Bröstoperation jan 2017 - Plastikakademin - Linköping Gunnar Kratz - Nyfikan
Igår var det dags för bröstlyft och bröstförstoring. För strax över två år sedan gjorde jag bukplastik på samma ställe och av samma kirurg så jag var lite inställd på vad som väntade. Tyvärr måste jag erkänna att upplevelsen av kliniken var lite lite sämre än sist, inte alls samma gulliga personal som sist, min man fick jag säga hej då till direkt, förra gången var han mes ända tills kag skulle sövas. Men men, Gunnar är alltid lika trygg att ha vid sin sida så även denna gång. Han ritade och småpratade, skojade och svarade på mina frågor. Min största bävan är att jag valt för små inlägg, men blev lugnad även där.
Efter intag av värktabletter, ritningen och fått den som medicinerna skulle pumpas in i, var det dags att köras in i operationsrummet. Det var framför allt nu jag upplevde att personalen var kallare och inte lika ompysslande som sist. De gjorde vad de skulle men pratde inte med mig. Men tillslut var det dags att somna in och då kom en sköterska och tog min hand. SKÖNT!!!
Känns som jag drömde i flera timmar men vet inte om vad:-) när jag vaknade var min man hos mig och även Gunnar, lyckan kag kände går inte förklara!! Jag hade även fått mina "hundöron" korrigerade vilket vi bestämt innan.
Sedan följde en lång stund av smärta och illamående usch usch usch, min puls var nere på 40 och jag trodde jag skulle svimma:-((
Eftersom jag äter enligt LCHF hade jag med mig kvarg och bär och nötter som jag åt när jag mådde lite bättre. Mackan som bjöds på fick mannen. Sedan piggnade jag till mer och mer och Gunnar kom in och pratde med mig ytterligare en gång. Allt hade gått bra. Sakta packade jag ihop mina grejer och åkte hemmåt.
Hade och har fortfarande smärta i brösten, likt en grym grym träningsvärk, men mår gott och är rastlös. Efter två timmars sömn hemma igår följde jag med och handlade och det gick jätte bra. Första natten har jag sovit hyfsat.
Tänk vilken betydelse personalens ompyssling, vänliga ord och beröring har. Undrar om de vet det.... Tur att Gunnar var så trygg och bra. Läskigt att din puls gick ner. Och inte dåligt att kunna hänga med och handla samma dag! Ger ju lite hopp om att man inte är ett vrak. Hoppas att du mår bra nu och att brösten verkar ok :-) Imorgon är det min tur hos Gunnar... Konstigt nog inte nervös, känns bara overkligt.
Spännande!! Vad har du valt för implantat?
Jag mår helt ok, ont ja visst, fast igår cyklade jag 1,6 mil och promemenerade 7km i dag promenad 7km så tror jag är rätt pigg;-)
Det blev 300 cc, mentor Moderate plus, coh 2. Helt framför. Han gjorde ett lollopoplyft och tog bort vävnad på ett bröst då jag hade olika stora bröst. Har mått helt ok, ingen egentlig smärta men stel, öm, obekvämt... Känns precis som när jag ammade och det hade gått många timmar sedan senaste amningen- fullt, svullet, lite ömt. Längtar tills på måndag då jag på åb och ta bort förbanden. Vill se resultatet !! Är du nöjd ? Hur känns de så här långt?
Har ondare i det högra det vänstra känns knappt. Kanske för man använder den armen mer sen tog han bort lite vävnad på högra med, kanske kan ha betydelse. Jo jag är nöjd, lite mindre än jag väntat mig, men de sitter på plats det är huvudsaken:-). Själv lyftet ser lite lebbigt ut men det visste jag ju, så bara att ha tålamod. Längtar så efter att kunna börja träna!!
Du tog inte ens några muskeltrådar framför alltså? Jag hade funderingar på att hoppa det, men glömde säga det, så nu har jag några framför. Men Gunnar sa efteråt att det var det bästa för mig och lovade korrigering om jag får påverkan.
