Marina: Tack för ditt stöd kära du!! Och du har rätt i det du skriver och jag tycker ju egentligen som du, men svårt att få bort dumma tankar ibland bara, spec när vissa är rejält duktiga på att få mig att känna mig värdelös...

Ang inläggen, jag har testat dom en gång,  och använder dom inte ännu, tänkte detsamma som du och väntar tills såren läkt :) Men skönt att ha dem hemma.

Klär mig medvetet istället,  så det inte skall synas, vilket jag är rätt duktig på, i över tio år har ja ju försökt dölja mina enorma tuttar , fast typ tvärtom nu då haha.

Sweedie: Vad du är go, och tro det eller ej men uppmuntrande och stöttande ord hjälper enormt! :)

 Nej jag vet, och försöker verkligen tänka som du skriver, jag har inte kunnat förutse detta, men på något sätt så får jag dåligt samvete ändå, och vet ju om att dom på jobbet har det tungt nu. Fått höra från arbetskamrater..då får jag ont i magen. Dom menar inget illa dom säger att dom gärna gör det för mig.

Men kan inte låta bli att bli ledsen, och jag känner mig som en kedja kring min familjs fot, att jag hindrar dem på något sätt, både ekonomiskt och upplevelse mässigt nu i sommar.

Dock  måste jag påpeka att jag är lycklig över tiden jag får med mina barn, inte varit ledig på över två år och räknar mig visserligen inte som ledig nu heller, men fy sjutton vad jag älskar att få tid med dom, kunna sätta mig och läsa en bok, kunna kramas,  mm.

Hej!

Idag var jag på sjukhuset, jag har fått med mig mer lapis hem att applicera mitt i såren...lite läbbigt kan jag säga och det svider fruktansvärt efteråt! Men det ska ta död på alla ev bakterier som gör att det går så långsamt i mina sår.

Det värsta, som varit värst, alltså det med nekrosen och som pumpen fått sitta i, ser nu himla bra ut! Det är inte snyggt, men det går framåt.  Det är ju precis i vårtgården. Och jag har förlorad delar av vårtgården, och det är en grop där. Dom var ju tvungna att gröpa bort och klippa bort nekrosen.

Det som nu är värst och som aldrig ger sig, som läkte fel och som bildade svallkött, det längst ned under bröstet i mitten av snittet, det är fortfarande öppet, sen har jag ju mitt på tutten med, som också fortfarande är öppet, och det är dom lapisen skall appliceras på.

Ssk trodde inte jag kan jobba på ett tag än så jag ringde jobbet idag och sa i alla fall att nästa vecka blir d inget jobb. Fick prata med en annan och hon var supertrevlig, inga problem sa hon! Fatta inget, det som varit sååååååååå hemskt krångligt....jaja. Skönt det i alla fall.

Jag känner mig lite som i en dimma, orkar inte tänka på tutten så mycket, försöker att fokusera på familjen istället.  Kommande operationer och annat får vänta. Orkar inte ta itu med allt, orkar inte tänka på vad som hänt, och vågar inte tro på förbättringen, även om jag är glad så väntar jag lite på nästa bakslag.  Samtidigt som jag är trött på det och hoppas det får vara nog nu!

Alla frågar ut mig, och tycker det är lite jobbigt, orkar liksom inte snacka om det hela tiden.  Men jag är ju ute mer och träffar folk som kanske bara pratat med gubben och dom undrar och ställer tusen frågor...svarar ganska kort och försöker att inte göra det till en roman. För det blir det ju om jag börjar, vilket jag känner att jag inte vill heller till vem som helst.

Nå, skall träffa en läkare på fredag, och fotograferas, fotona skall skickas till Gbg där jag tydligen skall bli opererad senare.

/Mallory