Bröstförstoring jan 2017 - Citadellkliniken - Landskrona Tuve Mårtensson - lime22

Bröstförstoring är något som jag har tänkt på i många år. När jag var lite var dom obefintliga och när jag började gå upp i vikt efter "tonårskrisen" så ändrades allt på min kropp bland annat bröten som blev mer fylligare men fortfarande var små. Under min tonårskris var jag deprimerad och gick upp 30 kg. Sen nu har jag gått i terapi och mår tusen gånger bättre, e en helt ny människa med världens livsglädje :)) Jag gick ner i vikt men mina bröst blev tomma och fick lite bristningar på dem. Dock var magen och rumpan stor så såg inte så proportionellt ut tyckte jag. Jag var på min första konsultation hos Tuve Mårtensson på Citadellkliniken i augusti. Min önskan var stora men naturliga bröst som passade min kropp. Nästan det första jag sa när jag träffade honom var också att jag max ville ha 375 cc då jag tyckte det lät så jäklar mkt och tänkte i banorna ”ju större bröst desto mer komplikationer”. Tuve konfronterade med att man absolut inte skulle tänka så utan mer se vad som passar till ens egen kropp och att ”stora” implantat som man kallar det ligger på 600 cc-700c och uppåt.

Han gav mig lite olika implantat att testa utan att säga något om dem utan bad mig titta i spegeln och säga vad jag tyckte. Fastnade för två implantat som fick min kropp att se sjukt bra ut och jag blev bra chockad när han sa att jag valde mellan 475cc och 510cc. Det slutade med att jag bokade in en extra konsultation i november för att riktigt bestämma mig och låta allt sjunka in. En konsultation är på cirka 45 min och under de tre kvartarna ska man bestämma sig vilket implantat man ska ha i sin kropp i många år framåt, lite som när man gjorde gymnasievalet för några år sedan där man skulle ”bestämma” sig vad man skulle jobba med i framtiden… . Operationsdatumet blev den 10 december och var mycket välplanerat för att kunna låta min kropp återhämta sig maximalt när man ändå var ledig över jul från jobb/skola.

 

Tiden gick och nästa min nästa konsultation bestämde mig för att 475 cc mp. Skillnaden mellan 475 cc och 510 cc var minimalisk, dvs det skiljer bara några få teskedar kan man säga mellan dessa implantat. Den passade mig lika bra som 510 cc så därför tänkte jag att lite mindre var bättre och kanske i framtiden när man fött barn osv kan man uppgradera sig i storleken ;)

Mitt utgångsläge var lika på båda brösten dvs volym 300 ml, bredd max 14 cm (mamill-jugular 20 cm, mamillptos 0,5 cm).

 

Kvällen innan min operationsdag påbörjade jag antibiotikakuren. Det var först ett att ja svalt pillret som jag insåg att nu sker detta på riktigt, jag ska operera mig. Jag tog på mina bröst och granskade dem i spegeln; de var ju naturliga och fina men gör jag inte detta så kommer jag ångra mig då detta är något jag tänkt på i flera år. Från ord och drömmar till verklighet.

 

Den natten sov jag i princip ingenting utan låg bara och tänkte. Tankarna gick på högvarv och var omöjligt att slappna av. Jag gick upp tidigt, packade väskan, sköljde ner antibiotikatabletten med ett halvt glas vatten och tog sedan tåget till Landskrona. Jag hade packat en liten väska med lepsyl (hade förstorat läpparna för fem dagarna så de var sjukt torra;)), antibiotikatabletterna, stor tröja med dragkedja, alla viktiga papper, nya trosor och hörlurar/mobilladdare. 

 

Tågresan tog lång tid och frös halvt ihjäl i snöovädret mellan alla tågbytena. Haha

 

Frågn tågstationen gick jag till kliniken och checkade in strax efter 11.00. Fick dock sitta och vänta till 12.00 innan mitt rum inte vart klart men det var bara bra då jag kunde andas ut och slappna av. Personalen var jätte gulliga och miljön var jätte fin. Kliniken ligger precis vid havet och utsikten är fantastisk.

Först fick jag gå in i ett rum och prata med en sjuksköterska. Vi gick igenom mina papper och bokade en tid om en vecka för att ta bort mina stygn.

Därefter gick vi upp till tredje plan där alla operationer sker. Jag blev visad till ett rum och där bad hon mig ta en varmdusch med en speciell bakteriedödande tvål och sedan ta på mig morgonrocken, strumpor, tofflor och mina egna rena trosor som jag hade med mig. Tvålen man inte skulle inte ha i håret, ansiktet eller underlive.

Jag tror jag stod inne i duschen i säkert tjugo minuter och tvättade och tvättade mig extremt noggrant. Mina nerver spökade, jag var väldigt nervös och tänkte snart händer det på riktigt!

När jag var klar kom en sjuksköterska in och gav mig lugnande (en besk äcklig shot) och smärtstillande tabletter samt att hon tog in en nål i armen. Hon var jätte trevlig och fick mig lugn. Strax efter det kom härliga Tuve in och här började jag bli lite lullig dvs minns inte så mkt. Men jag tror han mätte och målade på min kropp samt tog bilder på mig. Jag hade spelat paintball med jobbet dagen innan så jag hade massa blåmärken på hela ryggen och armarna. Lite pinsamt haha !!

