Hej MissTubi, vad fantasktist att du har en sådan stöttande partner, jag önskar att jag hade någon som älskade mig på samma sätt. Tyvärr så har jag låtigt mina komplex stå ivägen, jag hoppas att jag kommer bli mer bekväm med migsjälv efter jag har opererats men ibland undrar jag om det är svaret. Såklart kommer mina bröst att så bättre ut men all den psykolokiska skadan det har gjort, att man aldrig har känt sig som en "riktig kvinna" och hela den biten, kommer kanske att finnas kvar och det kommer att bli en lång prosess för mig. Det är någonting jag skulle vilja ta tag i innan jag opereras, men jag vet inte hur lång tid det kan ta och igentligen vill jag bara få det överstökat. Jag tycker absolut att du har gått rätt väg och tagit det långsamt med någon du litar på. Jag ser att du också är 19 :) jag tror att om man ska göra en sådan operation så finns det ingen mening att vänta tills man är äldre, lika bra att göre det när man är ung. Vad är dina planer? Hade du tänkt operera dig?
Hej. jag kan verkligen förstå hur du känner. Jag har genomgått samma lidande själv. Nr jag träffade min pojkvän för 3 år sedan hade jag konstant bh på mig. Det tog mig ett år att visa mig för honom, och han verkade inte bry sig alls. (mina bröst var verkligen hemska) Jag skämdes mycket ändå, men trots det visade han förståelse för hur jag mådde och stöttade mig till hundra procent i mitt val att opereras. Han har aldrig varit negativ vare sig till mina fula bröst eller till mitt val att operera dem.
Det gäller att hitta förtroendet för sin pojkvän och våga visa sig. Om killen mot förmodan skulle visa sig negativ gentemot dig pga dina bröst så är han inte rätt för dig.
Din familj kommer förhoppningsvis vara fullt förstående i din situation- min har stöttat mig till hundra procent, och hjälpt mig genom min bröst-resa
Jag kände mig också okvinnlig, jag lät de äta upp hela mitt självförtroende när jag var 12-17. Jag dushade i bikini och grät när jag såg dem. Dushade i eget dushrum efter gympan då jag väl deltog och de började spridas rykten om att jag var lesbisk men de fick de gärna tro bara de inte visste hur de egentligen låg till.
Jag tyckte jag var äcklig och förstod inte varför jag fick "kospenar" ist för tuttar och inbillade att man såg de trots bh så hade alltid dubbla och aldrig urringat och solade alltid ryggen på sommrarna. Men någonstanns längs vägen vart de yttre lite mindre viktigt och jag började slappna av mer.
Operera dem visste jag att jag ville göra om de var möjligt men vågade inte kolla upp det. Var så rädd att gå till en läkare då jag förstod att jag skulle bli tvungen att klä av mig.
Men med nya killen lossnade de som sagt. Han frågade mig varför jag tillät mig själv att vara olycklig och inte ens leta efter en utväg.
Så jag googlade och till min förvåning och glädje upptäckte jag var en av många, lyckan försvann dock fort då jag såg vad operationen skulle kosta mig. Jag bokade tillslut tid för att träffa en läkare som passade mig vidare till en kirurg.
Han var helt underbar! Jag var livrädd för att klä av mig, och för en man. Men han var verkligen super proffsig och tog de som de naturligaste i världen och lovade att få mig opererad inom ett halvår. De var en sån lättnad!
Undertiden gick jag till en kurator, även hon jättefin! Hon har varit ett enormt stöd och har fått mig att utmana mig själv för att förstå att de största sitter i mitt huvud.
Jag kan rekomendera samma väg, gå via landstinget och frågar dem inte om du vill ha stöd och hjälp med att bearbeta komplexet så be om att få det!
Jag har en helt annan relation och distans till dem nu, visst jag är inte nöjd med mina tuttar men jag skäms inte över dem. Dom är en del av mig och inte tvärrt om.!
