Bukplastik - full - stor dec 2012 - Addoc Plastikkirurgi - Linköping Thomas Jonsson - Silverstjärnan

Så var det äntligen dax!!
Självklart hade jag sovit riktigt dåligt, tankarna snurrade fram och tillbaka. Var inte orolig men väldigt spänd av förväntan på hur det skulle bli!

Jag klev upp tidigt som vanligt. Gjorde alla vanliga vardagssysslor. När barnen var avlämnade blev det en tur tillbaka hem för att snabbt hoppa in i duschen och skrubba mig en sista gång med descutan.

Tog sen en rask promenad till bussen. Skulle med 8.51 tåget från Centralen. Jag som i normala fall är en obotlig tidsoptimist och alltid kommer precis på minuten till allt var nu ca 20 minuter tidig! Väldigt ovant kändes det ;-)

Satte mig till rätta på min plats i tåget, det var nästan tomt i vagnen. Satte i hörlurarna och slog upp boken. Där satt jag de 2 närmsta timmarna.
Strax innan 11 anlände tåget till Linköping. Jag tog mig en skön promenad till kliniken. Det var ganska kallt, men eftersom jag visste att det skulle bli ett gäng dagar inomhus så njöt jag av min sköna promenad.

Jag kom till kliniken 1,5 timme för tidigt, men det fanns inget annat tåg som passade. Hade ju ändå med min bok, så lite tidsfördriv hade jag :-)
Klockan gick och gick och gick och jag kunde inte låta bli att bli rastlös! Riktigt irriterad blev jag oxå på klinikens stereo som hakat upp sig. Spelade en halv låt för att sen börja om på nytt igen! Efter ett par varv tryckte jag i mina hörlurar för att slippa höra!
Vid det här laget var det väldigt lång tid sedan jag ätit nåt, kvällen innan, då jag inte hade fått nån info om att det faktiskt hade varit ok för mig att äta på morgonen innan 5.30....
Klockan fortsatte att gå och när det gått 30 minuter över tiden då jag skulle vara där, klockan var då 13, tyckte jag att nä nu är det väl ändå dax?!

Gick och hörde mig för med sjukskötaren som satt i receptionen. Han visade mig till omklädningsrummet och de kläder jag skulle sätta på mig.
Jag blev sen visad till rummet och sängplatsen jag skulle få.
Min läkare kom in och ritade en massa på mig.
Fick sen lägga mig i sängen. En sjuksköterska tog blodtryck och ställde massa frågor.
Sen var det dax att vandra in i operationssalen.

Det var riktigt kallt i operationssalen!! Jag blev tvättad av 2 sköterskor. Fick sen lägga mig på britsen på magen. Läkaren skulle börja med fettsugningen av mina höfter.
En sköterska tog nytt blodtryck. Satte på massa elektroder, testade munstycket och det är det sista jag minns.....!

Oj vad jag frös när jag vaknade upp!!! Frös så hela kroppen skakade! Ont gjorde det varje gång kroppen spände sig i en skakning. Försökte slappna av, men det var ju inte så lätt!
En ny sköterska kom snabbt med en värmefilt å va skönt det var. Efter någon minut så slutade jag skaka.
Vid det här laget var jag i akut behov av ett toalettbesök. De ville att jag skulle kissa i ett trång liggande i sängen, men det funkade absolut inte! Det tar liksom emot att ligga i sängen och kissa...
Sköterskan fick helt enkelt göra en tömning. Nästan 8 dl fick de ut, inte konstigt att jag var nödig ;-)

Jag delade rum med 2 andra tjejer. Det var trevligt att ha nån att prata med :-)
Vi halvslummrade i sängarna, men det var inte så att nån av oss sov som en stock i flera timmar. Tyckte det var lite konstigt. Hade ju hört så många som berättat att de i princip sovit bort första dygnet.
Kvällen kom, vi fick mat som inte alls var god! Jag blev riktigt besviken, var ju jättehungrig!! Så det fick helt enkelt bli en yoghurt för min del!
Efter maten gick det att sova lite.

