Bröstförstoring jan 2017 - Citadellkliniken - Landskrona Tuve Mårtensson - Rosenknopp
Efter säkerligen åtminstone 10 års önskan om en bröstförstoring tog jag steget att förstora mina bröst. Jag googlade runt en del och kollade efter negativ/positiv feedback på olika kliniker och beslutade mig slutligen för Citadell.
Personalen där upplever jag som mycket trevlig liksom läkaren. Så här i efterhand kan jag tänka att jag nog var ganska korkad som inte frågade mer om eventuella komplikationer mm. Men jag ansåg mig ha tagit reda på det mesta som man borde veta. Kapselförsäkring ingick och likaså så korrigerar de om man inte var nöjd med resultatet stod det i broschyren så jag kände mig lugn. Dagen för operation kom och jag var rejält nervös. Trots allt somnade jag in och vaknade sedan upp utan några som helst konstigheter. Jag gick efter en stund upp och tittade mig i spegeln och vet att jag tyckte det var så häftigt. Jag var omgiven av någon slags overklighetskänsla men så såg jag den där skumma formen som jag inte förstod vad det var. Jag tänkte inte så mycket på det just då utan avfärdade det i mina dimmor av kvarvarande narkos i kroppen. Efter några timmar jag upp igen för att kolla brösten och jag såg hur tydligt som helst vart mina gamla bröstveck suttit. Mitt "förnuft" sa mig då att det säkerligen tar några timmar innan det rättar till sig ordentligt. Jag frågade min kirurg morgonen efter vid kontrollen och han sa att de kommer ge med sig när brösten mognat. Okej tänkte jag och andades ut.
För varje dag som går så börjar jag störa mig mer och mer på framförallt det ena bröstet som tyckte ha mer dubbelform och jag kollade typ varannan minut i hopp om förändring men ingen kom så klart. Efter fem dagar ser jag att bröstet med mest dubbelform är lite längre ner en den ritade markeringen visar så jag börjar justera detta och tvingar upp bröstet. Blev lite orolig för tilltaget men fick ok av kirurgen att jag gjort alldeles rätt och riktigt. På återbesöket en vecka efter op visas jag massagen och då kanar bröstet ner igen till tidigare läge och därefter börjar mitt psykiska 4 veckors helvete. Jag blir fanatisk med att justera bh:n till den markerade linjen och det tar över allt vett och sans jag plågar mig själv med att sy in bh:n ytterligare och ja allt var totalt galet. Fick till slut ringa hem min mor som fick ta hand om både mig, barn och hem då mannen jobbar väldigt mycket och har svårt att komma ifrån. Jag tvingade mig själv att sluta googla på allt jag kunde om just mina komplikationer och försöka låta bli att tänka på mina bröst överhuvudtaget.
Trots alla försöken att korrigera min egen DB som jag efter mycket sökande här på forumet begrep att jag hade så var det dömt att misslyckas redan från början.
Tre månader senare sitter jag nu och har DB på båda brösten, muskelpåverkan i bägge men bara MFD på det ena bröstet. Vid återbesöket sa jag till kirurgen att jag ville placera framför eftersom jag med all den möjliga information som jag samlat på mig tror att det finns en rimlig chans att det kan försvinna. Jag har verkligen försökt att läsa om "alla de metoder" som används vid dessa komplikationer och gjort mitt beslut. Kirurgen ville göra ett bröstlyft men för mig känns det som absolut sista alternativet. Kan säga att jag i princip hade obefintilig byst innan op men trots allt har de varit uttöjda innan och hade bristningar samt att jag nog hade en väldigt fast vävnad tror jag.
Så om två veckor kommer jag göra min andra operation och då flytta fram implantaten. Jag hoppas verkligen att min DB och muskelpåverkan kommer försvinna då.
Gumman, hoppas verkligen att det löser sig för dig vid din andra operation!
Vad ansåg Tuve om din DB och muskelpåverkan? Hade han goda förhoppningar om att det skulle kunna korrigeras vid en eventuell framflytt?
Massor av styrkekramar!
Tack <3 <3
Han tyckte egentligen att jag skulle göra ett lyft då det troligare kommer vara mest hållbart i längden men han tror nog att det kommer att bli bättre. Men han påpekade andra risker med framflytt. Att få en ful rippling är ju inte heller att föredra men just nu känns det som att jag är villig att chansa. Även kapselbildnings chansen ökar vad jag har förstått med en framförplacering.
Jag kan ju påpeka att jag faktiskt inte tyckt om från dag ett att ha dem bakom. Kan inte heller sätta fingret på varför annat än att det känns så fort jag rör mig att jag har implantat och när jag spänner bröstmuskeln så känns det som att brösten typ ploppar ut Det gör dock inte ont eller så annat än att mitt ena bröst brukar kännas lite ömt efter ett tag. Vet inte om detta kommer vara min salvation men det återstår att se. Just nu hoppas jag på det bästa.
kram!