Hejsan! Förstår precis hur du känner! Jag mådde också väldigt dålig över detta, i de fall det gick lät jag bli att ta av mig bhn men ville inte heller göra en grej av det. Märkte med tiden att killar faktiskt inte bryr sig speciellt mycket. Dom älskar bröst o skiter i vilket, det är i alla fall min känsla. Men är det någon man är i ett förhållande med så är det förstås lättare då man vet att personen faktiskt bryr sig om än och inte bara kroppen:) Jag stärkte mig genom att läsa på massa forum att jag inte var ensam, vilket jag kände mig i början. Hoppas att du kan försöka trivas med dig själv, sexet blir så mycket bättre då:) och om inte annat så är det trots allt en sak som går att fixa och tror till och med du kan få operationen betald om du är ute i god tid och lider av det. Läs på massa innan bara så du får bästa resultat. Det gjorde jag fel och nu måste jag antagligen göra en ny operation på någon sätt. Kram
—
173cm
60kg
Opererades på GPC
Före: 75A
Efter: liten 75C
Jag är 19 och har heller aldrig sagt till någon.. Nu har jag väl börjat våga men för mig är det grymt jobbigt . Pojkvännen säger att dom är "fina" men ändå sparar han bilder på tjejer med silikontuttar .. Gissa hur det känns ?
Känner mig väldigt okvinnlig i mina , måste sy om kläder och alla klänningar man köper måste oxå sys om ! Håller nu på att kontakta landstinget osv ..
Min familj säger bara att jag larvar mig och ingen tar mina bröstproblem på allvar .. Hoppas din familj är lite mer förstående !
Kram
Art Clinic valde jag för att jag bor så nära göteborg och jag har än så länge bara hört bra saker om dem :) Nu när jag äntligen ska ta tag i det här känner jag att jag vill ha någon så verkligen kan bröst :P eller vad man ska säga. Går man vi landstinget verkar det vara en så lång prosess och det att man inte själv får välja kirurg. Jag vill liksom bara få det "överstökat" så fort som möjligt nu när jag vet att det faktist går att fixa.
Hej Madeleine!
Det var väldigt längesen du skrev det här nu, men ett sent svar är ju bättre än inget alls :) Jag har funderat väldigt mycket sedan jag sist var inne här och skrev och har nu kommit fram till att jag verkligen vill genomföra en operation, men jag har fortfarande inte berättat för någon. Hur går det för dig? Du skrev att du valde Art Clinic sist, på grund av att de finns i Göteborg. Jag bor också i närheten av Göteborg och det skulle ju vara väldigt praktiskt och bra om man kunde gå till någon här i närheten. Har du varit hos Art Clinic, hur verkar de i så fall? :)
Hoppas att allt har gått bra för dig och att du lyckats spara ihop pengarna sedan sist. Jag har inte riktigt bestämt mig huruvida jag vill betala hela kalaset själv eller gå via landstinget. Jag är ganska säker på att jag borde få en op beviljad om jag väljer att gå den vägen. Jag är inte heller intresserad av att skaffa särskilt stora bröst, utan kan tänka mig en B-kupa, så jag har ändå funderat lite på att försöka gå via landstinget. Hur har du gjort?
Kram!
—
Ålder: 22 år, Längd: 168 cm, Vikt: ca: 60 kg
Vill: Operera mina tubulära bröst (A-kupa)
YES!! Gud va kul. Vad glad jag blir för din skull!!
För mig kändes inte Art Clinic rikitigt rätt, jag klickade inte riktigt med kirurgen. Så jag valde att kolla runt lite till och landade på Akademikliniken (i stockholm där jag bor nu), jag opereras nästa måndag chh det känns hur bra som helst:)
Jag bad faktist min pappa om pengar till slut, like skamset men jag hade inte kunnat betala det själv och när det är något man vill såpass mycket så kännde jag att det bara var att svälja sin stolthel liksom. Jag har valt 290 cc vilket känns lagom för mig och kommer nog att ge ett mycket naturligt resultat:)
Ingen vet förutom min pojkvän sen 5 år tillbaka, tog lite mer än ett år för mig sen hade han sett dom. Var så grymt svårt, jag försökte förklara lite innan han fick se dom, men inte ens jag visste att det hette tubulära bröst just då. Han tog det bra faktiskt, och tyckte att det inte var så illa som jag hade förklarat men kanske sa han så för att vara snäll, haha.