Vaknade efter dryga timmen...
Pratade lite med mina rumskompisar. Vi jämförde smärta och pratade om allt möjligt.
Sen blev det dax att ta sig upp och röra lite på sig.
Ännu en ny sköterska kom in. Hon var lite mer på så det var bara upp ur sängen och promenera i korridoren som gällde! Det var nog bra, men i just denna stund vart jag ganska arg på henne! Tyckte inte att hon var försiktig alls när jag skulle upp ur sängen. Jag hade ju inte skaffat mig nån uppfattning om hur min kropp betedde sig efter operationen, vad som funkade bra att göra och vad som funkade mindre bra! Hade inte kommit på hur jag skulle ta mig upp och ner ur sängen utan att använda mina hopsydda magmuskler!!
Så när sköterskan skulle hjälpa mig upp, tog tag i mina ben och lyfte hängde jag inte alls med! AJ vad ont det gjorde!!!!! Å OJ vad arg jag blev!!!!
Så här i efterhand vet jag ju att det var bra att hon hjälpte mig, men då vart jag bara arg!
Kom iallafall upp och tog en riktigt lång promenad i korridoren, med sköterskans hjälp förstås. Hon höll ett stadigt tag i min arm och släppte inte taget för en sekund. Självklart gick jag böjd, nästan dubbelvikt kändes det som, men både jag och sköterskan var nöjda efter promenaden :-)
Jag fick hjälp in på toaletten, det var riktigt skönt att få sätta sig där.
Hade inga problem med att ta mig upp eller ner.
Gick tillbaka till sängen och fick lite hjälp att lägga mig igen.

Inför natten fick vi stränga förhållningsregler att vi inte fick gå upp själva till toaletten utan skulle ringa på sköterskan. Hon skulle även komma in till oss 1 gång per timme för att kolla dränaget.
Efter ett par timmar och massa vatten behövde jag verkligen gå på toaletten. Tryckte på min larmknapp, men ingen kom.....
Bad en av mina rumskompisar trycka på sin, det gjorde hon, men ingenting hände nu heller!!
Min 2:a rumskompis erbjöd sig att gå och leta rätt på sköterskan. Tyckte det kändes fel och jobbigt och mindre bra att hon skulle behöva gå och leta för min skull, men vad hade jag för val?!
Hon kom inte längre ut än till korridoren innan hon mötte sköterskan.
Vi berättade att vi alla använt oss av larmknappen utan resultat! I detta läge var jag väldigt tacksam över att jag inte var ensam som sov kvar, undra hur det hade gått då??
Det visade sig att ljussignalen på larmet fungerade, men den syntes bara i korridoren. Ljudsignalen som skulle höras inne hos sköterskan var urfunktion.
Jaha inget att göra åt...
Sköterskan bad mig och tjejen som gjort samma operation som mig be våran rumskompis om hjälp att hämta sköterskan när vi behövde gå till toaletten, men hur snällt var det att behöva väcka henne i tid och otid?! Nä det tänkte jag minsann inte göra! Hon behövde ju oxå få vila! Så nästa gång det var dax för ett toabesök drog jag mig upp själv ur sängen. Satt en stund på sängkanten och hasade mig sen in till toaletten.
Det gick hur bra som helst! Jag var jättenöjd :-)
Under natten blev det ytterligare ett besök på toaletten och även det gick bra! Det kändes mycket lovande inför de närmsta dagarna.

Morgonen kom och med den även sköterskan. Jag berättade att jag hade varit upp ett par gånger och att det hade gått bra. Det tyckte hon lät bra.

Läkaren kom för att höra hur natten varit, fixa läkarintyg och låta oss ställa våra frågor.

Nu längtade jag verkligen efter att få åka hem! Jag var redan nu väldigt rastlös!! Strax efter 10 kom äntligen min man för att hämta hem mig.
Fick hjälp att få på mig mina egna kläder, blev utskriven och sen gick vi till bilen.
Det var inte det lättaste att ta sig in i bilen...
Vi började vår resa hemåt. Efter ungefär 1,5 timme behövde vi stanna för ett toabesök, igen! Även denna gång var det lite krångligt att ta sig in och ut ur bilen. Det tog lite tid, men vi hade ju inte bråttom.
Väl hemma bäddades jag ner i sängen. Sov lite, kollade på tv lite. Tog det helt enkelt ganska lugnt.
De närmsta dagarna var väldigt långtråkiga! Jag var otroligt rastlös och ville gärna göra massa saker. Orkade dock inte i allt för långa stunder och tur är det, för annars hade jag hållt igång alldeles för mycket!

Redan 1:a dagen hemma lättade jag på gördeln och tog mig en koll :-) Jag var tvungen att spänna om gördeln och då kunde jag ju inte låta bli att kolla.
Oj vad platt jag var! Vart hade min fula mage tagit vägen?! Trots att jag var välinpackad såg jag väldigt platt och fin ut :-) Kände mig riktigt nöjd redan nu!

Nu har det snart gått 4 veckor sedan operationen. Har nog fortfarande inte riktigt förstått att jag äntligen gjort denna operation och det ska bli väldigt kul att se resultatet om 6-12 månader :-)