Sen gick vi tillsammans till operationssalen där jag fick ta av mig morgonrocken och lägga mig på en brits med armarna utsträcka. Narkosläkaren och sjuksköterskan skojade och var jätte trevliga. De visade mig två lådor och berättade att mina implantat låg där inne. Redan julafton tänkte jag ;) Jag sa att ja brukade må illa när jag hade varit sövd innan så jag fick ngt medel mot det. Sen så tog dom in ngt droppmedel som man blev helt yr av. Kändes typ som att man hade druckit två liter champagne och hela världen snurrade haha sen somnade jag gott. Operationen började kl. 13.30 och tog två timmar ungefär.

 

När jag vaknade på uppvaket så ville jag bara somna om, jag mådde inte illa men jag sjukt trött. När jag vaknade andra gången så fick ja åka till mitt rum som jag delade med en annan tjej. Hon hade också gjort bröstförstoring av Tuve men lagt in 500 cc hp. Hon hade nästan ingen bröstvävnad alls innan operationen efter sina två barn som hon hade ammat så mina såg större ut trots att jag la in mindre implantat. Det var då det verkligen slog mig att man ska alltid utgå från sin egna kropp och aldrig jämföra sig när det kommer till implantat. Alla ser vi olika ut med olika förutsättningar J Denna tjej var sjukt trevlig och vi pratade på i den mån vi kunde. Man blir jätte torr av narkosen tror jag så halsen var som ett sandpapper.

 

Man låg sedan och kollade tv eller pillade med mobilen. Att gå på toa vad ingen jätte utmaning då jag var ”härdad” sen jag opererade mitt korsband för 2 år sedan (värsta jag har varit med om och då undrade jag hur fan det fanns folk som operera sig frivilligt... ;) )

Jag mådde jätte bra och mådde inte illa alls, kändes fantastiskt. Jag har ganska hög smärttröskel som sagt så jag blev chockad att jag typ inte kände något i brösten bara lite i armhålorna där snittet låg. Jag hade lätt kunnat göra om denna operationen tio gånger om kändes det som. Min så kallade tortyrbh kändes hur bra som helst och var tvärtom att än vad jag hade läst om. Jag tyckte inte alls att den satt jätte tight och var inte ett dugg obekväm. Personalen var hur gulliga som helst och jag o nu rumskompis skojade om att vi skulle fråga om vi fick stanna en vecka till haha :) Man blev uppassad hela tiden och fick en att känna sig som en prinsessa nästan haha.

Framåt sextiden fick jag lite smärtstillande och en macka, yoghurt samt lite juice. Jag låg vaken hur länge som helst och sen kom en sjuksköterska in och frågade om jag ville ha en insomningstablett då jag hade sovit ganska mycket innan. Av tabletten somnade jag av efter typ två timmar men fick bara sova i en halvtimme då jag vaknade av att ja att min rumskamrat mådde illa och ringde på personalen.  Jag kände typ ingenting i brösten men hade ont i ryggen då jag hade legat i samma ställning på rygg många timmar och då klockan var nu 05.00 på Morgonen. Fick mer smärtstillande och sov hur gott som helst tills klockan halv sju då vi fick frukost på sängen. Jag hade ingen känsel i bröstvårtorna eller vid underpoolen av brösten. De var svullna och spända, jag vågade knappt titta på dem. Såg gigantiska ut haha

Efter frukosten kom Tuve in och jag fick se mina bröst utan bhn. Jag älskar dom!! Hur fina som helst redan nu !! :)))) Min mage såg dock ut som att jag var gravid i tionde månaden men det berodde på antibiotikan sa sjuksköterskan.

Tuve gav mig sjukskrivningspapprena och berättade lite vad man skulle tänka på (inte lyfta armarna över huvud eller vrida/sträcka armarna bakom/åt sidan eller att man skulle bara blöta tejpen i armhålorna så mycket och sen torka lätt osv) och hur bhn skulle sitta (ex bygeln skulle sitta exakt brösten osv). Min hood tröja som jag hade tagit med mig fick jag knappt på mig. Mina bröst var ganska svullna och dragkedjan vägrade nästan gå ihop. Dock hade jag lyckats ta på mig en stor t-shirt och min illamående rumskamrat var bra imponerad. Det var även sjuksköterskan då jag knappt hade behövt något smärtlindrande under dygnets gång.

 

 Om en vecka ska jag på återbesök och ta bort stygnen i armhålorna. "Tortyr"bhn ska jag ha i en månad ungefär. Just nu knaprar jag Alvedon och några andra smärtstillande tabletter. Det värsta är att lägga sig i sängen och gå upp ur sängen. Man är så stel och det gör så ont i armhålorna/brösten. Mina bröst är i skrivande stund tre dagar gamla och de är fantastiska.  J Längtar tills dem börjar mjukna och när man vågar/kan röra sig mer normalt.

 

Efter att jag blivit ”utskriven” och satt & väntade på att bli hämtad av papa så träffade jag några bekanta som också skulle förstora brösten haha världen är liten och jag tror att många fler än vad man tror gör någon form av skönhetsingrepp:)) det har blivit mer accepterat och det är Okej att vara ”ego” och lägga pengar på sig själv :))

Du är den viktigaste personen i ditt liv och det är Du som ska trivas med dig själv hela livet ut :)

Jag rekommenderar varmt Citadellkliniken i Landskrona samt Tuve. Han är lugn, lyssnar och verkar älska sitt arbete. Undrar ni något så är det bara att fråga! Nu är det bar att vila, äta mycket protein, C-vitamin, zink, järn och Invänta det efterlängtade slutresultatet :) !!!!