men 500cc gör riktigt snygga tuttar och jag är glad att jag inte ballade ur.
Kände oxå en sån där känsla tidigt på op.morgon att Nä, jag vill nog inte detta! Skiter i´t!
Min operation var ju inte heller så jätte positiv och frivillig från början. Fick akut förbereda mig i bara nån vecka!
Men jag är grymt nöjd och KKAB är jag mer än nöjd med även om man som första gångspatient kände sig mer uppassad än andra gången. Kanske bara för att dom tror att man känner sig lugnare när man genomgått det tidigare. Men jag är en sån som vill bli ompysslad . Lade ingen stor vikt vid det dock...!
Kul att träffa er var det iallafall. Du verkar ha en helskön personlighet tjejen!!!
Haha.
Gulliga du! :)
Ja det känns rätt kul att man hittade nån, eller nää, att nån hittade mej ;) på en klinik när man låg i sängen påtänd, öm å säkert helt motbjudande i en annans öga, å ändå ha fortsatt kontakt. :)
Kram på dej!
Kul att läsa! Jag ska på konsultation där på fredag.
Hur fungerar det egentligen? Kvinnan jag pratade med sa att man inte träffar kirurgen förrän op-dan?
Är det lång väntetid?
Roligt att läsa din berättelse, jag planerar att operera mig på KKAB och det känns bra att läsa om posetiva upplevelser =)