Ooh, vad KUL! Jag har lite resfeber just nu, är sjukt nervös och har inte ens börjat packa väskan... Hade lite problem tidigare idag, banken klagade på kontonumret jag fått när jag skulle göra en banköverföring tidigare i veckan, så jag bestämde mig för att betala med kort på plats istället. Dessvärre fick jag meddelande i morse att deras kortläsare gått sönder och han frågade om jag kunde betala med kontanter eller "bankers draft" istället. Så jag spenderade förmiddagen med att ringa runt till banker och växlingskontor för att försöka hitta nästan 5000 euro. Till slut fick jag kontakt med en proffsig man på min bank som kunde fixa bankväxel, och då fick jag meddelande från Bob att de kunde ta kortnumret på plats och därför kunde jag nu betala med kort på kliniken igen. Så ett par timmar gick till spillo i morse..

Nu måste jag kolla storlek på handbagage och börja packa! :)

Hej hallå!

Är framme i lägenheten nu... :) En jättetrevlig belgisk tjej vid namn Barbara hämtade upp mig på flygplatsen och skjutsade mig till lägenheten. Här får jag nu pusta ut och vila fram till kl 16 då hon kommer tillbaka för att skjutsa mig till kliniken. Lägenheten är toppenfin, precis som bilderna på deras hemsida visar, och jag har fått eget rum med egna nycklar till både rum, badrum och lägenhet. Hittills är allt superbra! Just nu är jag helt ensam i lägenheten, men det skulle komma nån ikväll tror jag. Det finns ägg, smör, mjölk, bröd, marmelad, te och kaffe och lite sånt i kyl och frys, så man behöver inte ge sig iväg för att hitta frukost heller.

Nu är det slappardags, ska bli av med huvudvärken innan operationen hade jag tänkt...

Mer info ikväll...

Hej igen. Varning för långt inlägg!

Hade önskat att jag hade glada och positiva nyheter, men just nu mår jag skit.

Jag tog två smörgåsar (vitt toastbröd och marmelad, skitmat) och en Allevo måltidsbar till lunch, blev upphämtad av Barbara och Bobs fru Natalie, de är jätterara båda två. Jag fick träffa kirurgen som ställde lite frågor och sen fick jag vänta medan en slags sekreterare (som kunde säga ett par ord på svenska) erbjöd te, kaffe, yoghurt och sånt medan vi väntade. Damen som opererades innan ville suga lite extra, så vi fick vänta ett tag. Sen fick jag klä av mig, ta på operationstrosor och en badrock, och sen kom kirurgen och ritade på mig. Sen var det dags. Jag var sååå nervös. Jag fick ligga ner, sen förberedde dem i vad som kändes en evighet. En mycket ung blivande kirurg (amerikansk, från tyskland, fattade inte riktigt det där men han pratade både engelska med amerikansk accent och tyska) fick med min tillåtelse vara med och titta på operationen. Han var så söt, såg ut att vara högstadieelev.

De sprayade området med desinfektion/bedövning, sen började han. Vad jag inte fattat innan var att den "stora" bedövningen kommer genom kanylen eller vad det heter, så han måste sticka in den under huden och spruta lite och det gjorde jätteont.  Jag ångrade mig genast och tänkte att jag inte kommer att klara detta. Båda mina barnafödslar hade komplikationer, smärtsamma sådana (hjärtat slutade nästan slå på bebisen så att de fick pressa ut henne genom att sätta armbågen i magen och trycka med all kraft, jag sprack härifrån till evigheten, och en läkare grötade, utan bedövning, ut moderkakan som inte ville lossna, jag förlorade 1,5 liter blod och kunde inte stå upp), så jag känner mig panikslagen vid smärta numera. Det gör ont när bedövningen sprutas in under huden, sen känns det inte något, men jag upplevde det väldigt obehagligt att känna hur de grötar under huden, och den liksom krasande känslan. Jag låg och spände mig och försökte fokusera på bikini och nya byxor, men jag skakade till slut. Kirurgen frågade om jag vile sova, så jag fick en halv tablett av nåt. Den funkade inte alls, så jag fick andra halvan. Det funkade inte heller. Jag spände mig och skakade och härdade ut. Efter 4 timmar kände jag mig väldigt hungrig och väldigt trött. Men jag ville inte avbryta för att äta, jag ville bara få det överstökat. Jag fick ett par stödstrumpbyxor att ha på mig, men bytte till min "riktiga" gördel med öppning i grenen och dragkedjor på sidorna när jag kom tillbaka till lägenheten.

Det gjorde inte lika ont att spruta in fettet i brösten, men det var absolut inte smärtfritt. Efter att jag blivit ihoptejpad så fick jag äntligen åka "hem" vid 23.30. Jag kunde knappt hålla mig vaken, men lyckades göra mig redo för sängen. Sen grät jag i en timme.