—
Ålder: 24 år, Längd: 168cm, Vikt: ca: 62kg
OP Nov -16 L&E Patrik Höijer Motiva Round HP 450cc + ankarlyft.
Jag förstår precis hur du känner Barbarella92, med jag tycker att du vad sjukt modig som vågade visa dem ändå:) Har du tänkt operera dig i framtiden eller försöker du att 'leva med det'? Jag opererade mig förra måndagen och är hur nöjd som helst. Det är verkligen en dröm :):) Kraam
Jag förstår precis hur du känner Barbarella92, med jag tycker att du vad sjukt modig som vågade visa dem ändå:) Har du tänkt operera dig i framtiden eller försöker du att 'leva med det'? Jag opererade mig förra måndagen och är hur nöjd som helst. Det är verkligen en dröm :):) Kraam
Ja det krävdes en hel del mod, och jag läser om folk som har varit tillsammans med sin partner flera år som inte visat eller folk som känner sig begränsade att inte "kunna" skaffa en partner pga problemet så tack! Ja jag känner att jag vill operera mig, visst jag känner mig bekväm med det för min partner men det är ändå en känsla som gnager, sen att jag inte vill gå i bikiniöverdel eller att jag hela tiden måste rätta till brösten i BHn om jag är ute så att inte halva brösten eller vårtgården ploppar ut, ibland känns det helt ok men ibland grinar jag hela nätter över det, tråkigt men sant. Min dröm var alltid att få större bröst också, och det fick jag iomed en viktuppgång men det blev ju ännu värre rent hängmässigt hehe.
Jag ska kolla mina chanser genom landstinget först eftersom jag inte jobbar och har knapert med pengar tråkigt nog. Ska starta en tråd och lägga ut bilder när jag kan. Vad roligt att höra det måste verkligen vara jätteskönt, blev det bra? Kram!
—
Ålder: 24 år, Längd: 168cm, Vikt: ca: 62kg
OP Nov -16 L&E Patrik Höijer Motiva Round HP 450cc + ankarlyft.
Hej MissTubi, vad fantasktist att du har en sådan stöttande partner, jag önskar att jag hade någon som älskade mig på samma sätt. Tyvärr så har jag låtigt mina komplex stå ivägen, jag hoppas att jag kommer bli mer bekväm med migsjälv efter jag har opererats men ibland undrar jag om det är svaret. Såklart kommer mina bröst att så bättre ut men all den psykolokiska skadan det har gjort, att man aldrig har känt sig som en "riktig kvinna" och hela den biten, kommer kanske att finnas kvar och det kommer att bli en lång prosess för mig. Det är någonting jag skulle vilja ta tag i innan jag opereras, men jag vet inte hur lång tid det kan ta och igentligen vill jag bara få det överstökat. Jag tycker absolut att du har gått rätt väg och tagit det långsamt med någon du litar på. Jag ser att du också är 19 :) jag tror att om man ska göra en sådan operation så finns det ingen mening att vänta tills man är äldre, lika bra att göre det när man är ung. Vad är dina planer? Hade du tänkt operera dig?
Kram :)
Hej. jag kan verkligen förstå hur du känner. Jag har genomgått samma lidande själv. Nr jag träffade min pojkvän för 3 år sedan hade jag konstant bh på mig. Det tog mig ett år att visa mig för honom, och han verkade inte bry sig alls. (mina bröst var verkligen hemska) Jag skämdes mycket ändå, men trots det visade han förståelse för hur jag mådde och stöttade mig till hundra procent i mitt val att opereras. Han har aldrig varit negativ vare sig till mina fula bröst eller till mitt val att operera dem.
Det gäller att hitta förtroendet för sin pojkvän och våga visa sig. Om killen mot förmodan skulle visa sig negativ gentemot dig pga dina bröst så är han inte rätt för dig.
