Hihi. Ja det hoppas jag med, men det viktigaste för mig är bara att få det gjort. Den här resan har gjort oss starkare och nu är det bara dags känner jag. Lite nu eller aldrig haha :-)

Idag fick jag höra för första gången av sjukvårdspersonal att jag kommer behöva lägga in bröstprotes.

Vilket jag förstått redan när jag låg inne på sjukhuset för längesedan.

Men att höra de orden...svider. Det känns inget bra.....inte bra alls.

Och så ska jag tydligen vänta ett år minst, jag trodde ett halvår!

Ska jag se detta urholkade gropiga bröst i ett års tid?

Så fort jag läkt kommer ju dom "släppa" mig så ska allt flyta på som vanligt, jag ska jobba, leva och allt det där som vanligt.

men det är ju inte som vanligt. Och jag känner sorg...och ilska och besvikelse...

Och ja jag är bara villrådig hur jag ska tackla allt.

Marina: Trebarnsmorsa som jag är har ja ju lite ja ;-)

            Jo jag tänkte på det också, men är det något som håller? Fått för mig att det ej är permanent?

ÅH! I lördags bestämde jag mig för att börja trappa ned tramadolen jag käkar varje dag sedan operationen.

Im in hell!! Vilket jävla gift.....huja!!

Sovit en halv timme inatt, i förrgår sov jag tre timmar sammanlagt men ej sammanhängande. Jag har konstant kallsvettning, och myrkrypningar deluxe i benen, hela nätterna....gah!! Diarre och illamående....tjofadderittan vilken bra ide jag kom med....

Men i slutändan kan jag ju inte mosa i mig dem för resten av mitt liv. Om ja inte slutar nu kommer d ju bara bli värre.

Annars knallar d på med min "kaffekokare" i väskan och imorn skall jag till sjukhuset för att se hur d gått.

Update: Erkänner, allt kryper på mig och stressar mig nu, abstinens, chef som ringer o tjatar, folk som tjatar om vad som hänt, folk som skvallrar för hela byn om vad som hänt. Så man blir pådykt när man är ute....känner mig psykiskt urlakad.

Försökt prata med min gubbe om d...han verkar inte orka han heller.

Kännt mig bitter och ledsen de senaste dagarna, och arg. De går fram o tillbaka med såren/hålen... först lite bra, sen lite dåligt o så håller d på.

Går fortfarande med pumpen....sover dåligt och har ondare nu än innan för jag slutade med tramadolen.

Livsgnistan är inte hög...ångesten präglar dagarna nu...rastlöshet...om jag inte gör något av dagen med barnen är jag inte värdig dem, dem har sommarlov, gubben jobbar ständig kväll..de får lida på grund av mig....FAN.

Mitt humör är såpass lågt att d kanske inte ens blir något bröllop i sommar, allt känns så nattsvart just nu, pengarna känns ju inte rätt att lägga ut på bröllop när jag inte kan jobba o få andra pengar...

ja..trött på situationen, plus att jag tror tramadolen hållt mig uppe för mycket, nu kommer efterchocken... :-/