Bröstförstoring jan 2017 - Addoc Plastikkirurgi - Linköping Gunnar Kratz - micka

Jag började dagen eller rättare sagt natten innan opertion med att först vakna klockan 03.00 och tro att de va dags att stiga upp. Jag vaknade igen runt 05.00 och kunde inte somna om så jag bestämde mig för att fixa runt i lägenheten och försökte förbereda de mesta innan jag skulle iväg. Kvällen innan hade jag skrubbat mig med descutansvampen och ville vänta med de så länge som möjligt på morgonen.

Jag hade en liten lustig känsla av att jag skulle undvika flest bakterier ju senare jag väntade med att tvätta mig för en sista gång. Efter att jag gjort mig i ordning så tog jag tåget till Linköping och begav mig ut på små ärenden innan operation eftersom jag inte skulle träffa Gunnar förens 11.50.

Ju mer jag hade att göra innan desto mer kändes de som att tiden gick. Helt plötsligt fick jag ganska bråttom eftersom jag ville vara där i god tid. Jag mötte upp min syster som skulle följa mig till adocc hospital och finnas där vid min sida. I väntrummet började jag bli nervös och han till och med bli lite sur på min syster som inte tog min operation på allvar (kändes de som). Hon skojja med mig om döden och ibland kändes de som hon gjorde narr av mig. Mest tror jag att jag va lite extra känslig då jag va nervös...

Runt 12.00 tiden kom en av sköterskorna ut (kommer inte ihåg vad hon hette) hon visade mig in till omklädningsrummet där jag kunde lämna mina egna saker och byta om till sjukhusrocken och värdens skönaste mysigaste "morgon rock" som var varm och mjuk. Efter ombyte gick vi igenom några enkla hälsofrågor och jag fick chans att ställa mina frågor. Sen gick vi in i en uppvakningsal där jag fick lägga mig på en säng och ta några piller..

Därefter  skulle sköterskan sätta nål i mig för narkosen. Otur nog fick hon sticka mig 3 gånger trots fina kärl. Tur att jag inte är rädd för nålar. I salen låg 2-3 andra tjejer bakom gröna skynken och stönade och en av tjejerna blev tillsagd att andas djupt och att hosta upp. Konstigt nog kände jag mig inte sådär jättenervös utan ganska lugn även om jag funderade lite på hur jag skulle må efteråt. Därefter fick min syster titta in på besök och jag han och prata med henne. Jag kände lite skuld till att jag blev sur på henne innan och sa att de va lugnt att hon gick runt på stan och inte behövde komma tillbaka förens jag var klar i huvudet.

Efter en stund kom Gunnar in och ritade på mig och fotograferade mig. Då gick min syster iväg. Han va snäll och sa att de här är inga bilder som hamnar på facebook och att mitt huvud kommer inte med på bilderna.  Gunnar har ett väldigt bra sätt att hålla mig lugn. Han frågade mig frågor om inplantatets storlek osv för att se så jag kommer ihåg vad vi bestämde. Sen kom narkosläkaren och skulle leda mig till operationssalen. Innan fick jag chans att ställa en massa frågor till Gunnar. Väl inne i operationssalen frågade jag Narkosläkaren som skulle söva mig om de va sista gången jag skulle se Gunnar innan jag blev sövd. Han frågade snällt om jag hade några fler frågor. Jag kände för stunden att jag ville fråga honom om mina bilder. Tänk om inte Gunnar minns hur jag vill ha det? Jag vill ju ha liknande som bilderna jag skickade. Gunnar han att komma in innan jag blev sövd och vi pratade om att det inte går att kopiera några bröst som han har sagt till mig många gånger innan. Men han sa att han tittat på bilderna och vet vad åt vilket håll jag vill ha de.

Operationssalen var kall och stor och som tur va så fick jag världens skönaste dun strumpor/stövlar som gick upp till knäna och värmde hela mig. De sista jag minns är att vi pratade om att de skulle ta mitt blodtryck och sen skulle jag somna vilket jag gjorde. Jag vaknade till och tänkte, jaha, detta gjorde ju inte ont och Gunnar sa att det hade gått bra. Väl inne i uppvaket började smärtan komma och jag mindes hur sköterskan hade sagt till tjejen innan mig att hon skulle andas.. så jag försökte själv andas avlsappnat. Jag va rädd att de skulle göra ont när jag pratade men som tur va så kom sköterskan och frågade om jag hade ont. Jag sa att jag hade ont så hon gav mig smärtstillande. De blev lite bättre men gjorde fortfarande ont så jag frågade hur lång tid de skulle ta innan smärtstillande verkade så hon gav mig mer. Smärtan från brösten började släppa och de kändes kostigt i handleden och armbågsleden... Efter kanske 10 mintuer (kändes de som) kom smärtan tillbaka och jag bad om mer smärtstillande. Nu satte hon det både i armen i huden och i blodet för att få det att sitta kvar längre.. Denna gång kändes de mycket bättre och höll i sig.

Jag kände mig utvilad och mådde ganska bra. Jag låg och lyssnade på en annan tjej som låg mittemot mig bakom ett skynket och pratade om hur glad hon var för operationen och om en hund som hon trodde hade hoppat upp på hennes bröst.. De va skönt och lugnande av att bara ligga och lyssna. När jag va piggare fick jag världens godaste saft och fralla. Därefter fick jag min mobil och kunde höra av mig till omvärlden. Min syster kom och vi pratade om allt och inget och jag var glad att se henne. Gunnar kom in och gav mig medecin och ett papper med hem och jag fick chans att ställa fler frågor.  Sen fick jag prova att gå på toaletten och fick hjälp med att ta på mig kläder. Min syster körde mig hem så jag kunde vila upp mig...och än så länge är det inget jag ångar.. jag har ju inte sett under bandagen ännu...