Din familj kommer förhoppningsvis vara fullt förstående i din situation- min har stöttat mig till hundra procent, och hjälpt mig genom min bröst-resa
lycka till
COnfetti
Jag kände mig också okvinnlig, jag lät de äta upp hela mitt självförtroende när jag var 12-17. Jag dushade i bikini och grät när jag såg dem. Dushade i eget dushrum efter gympan då jag väl deltog och de började spridas rykten om att jag var lesbisk men de fick de gärna tro bara de inte visste hur de egentligen låg till.
Jag tyckte jag var äcklig och förstod inte varför jag fick "kospenar" ist för tuttar och inbillade att man såg de trots bh så hade alltid dubbla och aldrig urringat och solade alltid ryggen på sommrarna. Men någonstanns längs vägen vart de yttre lite mindre viktigt och jag började slappna av mer.
Operera dem visste jag att jag ville göra om de var möjligt men vågade inte kolla upp det. Var så rädd att gå till en läkare då jag förstod att jag skulle bli tvungen att klä av mig.
Men med nya killen lossnade de som sagt. Han frågade mig varför jag tillät mig själv att vara olycklig och inte ens leta efter en utväg.
Så jag googlade och till min förvåning och glädje upptäckte jag var en av många, lyckan försvann dock fort då jag såg vad operationen skulle kosta mig. Jag bokade tillslut tid för att träffa en läkare som passade mig vidare till en kirurg.
Han var helt underbar! Jag var livrädd för att klä av mig, och för en man. Men han var verkligen super proffsig och tog de som de naturligaste i världen och lovade att få mig opererad inom ett halvår. De var en sån lättnad!
Undertiden gick jag till en kurator, även hon jättefin! Hon har varit ett enormt stöd och har fått mig att utmana mig själv för att förstå att de största sitter i mitt huvud.
Jag kan rekomendera samma väg, gå via landstinget och frågar dem inte om du vill ha stöd och hjälp med att bearbeta komplexet så be om att få det!
Jag har en helt annan relation och distans till dem nu, visst jag är inte nöjd med mina tuttar men jag skäms inte över dem. Dom är en del av mig och inte tvärrt om.!
"21 årig småstadstjej med stora drömmar
Hejsan! Förstår precis hur du känner! Jag mådde också väldigt dålig över detta, i de fall det gick lät jag bli att ta av mig bhn men ville inte heller göra en grej av det. Märkte med tiden att killar faktiskt inte bryr sig speciellt mycket. Dom älskar bröst o skiter i vilket, det är i alla fall min känsla. Men är det någon man är i ett förhållande med så är det förstås lättare då man vet att personen faktiskt bryr sig om än och inte bara kroppen:) Jag stärkte mig genom att läsa på massa forum att jag inte var ensam, vilket jag kände mig i början. Hoppas att du kan försöka trivas med dig själv, sexet blir så mycket bättre då:) och om inte annat så är det trots allt en sak som går att fixa och tror till och med du kan få operationen betald om du är ute i god tid och lider av det. Läs på massa innan bara så du får bästa resultat. Det gjorde jag fel och nu måste jag antagligen göra en ny operation på någon sätt. Kram
173cm
60kg
Opererades på GPC
Före: 75A
Efter: liten 75C
Jag är 19 och har heller aldrig sagt till någon.. Nu har jag väl börjat våga men för mig är det grymt jobbigt . Pojkvännen säger att dom är "fina" men ändå sparar han bilder på tjejer med silikontuttar .. Gissa hur det känns ?
Känner mig väldigt okvinnlig i mina , måste sy om kläder och alla klänningar man köper måste oxå sys om ! Håller nu på att kontakta landstinget osv ..
Min familj säger bara att jag larvar mig och ingen tar mina bröstproblem på allvar .. Hoppas din familj är lite mer förstående !
Kram
Hej Madeleine!
