Åh vad jag känner igen mig! Har tyvärr inga svar....man måste känna efter själv om det är "värt det" men jag förstår precis, fast nu är mina mindre än någonsin och jag känner att det börjar begränsa mig (vill inte gå och bada, inga kläder ör snygga längre och alla bh:ar sitter fel sv...) så därför har jag bestämt mig....tror jag....:/

Jag opererade mig igår, gjorde inte heller några bomber. Mentor 350/375cc moderate profile plus delvis bakom. Beslutet var enkelt. Jag hade två fina bröst innan jag ammat mina barn, sen tappade dom form och storlek och inga kläder satt bra och vantrivdes med dom. Jag tog chansen. Operationen gick bra och jag är nu hemma och mår förvånansvärt bra. Så nu hoppas jag på att allt kommer att läka som det ska. Men just nu, trots svullnad och stenhårda tuttar så känns dom mycket bättre än innan. Dom känns mer jag :-) jag har fått mins bröst tillbaka så längtar bara tills dom sjunker ner och blir mjuka och blir mer riktiga tuttar :-)

Haha japp han fick visst barn?! Men det löste sig iaf skönt nog. Mitt råd till dig är att inte lyssna på nån annan än dog själv. Det är din kropp vilket gör det till ditt beslut. Och när du väl har bestämt dig så sluta läs om allt som kan hända, stäng av hela den världen. Inte va inne här hela dagarna ;-) det är ju trots allt många som klara sig utan problem :-) men vad som är rätt för dig kan bara du bestämma och du verkar ju ha hittat en kirurg som du fått förtroende för och det är väldigt viktigt. Jag önskar dig lycka till :-) och små bröst är inget fel det heller, men man ska göra det som känns bäst och vad man själv skulle må bäst av :-)

Min åsikt ang det med vad andra tycker. Vi tar åt oss alldeles för mycket av vad andra säger och tycker. Vi oroar oss för vad andra ska tycka. I mina ögon är detta jätte fel. Det är din kropp, du ska göra exakt som du vill.

Jag har dels vänner som är jätte stöttande och tycker det är jätte kul, och dels vänner som inte pratar med mig längre pga min inplanerade operation, sjukt men sant.

Mamma har alltid varit så emot, men har äntligen ändrat sig och är glad för min skull även om hon aldrig skulle vilja. Mina svärföräldrar samt svärsyskon (heter det ens så?) är också positiva. Min svägerska har själv gjort en operation för 5 år sedan, samma sak med min svågers flickvän.

Det enda svåger och svärfar sa på skämt var att "ja du vet väl att det självklart måste provklämmas sen".

Är det något du vill, och känner att du skulle må bra av så är det bara att tuta och köra och även om de runt om inte skulle vilja själv måste de kunna acceptera att du vill och faktiskt kunna vara glada för din skull!

Och självklart kan vilken operation som helst sluta i katastrof. Precis som du kan skära av dig handen när du gör middag eller krocka med bilen den korta biten till affären eller brinna inne om du somnar med tänt ljus. Lite brutalt men du förstår kanske vad jag menar? :)

Man lever bara en gång och precis så dåligt som det kan gå så kan det gå så bra. Jag tror mycket att är man positiv, följer riktlinjer så går det oftast bra. Sen finns det tyvärr riktiga olycksfåglar som trots varenda rätt steg så blir det så fel. Jag brukar vara en sån men jag hoppas att min operation blir lyckad!

Hoppas du kommer tillrätta med dina val!

Nu blev det en väldigt lång kommentar, det var inte meningen :)

Tvivlar man tycker jag inte man ska göra det, det är en stor grej att op sig så vänta tills du är 100% säker.

Bra inlägg..

Du skriver - skära i en frisk kropp? Ja så är det ju vid många plastikoperationer. Men tänk om du cyklar imorgon och bryter lårbenet, då får man också skära i frisk kropp. Så länge man är frisk och inte har har fysiska problem som tex högt blodtryck etc.

Så känner man att man vill göra detta så varför inte anser jag. Om man är rädd för att göra en operation med narkos och vad det innebär så kanske man skall stanna där och inte göra en op.

Helt upp till var och en, jag själv har blivit sövd ex antal gånger av olika anledningar dock inte skönhetsop. alla gånger men känner ingen rädsla för det. Kan inte vara rädd hela livet. Livet är för kort för att fundera så mycket, blir roligare om man ibland bara kör.

Sedan behöver man inte heller känna ansvar och rädsla vad andra hela tiden tycker och tänker. Jag gjorde det när jag var yngre men nu när jag är mycket äldre så känner jag, det är mitt liv och jag gör vad jag vill.

Jag har ingen dålig självkänsla eller dåligt självförtroende men varför jag vill jag op. mig är för jag gillar att känna mig snygg.

Och det kan vara kläder eller håret och som nu utseende. Är sjukt less på alla fördomsfulla människor som tycker att lägga sig under kniven är fult.

Vad är det som är fult med och tycka om sig själv och göra sig vacker. Vem har rätten att dömma andra människor?

Resultat? Ja man får helt enkelt hoppas att det blir bra, de flesta fall blir bra. Om man inte har kanske orealistiska krav själv så kanske man aldrig blir nöjd.

Även en knäop. kan gå snett...

Ekonomi, visst det är inte gratis och jag är ingen miljonär heller. Men om jag blir nöjd så är det väl investerade pengar.

Alla lägger pengar på det som känns bra. Och tar man ett lån på 10 år så blir inte månadskostnaden så hemsk.

Så kör tjejen så det ryker.. du lever ett kort liv i det stora hela. Varför inte testa.

Jag har varit på konsultation och provat ut min "nya" stl. Är verkligen jättesvårt att avgöra om det blir lagom. Jag har bokat op i aug.  Funderar på att konsultera igen för att verkligen testa en gång till och även då ta foto på mig då jag provar stl så jag kan "suga på karamellen" ett tag och vänja mig!

Jag har liksom er funderat på vad alla andra ska tycka men har släpp den tanken. För det är ju faktiskt jag själv som ska trivas. Jag gör denna operationen för min egen skull och ingen annans.

Roos: Väninnor som slutat prata med någon för att man ska operera sig? Kan inte ha varit bra väninnor från början som blir så avundsjuka/hotade att dom måste bete sig så. Så trist.

Hallontossing: Kolla på Groupon, tror dom fortfarande har bröstförstoring hos Gerlee för 24.900... och dom är hur bra som helst där! Har varit på konsultation och ska opereras 21 maj :)

Mitt enda problem (som så många andras) är vilken storlek jag ska ha. Ibland känns det som om 300cc är ALLDELES för lite, och ibland känns det för stort. Får väl köra ristestet igen, denna gång kanske i sportbh :)

Jag var också orolig för vad andra skulle säga, gick och funderade i ett år och bestämde mig för att inte göra det. Sen efter en tjejmiddag var det en av mina vänner som tog upp samma sak, hon hade samma funderingar som jag. Efter de samtalen bestämde jag mig bara att jag struntar i vad andra tycker och tänker, jag är 30 år gammal och anser mig mogen, klart jag vet bäst vad som är rätt för mig, vad andra tycker är ointressant. Nu är det snart tre veckor sedan jag opererades av Peter cosmo på citadell och jag kan bara konstatera att jag inte ångrar mig för fem öre. På måndag blir första dagen på jobbet igen så det ska bli spännande vad kollegorna säger. De vet inget ännu bara att jag är sjukskriven.
Mitt råd är att följa det du tror bli bäst och strunta i vad andra tycker.....