Jag skulle ha försökt sova mer, jag var utmattad redan innan operationen, och ÄTA mer. Något vettigt, inte snabba kolhydrater som försvinner snabbt utan näring. Jag har suttit i rummet i över en timme nu utan att ens ta mig ur sängen, jag är helt utmattad och yr. Skulle mörda för en grov smörgås och té. Men jag har ju inte ätit lagad mat sedan i torsdags, bara dietbarer, godis och nötter och torkad frukt och bär (sån där MiniMellan-påse). Måste försöka ta mig ner och äta frukost snart. Började morgonen med nötter och Riesen, för att få lite energi. Ögonlocken är tunga men jag kan ändå inte sova. En tjej från Österrike hade kommit till lägenheten i går kväll, jag hör hur hon stökar på nedervåningen. Hon ville tydligen höra lite goda nyheter av mig, hon är jättenervös inför hennes stora fettsugning i eftermiddag. Vad ska jag säga? Jag är så trött att jag knappt orkar prata, har ont överallt och är svullen som en gris. Jag skulle inte göra om detta om jag så fick betalt för det. Ska jag skrämma henne eller försköna sanningen lite? Hon kanske tål smärta bättre än mig och tycker det är en barnlek? Alla andra som gjort detta verkar må bättre än mig, så det är nog bara jag som är lite känslig. Just nu vill jag bara att denna dag ska gå så att jag får åka hem imorgon. Längtar efter maken och barnen så att det gör ont i kroppen. Hade gärna velat ha någon med mig. Tror nog dock att det känns bättre när jag fått lite mat i mig och energin kommer åter. Efter vad jag läst så är det inte helt ovanligt med depp efter operationer, snarare regel än undantag. Även om jag redan visste att det blir svullet efteråt så känns det skit att ha betalat en massa pengar för att bli större...

Mina främsta råd:

• ÄT ORDENTLIG MAT, gå ut och hitta lagad mat eller köp råvaror i nån supermarket och laga i lägenheten, ta med måltidsersättning eller annat liknande att ha i väskan för snabb påfyllning. Godis funkar inte, protein och så långsamma kolhydrater som möjligt ska det vara.
• Ta med egna gördlar/stödstrumpbyxor. Man kan ha flera lager om det behövs. Kändes mycket skönare att ha en mer tajt gördel än vanliga stödstrumpbyxor.
• Ta lösa och mjuka kläder, jag blev större efter operationen, så lösa och stretchiga kläder är ett måste. Ta med flera par! Jag läckte rejält med vätska från ena benet så att brallorna blev blöta. Tur att de är svarta så att det inte syns, jag har bara de byxorna nämligen, förutom jeansen jag kom i.

Åh, jag glömde ju en sak! Efter att fettsugningen var klar så tog han en vända med laserfettsugningsinstrumentet (wow, vilket ord) också, för att strama upp huden! Det var ett av mina orosmoment, att huden skulle bli slapp efteråt. Men just då kändes det som "Nej, inte mer grötande!" :P

Tack!

Jag kan säga redan nu att jag har känt mig väldigt omhändertagen, jag får ringa dygnet runt till Barbara, Bob och Natalie, kirurgen var väldigt erfaren (4500 operationer, allt från cancer till fettsugning, han jobbar på ett universitetssjukhus där han dessutom forskar och utbildar, en kunnig man). Men man måste komma ihåg att FRÅGA om saker, de kan inte läsa ens tankar och jag tillhör den sorten som sätter på en glad mask och bara ler trots att jag är nervös, orolig, hungrig eller så... Jag vill inte vara till besvär. Hade jag velat hade jag fått ta flera pauser för att äta och vila, de tvingade mig till en paus för att kissa och dricka. Men alla talar engelska och man känner sig aldrig lämnad ensam. Bob är narkosläkare, Natalie har själv genomgått operationer och Barbara är sjuksköterska.De är inte privatpersoner som anordnar resor, utan är insatta i och erfarna av sjukvården själva.

Fördelarna är ju såklart priset, jag betalade 53700 kr all inclusive för detta, mot offerten på 80000 kr i Sverige. Lägenheten är såå fin, och man får hjälp när man behöver. De hämtar på flygplatsen, skjutsar mellan klinik och lägenhet och tar hand om en. Man får ta med sig en partner som får bo i lägenheten mot en tilläggskostnad.

Nackdelen är resandet, om man opererar sig samma dag som jag så kan det bli ansträngande, men man kan ju komma en eller flera dagar tidigare så att man hinner med sightseeing och vila också. Jag hade väldigt gärna velat vara hemma just nu, när jag mår lite dåligt. Men jag hade inte betalat de där 26300 jag sparade för att vara hemma just nu, så illa är det inte. Det beror ju lite på hur man är som person också, jag är ju inte så resvan och försöker alltid klara mig själv, vill inte ligga någon till last. Hade jag velat hade Barbara varit här och fixat frukost åt mig redan. :) Kan man inte så bra engelska är ju det också en nackdel.

På det hela taget så är jag jättenöjd med Prague Beauty, de har svarat på alla frågor jag ställt innan och gjort sitt bästa för att jag ska känna mig trygg. Det känns som att deras högsta prioritet är kundvård, inte pengar. Det är liksom inga begränsningar, jag blir inte utkastad från lägenheten om jag känner mig för dålig för att resa, jag får stanna så länge som det behövs utan extra kostnad. De sköter alla bokningar åt mig, jag behöver bara betala och skriva ut flygbiljetterna på skrivaren och resa.

Jag rekommenderar dem varmt till de som känner att det är rätt för just dem. Att de kan hantera resandet och att inte vara hemma när man har ont och att resa när man är ihopsydd och bandagerad.

Och nu vill jag bara säga att jag mår bättre, jag fick de klumpiga bandagen bytta mot lättare plåster över suturtejpen och jag kan röra mig nästan obehindrat nu. Har varit ute på promenad och har ätit lunch ute. Det enda är att brösten ömmar och att bröstmuskulaturen är riktigt öm. Är ganska hindrad i armrörelserna, men det ger sig väl så småningom. Känner mig mer positiv nu! :) Längtar fortfarande hem, men imorgon får jag träffa mina älsklingar igen. :) Personalen har varit underbar, Barbara följde med oss två tjejer i lägenheten ut på restaurang för att vi skulle hitta hem ordentligt sen, och Bob ringde från London och såg till att vi hade det bra. :)