Det var väldigt längesen du skrev det här nu, men ett sent svar är ju bättre än inget alls :) Jag har funderat väldigt mycket sedan jag sist var inne här och skrev och har nu kommit fram till att jag verkligen vill genomföra en operation, men jag har fortfarande inte berättat för någon. Hur går det för dig? Du skrev att du valde Art Clinic sist, på grund av att de finns i Göteborg. Jag bor också i närheten av Göteborg och det skulle ju vara väldigt praktiskt och bra om man kunde gå till någon här i närheten. Har du varit hos Art Clinic, hur verkar de i så fall? :)
Hoppas att allt har gått bra för dig och att du lyckats spara ihop pengarna sedan sist. Jag har inte riktigt bestämt mig huruvida jag vill betala hela kalaset själv eller gå via landstinget. Jag är ganska säker på att jag borde få en op beviljad om jag väljer att gå den vägen. Jag är inte heller intresserad av att skaffa särskilt stora bröst, utan kan tänka mig en B-kupa, så jag har ändå funderat lite på att försöka gå via landstinget. Hur har du gjort?
Kram!
Ålder: 22 år, Längd: 168 cm, Vikt: ca: 60 kg
Vill: Operera mina tubulära bröst (A-kupa)
Hej hellobenjamin, ja du det var länge sedan! :)
YES!! Gud va kul. Vad glad jag blir för din skull!!
För mig kändes inte Art Clinic rikitigt rätt, jag klickade inte riktigt med kirurgen. Så jag valde att kolla runt lite till och landade på Akademikliniken (i stockholm där jag bor nu), jag opereras nästa måndag chh det känns hur bra som helst:)
Jag bad faktist min pappa om pengar till slut, like skamset men jag hade inte kunnat betala det själv och när det är något man vill såpass mycket så kännde jag att det bara var att svälja sin stolthel liksom. Jag har valt 290 cc vilket känns lagom för mig och kommer nog att ge ett mycket naturligt resultat:)
Jag önskar dig all lycka till i världen!!
Kramar
Ingen vet förutom min pojkvän sen 5 år tillbaka, tog lite mer än ett år för mig sen hade han sett dom. Var så grymt svårt, jag försökte förklara lite innan han fick se dom, men inte ens jag visste att det hette tubulära bröst just då. Han tog det bra faktiskt, och tyckte att det inte var så illa som jag hade förklarat men kanske sa han så för att vara snäll, haha.
Ålder: 24 år, Längd: 168cm, Vikt: ca: 62kg
OP Nov -16 L&E Patrik Höijer Motiva Round HP 450cc + ankarlyft.
Jag förstår precis hur du känner Barbarella92, med jag tycker att du vad sjukt modig som vågade visa dem ändå:) Har du tänkt operera dig i framtiden eller försöker du att 'leva med det'? Jag opererade mig förra måndagen och är hur nöjd som helst. Det är verkligen en dröm :):) Kraam
Ja det krävdes en hel del mod, och jag läser om folk som har varit tillsammans med sin partner flera år som inte visat eller folk som känner sig begränsade att inte "kunna" skaffa en partner pga problemet så tack! Ja jag känner att jag vill operera mig, visst jag känner mig bekväm med det för min partner men det är ändå en känsla som gnager, sen att jag inte vill gå i bikiniöverdel eller att jag hela tiden måste rätta till brösten i BHn om jag är ute så att inte halva brösten eller vårtgården ploppar ut, ibland känns det helt ok men ibland grinar jag hela nätter över det, tråkigt men sant. Min dröm var alltid att få större bröst också, och det fick jag iomed en viktuppgång men det blev ju ännu värre rent hängmässigt hehe.
Jag ska kolla mina chanser genom landstinget först eftersom jag inte jobbar och har knapert med pengar tråkigt nog. Ska starta en tråd och lägga ut bilder när jag kan. Vad roligt att höra det måste verkligen vara jätteskönt, blev det bra? Kram!
Ålder: 24 år, Längd: 168cm, Vikt: ca: 62kg
OP Nov -16 L&E Patrik Höijer Motiva Round HP 450cc + ankarlyft.