Har också mer ont i höger än vänster men samma som du, det var höger bröst han tog bort vävnad ifrån och som sagt så använder man ju höger arm mer. Undrar hur passiv/aktiv man bör vara.... Körde t ex bil igår totalt ca 1,5 h och hade mer ont igårkväll än tidigare. Har haft födelsedagskalas, midsommarfirande, har bakat kaka, lagat mat, handlat mat (inte lyft tunga kassar dock). Dock inte tränat eller promenerat. Vet inte om detta är för mycket aktivitet. Hur gör du? Jag har tänkt att jag ska vänta i 2,5-3 månader med tyngre träning (styrketräning, löpning, pilates, crossfit) som jag brukar köra och fram tills dess köra powerwalks. Passar också bra in i mitt liv just nu.
Nej vad jag vet har jag inga muskeltrådar framför. Jag sa flera gånger helt framför och frågade honom efteråt och han sa helt framför. Hoppas att det betyder inga muskeltrådar :-/
Förstår att såren från lyftet ser läskiga ut. Försöker vara förberedd på det men längtar ändå till måndag då jag får se resultatet och kanske ffa ta av inpackningen och ta mig en rejäl dusch!
Helt säker på att du kan vara lugn!! Han skulle aldrig ljuga om helt framför eller med några muskeltrådar. Säger man inget kör han sitt race och jag får skylla mig själv för jag visste detta:-). Jag. Vill börja träna rejält efter fyra till sex veckor som Gunnar sagt att jag ska kunna, men just nu är hoppet inte så stort. Har inte varit ute och gått på flera dagar då jag har haft ont. Men börjat ligga på sidan, men gör ont när jag reser på mig men känns ändå ok. Ska bli pinnande att höra vad du tycker om brösten när bandaget är borta.
Ja, det där med sovställning är ju intressant! Första natten låg jag som en pinne på rygg - inte skönt, sov dåligt fast jag inte hade ont. Nu kan jag ligga på ena sidan halva natten och vaknar efter några timmar och vänder mig då försiktigt till andra sidan. Har en jättebra TEMPUR-madrass som formar sig efter kroppen så det funkar att byta sovställning bara två ggr per natt. Glad att jag har starka magmuskler efter all pilatesträning, de kommer väl till pass när man ska komma ur sängen utan att använda armarna öht. Mina bröst ömmar också när jag reser mig upp, eller lutar mig framåt eller åt sidan, som om det gör ont när implantaten ändrar läge.
Jag tror att det man får göra när det gäller träningen är att 1. lyssna på sin kirurg 2. lyssna på sin kropp. Som du gör nu när du inte har promenerat pga mer ont. Om man får mer ont eller att det känns obehagligt att träna rejält efter 4-6 veckor får man väl backa lite och prova igen efter två veckor. Förstår att det känns svårt att avstå träningen om man verkligen är inne i det som du är. Jag tränar en del men det är inte superviktigt för mig. Eftersom jag älskar promenader så nöjer jag mig med det tills i höst då det passar i mitt liv med mer träning.
Hur ser sårkanterna ut? Något ställe som ser mer rött och smetigt ut? Är stygnen fina eller grova?
Igår tog jag bort all tejp( mejlade och frågade Gunnar då min tejp var super äcklig och tom luktade illa) jag är extra rädd för infektion då kag inte tålde antibiotikan. Lite rött på något ställe är det allt men Gunnar fick även bilder att titta på och allt ser normalt ut enligt honom. Nu har jag ny fin tejp och allt känns fräschare:-). Började med diklofinaken ( stavas nog inte så) i går igen och tänkt ta det regelbundet en vecka för att tona ner smärtan i högra bröstet, så slipper jag bli påmind och orolig hela tiden. Tog en tablett i gårkväll och en nu i morse, känner avsevärd skillnad.
Skönt att det går bra med såren. Kan tänka mig att tejpen blir äckliga. Mia sa igår att de gärna får sitta 3-4 veckor... Hmm, låter länge. Om de inte ramlar av innann dess byter jag nog dem. Vilken känsla det var att ta bort bandagen igår!! Att kunna räta ut ryggen och axlarna! Och duscha :-) Och brösten är jättefina!! Men förstås hårda och högt upp. Jag är så nöjd!! Dock ser det väldigt grovt sytt ut eller veckigt på det vertikala snittet från bröstvårtan och ner. Men Gunnar förklarade sin teknik innan op, att han lägger kanterna lite zickzack för att få ett suddigare och mer diffust ärr. Hoppas det stämmer :-/ Idag blir det lång skogspromenad, känner mig glad och pigg!